Jerzy Sarnecki, professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet
Våldtäkt är en mycket grov kränkning, och det är nödvändigt att samhället vidtar effektiva åtgärder för att 1) förebygga våldtäkter och 2) ge stöd och hjälp till dem som ändå drabbas.
Sverigedemokraternas (SD) nyligen publicerade rapport ”Dags att tala klarspråk om våldtäkterna” bidrar till varken det ena eller det andra.
Kortfattat kan rapporten sammanfattas med att SD anser att Sverige drabbats av en våldtäktsvåg, att orsaken till denna är en ökad invandring av människor från främst utomeuropeiska länder samt att den viktigaste åtgärden för att minska våldtäkterna är att kraftigt begränsa denna invandring.
När det gäller ”våldtäktsvågen” så tycks inte rapportens författare förstå hur svårt det är att studera den faktiska brottslighetens förändringar över tid. De allra flesta brotten kommer inte till polisens kännedom och är således inte med i den officiella statistiken. Detta gäller inte minst våldtäkter, som av offren ofta uppfattas som förnedrande och skamliga, vilket gör att man drar sig för att berätta om dem. En positiv utveckling är att denna skambeläggning av offren successivt minskar, vilket leder till att fler gör anmälan. Troligen sker den snabbare hos oss än i andra länder. Detta gör att antalet polisanmälda våldtäkter räknat per 100 000 invånare är högt i Sverige. Uppgifter om hur många våldtäkter som anmäls i ett land har således mycket litet att göra med hur många sådana brott som faktiskt begås. Enkla jämförelser mellan olika länder låter sig inte göras.
Att sexuella övergrepp tas på allvar visar även de lagändringar som innebär ett utvidgat våldtäktsbegrepp. Flera övergrepp klassificeras numera som våldtäkt, vilket naturligtvis avspeglas i statistiken.
En ytterligare svårighet att mäta antalet faktiska våldtäkter är att det (i motsats till många andra brottskategorier) knappast finns vetenskapligt hållbara, alternativa metoder. Det är således omöjligt att veta om de faktiska våldtäkterna i Sverige har ökat under de senaste decennierna. Seriösa bedömare, BRÅ (Rapport 2008:13), skriver att huvudförklaringen till ökningen av antalet anmälda våldtäkter finns i en ökad anmälningsbenägenhet och lagförändringar, men att en ökning av antalet faktiska våldtäkter inte kan uteslutas. En trolig förklaring enligt BRÅ till denna eventuella ökning är en ökad alkoholkonsumtion.
När det gäller SD:s egna studie så kan ett stort antal invändningar göras. Här finns bara utrymme att nämna några få. Man har undersökt enbart 114 av totalt 253 domar 2009. Det framgår inte hur man har fått fram uppgifter om vilka som är utlandsfödda. Annars bekräftar undersökningen det som vi redan vet, att bland dömda (och misstänkta) för våldtäkt är personer födda i utlandet överrepresenterade (ca 5 gånger). Det finns dock inte stöd för tesen att denna skillnad skulle ha förändrats påtagligt under de senaste 15 åren. Svårigheten med att tolka SD:s resultat, liksom med forskningen på området (BRÅ Rapport 1996:2, 2005:17), är det ovan nämnda problemet med att få våldtäkter anmäls, och av dessa leder bara ca 10% till en fällande dom. Enligt flera undersökningar (Diesen 2005, 2006, SOU 2006:30, BRÅ 2008:4) sker när det gäller brottsligheten i stort en selektion bland de fall som anmäls och döms. Selektionen leder till att andelen invandrare är större bland de misstänkta och dömda än bland de faktiska förövarna.
En överrepresentation av invandrare även i den faktiska brottsligheten finns dock med största sannolikhet, och orsakerna är i huvudsak socioekonomiska. Även om BRÅ i sina rapporter 1996:2 och 2005:17 inte har kunnat visa på dessa faktorers effekter så påpekar man att skillnaden i brottslighet är t.ex. nästan 6 gånger mellan dem som saknar gymnasieutbildning och dem som har eftergymnasial utbildning. Både forskning i Danmark (Holmberg & Kyvsgaard 2003) och en pågående undersökning i Stockholm visar att sådana faktorer som familjeförhållanden, utbildning, ekonomisk status och i viss mån bostadsområde, förklarar stora delar av skillnader i brottslighet mellan invandrare och svenskar. Den typen av studier har dock inte gjorts specifikt för just våldtäkter.
SD:s argument om att kulturella skillnader orsakar en överrepresentation hos invandrare bland våldtäktsdömda är inte värt några längre kommentarer. De citerar allt som stöder deras tes och ingenting som motsäger den.
Att utifrån fynd att invandrarna är överrepresenterade bland dömda för våldtäkt dra slutsatsen att invandring ska minska är lika rimligt som att föreslå att inga svenska män ska få åka till Asien eftersom en liten andel av dem ägnar sig åt sexhandel med barn.
När man sedan utifrån så få fall börjar diskutera procentuella andelar av personer från olika etniska grupper och dessutom talar om andra generationens invandrare utifrån namn på de dömda är man bortom alla rimliga principer för hur en sådan undersökning kan bedrivas på ett trovärdigt sätt. Hur kan man genom någons namn veta att någon är andra generationens invandrare och inte tredje eller tjugofjärde? Hos oss på universitetet skulle uppsatsen få betyget F (icke godkänt).
(Detta inlägg har tidigare publicerats på Svenska Dagbladets debattsida.)
(Publicerat 2010-08-31)
Extern länk: SD:s rapport finns att ladda ner här
Icke godkänt för SD-rapport på universitetet
http://www.ne.se/rep/icke-godkänt-för-sd-rapport-på-universitetet
Nationalencyklopedin, 2012-02-13
Kopiera källangivelse
