Arvid Lagercrantz
2001 var året då de två blocken i svensk politik stod allt tydligare mot varandra. På ena sidan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och på den andra Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet. För fjärde året i följd enades regeringspartiet Socialdemokraterna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om statsbudgeten. På den borgerliga sidan slöt centern upp alltmer, åtminstone kring en gemensam riktning för politiken med uttalat mål att byta regering 2002.
Alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet höll partistämmor eller partikongresser där de lade fast den politik de skulle gå till val på. Den inrikespolitiska temperaturen höjdes successivt, särskilt under andra halvåret. De första sex månaderna dominerades av det svenska ordförandeskapet i EU, även om regeringen försökte bibehålla en inrikespolitisk aktivitet och lade fram vårbudgeten i april i vanlig ordning.
Dags för reformer
För ovanlighetens skull dominerade inte arbetslösheten även om det kom flera stora varsel. Inte heller pratades det om hur eventuellt hotande budgetunderskott skulle hävas. Mot de flestas förväntan hade regeringen fått ned den öppna arbetslösheten under de fyra procent som var målet, och genom flera års mycket stora ekonomiska nedskärningar av statens utgifter och kraftiga skattehöjningar hade statens finanser kommit i ordning.
Även om en ny konjunkturnedgång började skymta inriktade sig regeringen, stödd på Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i vårbudgeten på att förbättra den välfärd som fått tydliga revor under besparingarna på 1990-talet. Maxtaxa infördes i barnomsorgen, föräldraförsäkringen byggdes ut, barn till arbetslösa fick rätt att gå i förskola, pensionärerna fick höjda bostadsbidrag och arbetsskadeförsäkringen liksom tandvården förbättrades. Regeringen satte också upp ett nytt mål: socialbidragsberoendet skulle halveras fram till 2004.
Borgerliga förslag
De borgerliga kontrade med att anklaga regeringen för att göra av med för mycket pengar och att vilja styra medborgarnas liv för mycket. I stället borde skatterna sänkas så att enskilda människor kunde ta ett ökat ansvar och få mer makt över sina egna liv. Även om varje borgerligt parti hade olika höga skattesänkningskrav var riktningen densamma: att öka människors valfrihet.
I nästan varje fråga stod de två blocken mot varandra. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville värna om kollektivet och ge politikerna möjlighet att skydda de svaga, medan de borgerliga partierna ville sänka skatterna och bidragen.
På samma sätt stred socialdemokratin mot privatiseringar i vård och skola samt inom de allmännyttiga bostäderna. Det var främst privatiseringar till vinstdrivande företag som kritiserades. Den borgerliga ledningen i Stockholms kommun var måltavlan för kritiken.
Maxtaxa på dagis
I valrörelsen 1998 hade Göran Persson lovat införa maxtaxa i barnomsorgen. Det skulle ske från 1 januari 2002 och innebära att den högsta avgiften skulle bli 1 140 kronor per månad för ett barn. Samtliga borgerliga partier var emot, men även borgerliga kommuner hade svårt att säga nej. Till slut var det bara någon enstaka kommun som stod emot. En besvärande effekt för de borgerliga blev inte bara att införa en reform som de ogillade utan också att den påverkade deras egen familjepolitik. Ett annat system skulle tas fram, men det skulle bli klart först senare.
Utmattningsdepression
Sjukfrånvaron fortsatte att öka dramatiskt under hela året och var ett problem som inte någon fått kontroll över. Regeringen beräknade att sjukfrånvaron för 2001 skulle kosta 40 miljarder kronor, 23 procent mer än året innan. För att få stopp på den här utvecklingen lade regeringen fram en strategi mot ohälsan i arbetslivet. Det gällde att få arbetsgivarna att ta ett större ansvar för att de anställda inte skulle bli sjuka. Arbetsmiljöarbetet skulle utvecklas och en lång rad insatser göras för att förbättra rehabiliteringen.
Skolan misstroddes
Inga avgörande förändringar gjordes av den svenska skolan, men den var ständigt omdiskuterad och till och med misstrodd. Skolverket presenterade en undersökning som visade att 75 procent av lärarna, 64 procent av föräldrarna och 60 procent av allmänheten sade att de misstrodde lokala skolpolitiker. Bland lärare i grundskolan instämde allt fler i önskemålet att eleverna bör ha betyg tidigare. Skolminister Ingegerd Wärnersson försvarade skolan och hänvisade till att regering och riksdag satsar en miljard extra per år i fem år.
Djur allt viktigare
Under början av året levde Europa i skuggan av galna ko-sjukan, BSE. Värst drabbades Storbritannien, men rädslan var stor att sjukdomen skulle sprida sig också till Sverige. När den svenska riksdagen debatterade galna ko-sjukan i januari var enigheten stor om att EU måste arbeta hårt för att få ett stopp på långa djurtransporter och usla förhållanden vid slakt. Flera misstänka fall undersöktes i Sverige men inget fall bekräftades.
