Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Visst vore det väl manna att få läsa exempelvis Daniel Westlings korrespondens med kung Carl Gustaf! Eller kronprinsessan Victorias brev till sin pappa i samband med förlovningen och den förestående kungliga förmälningen. ”Snälla pappa...” Eller, varför inte, kung Carl Gustafs privata brev till dåmera Silvia Sommerlath när det efter en kort blick sa klick.
Möjligt att få se ovanstående är det i så måtto att den kungliga korrespondensen (och andra kungliga arkivserier) sparas. Men över det som finns i H M Konungens familjearkiv – Bernadotteska Arkivet – bestämmer H M Konungen alldeles själv, och när det gäller de ovan nämnda angelägenheterna så lär han – i den mån antydda korrespondens finns – inte vilja dela med sig till någon bredare allmänhet. Kanske kommer kronprinsessan Victoria den dag hon blir drottning att ha andra uppfattningar om vad som ska vara publikt och inte. Qui vivra verra – den som lever får se – som Bernadotteska Arkivets upphovsman Karl XIV Johan kanske skulle ha sagt.
 |
|
Vilka hemligheter finns månne arkiverade om den här familjen? |
|
CHARLES HAMMERSTEN/IBL |
Kungens arkivarie
Ingemar Carlsson tar emot i vakten på Kungliga slottet i Stockholm. Det är Ingemar som är kungens arkivarie, eller Bernadotteska Arkivets vårdare, som den egentliga titulaturen låter. Det har han varit i tjugo år, lika lång tid som det gått sedan han pensionerades från sin tjänst som förste arkivarie i Riksarkivet. Bernadotteska Arkivet (BFA) leds av en styrelse under ledning av riksmarskalken (sedan 2003 är det Ingemar Eliasson), men det är kung Carl Gustaf som har sista ordet i arkivet.
Själva arkivet med sina 400 hyllmeter av familjen Bernadottes privata handlingar finns i en depå på Ulriksdals slott. Det är därifrån handlingar beställs för att sedan kunna beses och beforskas antingen i Bernadottebiblioteket på Kungliga slottet i Stockholm eller på Riksarkivet. Ingen annanstans. Allt vad som i vanliga fall är lån mellan olika arkiv inom eller utom landet saknar giltighet när det gäller BFA. Det samma är fallet med den annars så generösa svenska offentlighetslagstiftningen. BFA är H M Konungens privata egendom. Det är kungen, eller någon på hans uppdrag, som lämnar tillstånd i varje enskilt fall.
– Kungen är väldigt generös med att ge forskare tillstånd att få se vad de önskar i arkivet. Just i dagarna har vi en fransman från Toulouse på besök. Han har ansökt om att få se en del papper som har med Karl XIV Johan att göra, och det har inte mött några hinder. Men han måste komma hit till Stockholm för att få se dem och speciella regler gäller för den som eventuellt skulle vilja kopiera några handlingar.
Men allt får man väl inte se, ens om man är forskare?
– Kungen brukar sätta gränsen vid sådana saker som har att göra med familjen Bernadottes ekonomi, interna familjeuppgörelser och juridiska spörsmål. Men det är faktiskt ganska sällan som historiker efterfrågar sådant material.
Kungliga arkivgränser
Den som vill se något som finns i BFA gör en skriftlig ansökan som ställs till Stiftelsen Bernadotteska Arkivet. Gången i en ansökan till BFA för att få ta del av en handling är denna: Ingemar Carlsson yttrar sig, han lämnar sedan ärendet vidare till riksmarskalken som tar upp det med arkivets styrelse och sedan föredras ärendet för kungen som fattar det slutliga beslutet. Sedan sätter man sig ned och väntar på svar från kungen genom hans arkivarie. Men vem är det som får se handlingar i BFA? Måste man vara disputerad eller räcker det om man sitter och plitar på sin 20-poängsuppsats i historia?
– Vi har den principen i BFA att material finns av två sorter. Det är antingen sådant som är tillgängligt eller sådant som inte är tillgängligt alls, inte för någon. Material av den förra typen är tillgängligt för alla. Det må gälla släktforskning – det är många som letar efter någon historisk anknytning till den kungliga familjen – skrivandet av århundradets doktorsavhandling eller aftonpressens senaste löpsedel. Det är inte alla privata arkiv som tillämpar den principen, men där man gör det blir det rättvist. För att få se handlingar i BFA behandlas alla likadant, och kungen är noga med att den principen följs.
Således kan den som i dessa kungsbröllopystra dagar vill ta del av den beundrarpost till kronprinsessan som flyter in till hovet mycket väl göra det. När det däremot gäller brev från andra familjemedlemmar – och dit räknas kanske redan Daniel Westling med familj – till Victoria så är det stopp. Där går arkivgränsen. I tid kan den antingen vara 70 år, som är den gängse gränsen för personsekretess för allmänna handlingar. Om ett brev är av privat natur, så räknas det till det tidlösa inte-inte-materialet.
– Vad som hör till den ena eller andra sidan arkivgränsen ser jag omedelbart. Kungen har den mycket goda inställningen för en tjänsteman att har han fattat ett beslut så står han för det. Han börjar inte svaja som en del chefer gör när de sätts åt. Det han en gång har beslutat i ett arkivärende gäller. Det gör att det är lätt för mig att i förväg veta vad han tycker i olika ärenden.
Kunglig arkivförteckning
Intresset att se handlingar i BFA verkar, när man lyssnar på den lika intensive som kunnige Ingemar Carlsson, gå i vågor. När det för några år sedan – 2005 för att vara exakt – var dags att uppmärksamma unionsupplösningen mellan Sverige och Norge ”satt halva Norges humanistkår i omgångar här på slottet och gick igenom handlingar”. En anledning till det är att det inte sparats så mycket handlingar från den här tiden på den norska sidan. I Sverige blev det en ordentlig ordning på familjen Bernadottes arkiv redan från början genom att Karl XIV Johan hade en väldig ordning på sina papper när han kom till Sverige i slutet av oktober 1810, och på det viset har det fortsatt med Ingemar Carlsson som den senaste länken i den kedjan.
Vad som finns i kungens familjearkiv? Det enklaste sättet att ta reda på det är att ta del av den av föreståndare Ingemar Carlssons bok Kungens familjearkiv (1995). Det är en kommenterad arkivförteckning av ett slag som borde bilda skola.
Hur länge Ingemar Carlsson kommer att fortsätta som kungens arkivarie återstår att se. Några år till verkar det bli. Under tiden kanske Bernadotteska Arkivet hinner gå samman med Bernadottebiblioteket. Ingemar Carlssons inställning är att han stannar så länge kungen vill ha honom kvar, men samtidigt säger han ”är man som jag 76 år kan det snart vara hög tid att göra patron ur”.
(Artikeln publicerad 2009-03-18)
I kungafamiljens arkiv
http://www.ne.se/rep/i-kungafamiljens-arkiv
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
