Idrott:
Idrottsliga innovationer
av Ted BjarmeNE-medarbetare
Tävlingsidrottens strävan efter ständigt bättre resultat har på olika sätt stimulerat människans uppfinningsrikedom. Utvecklingen har förts framåt beträffande sådant som träningsmetoder, kosthållning, taktik och utrustning.
De mest uppmärksammade idrottsliga innovationerna har emellertid gällt nya tekniker och stilar som språngvis förändrat en gren. Höjdhopparen Dick Fosbury och backhopparen Jan Boklöv är de kanske mest kända stilinnovatörerna – båda var till en början utskrattade, men senare upphöjda till geniala nytänkare.
 |
Rädslan för det okända
Den unge amerikanen Richard ”Dick” Fosbury vände ut och in på höjdhoppningens begrepp när han på 1960-talet började hoppa med ryggen mot ribban. Redan som 17-åring började han experimentera med sin säregna stil, senare benämnd ”The Fosbury Flop”. Hans ovanliga träningsmetoder väckte också förundran på universitetet i Medford, Oregon, där han studerade. Han brukade bland annat gå uppför universitetets trappor baklänges ”för att övervinna rädslan för det okända”.
Fosbury fick det slutgiltiga beviset på framgång när han tog OS-guld i Mexico City 1968. Den nya stilen möttes då fortfarande med skepsis, men anammades gradvis av fler och fler och hade i mitten av 1970-talet slagit ut den tidigare helt dominerande dykstilen.
Fosburys nya stil hade inte varit möjlig i ett tidigare skede eftersom den förutsatte att man kunde landa med huvudet och nacken före. Förutsättningarna uppstod först på 1960-talet då grusgropen byttes mot en mjuk hoppbädd.
Saxa, rulla, dyka
Höjdhoppet hade tidigare under 1900-talet genomgått flera stilrevolutioner. Vid sekelskiftet 1900 användes en mångfald olika höjdhoppstekniker, av vilka saxstilen, utvecklad av amerikanerna William Page och Michael Sweeney, efter hand blev dominerande. År 1912 blev deras landsman George Horine den förste som hoppade två meter tack vare en helt ny stil, den kaliforniska rullningen, med vilken hopparen kunde trycka fast ribban mot hoppställningen med armen och skuldran.
Nästa revolution inom höjdhoppsgrenen kom i slutet av 1930-talet, då dykstilen tog över. I Sverige användes emellertid saxstilen ända in på 1950-talet. Anton Bolander blev så sent som 1946 europamästare genom att saxa 1,99 meter. Dykstilen ledde till stora resultatförbättringar och ansågs allmänt som den optimala stilen ända tills Fosbury vände allting bak och fram och upp och ner.
Klättra, volta, rotera
Även andra friidrottsgrenar har genomgått stilexperiment, av vilka många i dag är förbjudna. I stavhopp nåddes i början av 1900-talet stora framgångar med den s.k. klätterstilen, med vilken hopparen under upphoppet flyttade greppet högre upp på staven. Stilen blev senare förbjuden eftersom den betraktades som fusk. I längdhopp testade man under en period att hoppa med framåtvolt, men även den tekniken förbjöds eftersom den ansågs som för farlig för hopparen.
I kastgrenarna har man experimenterat med olika rotationstekniker. Spjutkastning med rotation – ursprungligen en baskisk specialitet – visade sig ge goda resultat, men inte heller den stilen kunde tillåtas eftersom den äventyrade publikens säkerhet. Riktningen var svår att kontrollera och spjuten damp ner lite varstans.
De nya friidrottstekniker som blivit framgångsrika har efter en tid slagit ut de tidigare använda teknikerna. Ett intressant undantag är kulstötning, där två helt skilda stilar har existerat parallellt under flera decennier. Den nyare rotationsstilen verkar gynna lätta och tekniska utövare, medan de som är tyngre och starkare med fördel använder den traditionella glidstilen. Rotationsstilen verkar på senare år ha fått ett litet övertag, men framtiden får utvisa vilken stil som vinner i längden.
Vinnande V-stil
Backhopparen Jan Boklöv fick länge kämpa i motvind för att hans V-stil skulle bli accepterad. Hans nya stil visade sig vara aerodynamiskt fördelaktig och ledde till märkbart längre hopp, men domarna gav till en början poängavdrag. Det resulterade i att det var näst intill omöjligt att vinna med V-stilen.
Boklöv liknades ibland vid en skadskjuten fågel och fick ta emot mycken kritik, framför allt från de konservativa norska experterna. Efter hand blev V-stilen emellertid accepterad och har från början av 1990-talet varit helt dominerande.
Jan Boklöv har själv berättat att V-stilen föddes då han av misstag särade skidspetsarna under ett träningshopp i mitten av 1980-talet. Han märkte att bärkraften ökade och började därefter experimentera med den nya stilen.
(Artikeln publicerad 2003-08-19)
Idrott: Idrottsliga innovationer
http://www.ne.se/rep/idrott-idrottsliga-innovationer
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