Samtidigt som katastrofen med galna ko-sjukan inträffade i Europa blev intresset för djuren allt större i Sverige. Det ledde bland annat till att jordbruksminister Margareta Winberg fick den socialdemokratiska partikongressen att i november kräva ett förbud för uppfödning av pälsdjur. Statsminister Göran Persson upprepade vid flera tillfällen att han ”undviker nötkött och tycker att fläskkött känns allt mer besvärande”.
Homosexuellas rätt att adoptera
Frågan gällde om homosexuella skulle ha rätt att prövas som adoptivföräldrar. En statlig utredning hade sagt ja, men var oenig. Moderaterna, kristdemokraterna och flera experter var negativa till att homosexuella skulle få rätten att prövas som adoptivföräldrar. Trots ett digert utredningsmaterial konstaterades att det inte utförts någon forskning som talade om hur barn som växer upp med föräldrar av samma kön utvecklas i förhållande till andra barn.
Kristdemokraterna och Moderaterna ansåg att majoriteten inte sett till barnets bästa. Majoriteten ansåg att det var viktigast att barnet växer upp i ett tryggt och kärleksfullt hem.
Socialdemokraterna röstade på sin kongress med bara en rösts övervikt för att homosexuella ska få rätt att prövas som adoptivföräldrar. Mot slutet av året planerade regeringen att lägga fram ett förslag för riksdagen med denna inriktning.
Minskad neutralitet
Under året kom den svenska säkerhetspolitiska linjen under debatt, och socialdemokraterna gav olika besked. I utrikesdebatten i februari sade utrikesminister Anna Lindh att det behövs en formulering som bättre stämmer överens med verkligheten. Sedan 1992 hade säkerhetspolitiken sammanfattats i följande formulering: ”Sveriges militära frihet, syftande till att vårt land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består.”
Sedan dess har världen förändrats. Sverige har till exempel gått med i EU. Detta skulle diskuteras mellan partiledarna. Men klart var att Sverige alltjämt skulle vara militärt alliansfritt, sade Anna Lindh. Förhandlingarna ledde under året inte till någon enighet. Den socialdemokratiska partikongressen röstade för att vi alltjämt ska vara neutrala, vilket var struket i partistyrelsens förslag till riktlinjer.
Schengenstart
Den 25 mars blev Sverige medlem i Schengensamarbetet. Då slopades passkontrollerna mot 13 av EU:s länder, men samtidigt skärptes kontrollerna inom länderna och längs med Schengengränsen. Innanför gränsen gällde i princip fri rörlighet. Men även inom länderna har kontrollen ökat. Gäster på hotell och campingplatser måste fylla i ett särskilt registerkort och kunna styrka sin identitet. Det gällde såväl medborgare från ett Schengenland som personer från ett tredje land. Därför uppmanades svenskar av Rikspolisstyrelsen att ta med sig passet även om det råder ”passfrihet”, i väntan på att Sverige inför ett nationellt ID-kort.
Göteborgskravallerna
Redan vid EU:s toppmöte i Stockholm på våren hade det förekommit sammanstötningar mellan polis och demonstranter, men i Göteborg i mitten av juni inträffade bland de allvarligaste kravallerna som ägt rum i Sverige. USA:s president George W. Bush och samtliga EU:s regeringschefer var samlade. I demonstrationstågen mot globaliseringen fanns aktivister som vandaliserade centrum i Göteborg bland annat genom att kasta gatsten på polisen. I några fall möttes de av polisens kulor. På Göteborgs paradgata, Avenyn, blev förstörelsen omfattande. Det rättsliga efterspelet blev mycket stort. Många av aktivisterna dömdes till långa fängelsestraff.
Statsminister Göran Persson sade sig vara glad för resultatet av toppmötet där utvidgningen av EU gått framåt, men han tyckte att situationen i Göteborg överskuggat de resultat som uppnåtts i förhandlingarna.
Efter terrorattacken
En av årets mest chockartade händelser inträffade 11 september i USA när kapade trafikflygplan flögs in i World Trade Center i New York och i Pentagon och flera tusen människor omkom. Göran Persson sade att detta var en ”angelägenhet, inte bara för det amerikanska folket, utan också en angelägenhet för hela den demokratiska världen”. Han ansåg att ”nu krävs sammanhållning, alla demokratiska krafter i världen måste bilda gemensam front mot terrorismen”.
Tillsammans med alla EU-länder och ett enigt FN:s säkerhetsråd stödde Sverige USA, som ansågs ha rätt till självförsvar när de bombade Afghanistan för att komma åt terroristerna. Även om terrorattacken var unik var det också första gången på mycket lång tid som en svensk statsminister slöt upp bakom USA på detta sätt. Han stöddes av samtliga borgerliga partier men fick kritik av Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman och Miljöpartiets språkrör Matz Hammarström.
Med ovanlig snabbhet ville EU genomföra en gemensam lagstiftning mot terrorism. I stället för utlämning skulle en gemensam arresteringsorder införas, en gemensam terroristdefinition, gemensamma straffsatser och en gemensam terroristlista skulle antas liksom frysning av tillgångar för terroristmisstänkta. När riksdagen fattade beslutet i december protesterade Vänsterpartiet och Miljöpartiet över att lagstiftningen genomfördes alldeles för snabbt.
Mys-Persson
Genom sitt raka stöd till USA fick Göran Persson sympatier från en stor svensk opinion, men redan tidigare hade kritikerna slutat kalla honom bufflig och hårdhänt och började tycka att han var mysig och professionell. Säkert betydde EU-ordförandeskapet en del. På några veckor träffade han fler stats- och regeringschefer än tidigare svenska statsministrar kommit i närheten av. Efter fem år som statsminister började tydligen Göran Persson känna sig lite säkrare i sin roll. Han vågade medverka i lekprogram i TV och gjorde bra ifrån sig. Han blev också mer avspänd i riksdagens talarstol. Men han blev också alltmer dominerande i sitt eget parti och även i hela inrikespolitiken. Han löpte hela tiden risken att framstå som en smått enväldig pamp.
Några som slutade
Efter mindre än två år lämnade centerledaren Lennart Daléus sin post i januari. Han hänvisade till dåliga opinionssiffror och att ”han ansåg inte att det fanns förutsättningar för honom att leda centerpartiet till ett så bra val som partiet förtjänar”. Det blev centerns andra vice ordförande Maud Olofsson, 45 år, från Bygdeå i Västerbotten, som enhälligt valdes till ny centerledare. Hon mottogs mycket väl av sitt parti och kunde till en början glädja sig åt en kraftig uppgång i opinionsmätningarna men mot slutet av året var centern nere kring 5–6 procent.
Statsrådet Maj-Inger Klingvall lämnade regeringen sedan hon inte blivit omvald till socialdemokraternas verkställande utskott, och Jan O. Karlsson, som varit president i EU:s revisionsrätt, blev ny bistånds- och flyktingminister.
Moderaten, före detta statsministern Carl Bildt lämnade i september riksdagen, som han hade tillhört i 22 år. Lika länge hade moderaten Lars Tobisson tillhört riksdagen, som han lämnade för att bli ledamot av EU:s revisionsrätt.
Miljöpartisten och före detta språkröret Birger Schlaug lämnade också riksdagen under hösten. Han valdes första gången in 1988.
Viktiga förslag
Regeringen lade mot slutet av året fram en proposition som ska minska utsläppen av växthusgaser i Sverige med fyra procent till 2010. Det nationella målet ska nås med hjälp av ett klimatinvesteringsprogram, informationskampanjer, strategi för alternativa drivmedel och uppdrag till statliga fastighetsförvaltare att öka energieffektiviteten och minska beroendet av fossila bränslen.
Den gröna skatteväxlingen ska fortsätta. Det betyder att skatten på el, bränsle och sopor höjs medan inkomstskatten sänks. Under en tioårsperiod ska miljöskatterna höjas med 30 miljarder kronor och skatten på arbete sänkas lika mycket.
Regeringen och Vänsterpartiet enades i september om att under perioden 2004–2015 satsa 319 miljarder kronor på infrastruktur. Det betyder att 150 miljarder kronor ska gå till drift och underhåll och 100 miljarder kronor till satsningar på järnväg. Väginvesteringarna ligger på 69 miljarder kronor. Den stora satsningen på järnväg drevs fram av miljöpartiet.
Riksdagen beslöt att från 1 juli ha lördagsöppet på Systembolaget. Enligt forskarrapporter kunde det inte påvisas att misshandeln ökat i samband med lördagsöppet på de orter som haft försöksverksamhet. Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet röstade ja, medan övriga sa nej.
Riksdagens konstitutionsutskott uppdrog åt regeringen att komma med förslag som gör nationaldagen den 6 juni till helgdag. Bara Miljöpartiet var emot. Förslaget innebär att någon annan helgdag försvinner. På sina håll vill man stryka första maj, men troligare är att regeringen stannar för någon annan dag.
Statsbudget 2002
Trots ytterligare orostecken i världsekonomin och chocken 11 september valde regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att hålla fast vid den reforminriktning som påbörjats under våren. Finansminister Bosse Ringholm presenterade budgetpropositionen 20 september och sade visserligen att den internationella konjunkturnedgången medför att svensk ekonomisk tillväxt mattas, men ändå ökade regeringen statens utgifter med 44 miljarder kronor (hälften reformer, hälften skattelättnader).
Bosse Ringholm räknade med att Sverige skulle klara sig betydligt bättre än flertalet andra länder. De svenska hushållens köpkraft skulle år 2002 stiga med 5,4 procent. Det var främst barnfamiljerna och pensionärerna som fick del av bidragsförbättringarna. Inkomstskatten sänktes med 200–700 kronor som kompensation för egenavgifterna. Dessutom höjdes gränsen för när man skulle betala statsskatt, fackföreningsavgifterna skulle bli avdragsgilla, fastighetsskatten sänktes retroaktivt för 2001 för småhus från 1,2 till 1,0 procent och för hyreshus från 0,7 till 0,5 procent. Därtill utlovades höjningar av taket på sjuk- och föräldraförsäkringen och av nivån på arbetslöshetsförsäkringen, om statsfinanserna så tillät.
Vid den sista budgetuppgörelsen före valet mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kunde stödpartierna peka på vissa framgångar. Vänsterpartiet uppnådde mer pengar till kommunerna och löftet om höjda tak i sjukförsäkringen samt höjd ersättning till arbetslösa. Miljöpartiet kunde peka på att man fått igenom en skatteväxling som innebar att miljöskatterna på tio år skulle höjas med 30 miljarder kronor och skatten på arbete skulle sänkas lika mycket.
Miljöpartiet fick också igenom försöksverksamhet med friår. En person ska kunna ta ledigt från sitt jobb och få ersättning samtidigt som en arbetslös hoppar in på den lediga platsen. Det blev 12 kommuner som fick pröva, och ersättningen blev 85 procent av vad en arbetslös skulle få i bidrag från a-kassan. Bokmomsen skulle sänkas från 25 till 6 procent till följd av krav från Miljöpartiet.
Återhållsamma motförslag
Med tanke på det ovissa konjunkturläget valde de borgerliga partierna att vara relativt återhållsamma när de lade fram sina utgifts- och skattesänkningsförslag med anledning av budgetpropositionen i oktober. Kristdemokraterna trappade av förmögenhetsskatten i långsammare takt, och värnskatten skulle avskaffas ett år senare än planerat. Moderaterna ville sänka skatterna med 70 miljarder mot under våren 80 miljarder kronor. Även Folkpartiet backade något medan centern ökade sina skattesänkningar. De borgerliga partierna närmade sig varandra, men markerade att de är fyra självständiga partier som går till val var och en på egen hand.
Smått och gott från inrikesåret
Vid Moderaternas partistämma i Jönköping i augusti var ett av de viktigaste budskapen att politiken ska styra mindre och främja mer. Moderatledaren Bo Lundgren hävdade att vi återfått klassamhället där politikerna styr för mycket. Moderaterna antog ett nytt program med följande namn: ”På tröskeln till mänsklighetens bästa tid”.
En extra centerstämma i Stockholm valde Maud Olofsson till ny centerledare 19 mars. Den ordinarie centerstämman hölls i Västervik i juni.
Under året pågick Lars Leijonborgs kamp för att få sitta kvar som folkpartiledare. Trots att de största folkpartidistrikten hellre ville ha Jan Björklund, borgarråd i Stockholm, segrade till slut Leijonborg, som återvaldes enhälligt av landsmötet i Lund i oktober. Folkpartiet var flera gånger under 4-procentsspärren enligt opinionsmätningarna.
Kristdemokraterna antog på sitt riksting i Piteå ett nytt principprogram och på hösten gav partiledaren ut en minnesbok som heter Här kommer Alf Svensson.
Miljöpartiet höll kongress i Luleå och firade sitt 20-årsjubileum. Bättre förhållanden för djuren och miljösatsningar dominerade ett parti som i alltfler opinionsmätningar började ligga under 4-procentsspärren med risk för att falla ur riksdagen 2002.
Vänsterpartiet höll ställningarna under året och låg kring 12 procent. Partiet förberedde den valplattform som skulle antas av partikongressen i Västerås i januari 2002.
Socialdemokraterna höll sin kongress i november i Västerås. Partiet antog ett nytt partiprogram som bättre överensstämmer med den politik Socialdemokraterna för i dag. Det betydde bland annat att man tog bort formuleringen ”att produktionen ska läggas i hela folkets händer”. I stället blev det: ”Socialdemokratin vill låta demokratins ideal prägla hela samhället och människornas inbördes förhållanden”.
Socialdemokraterna flyttade fram sina positioner inom välfärdspolitiken. Socialförsäkringarnas tak skulle höjas liksom a-kassans tak och en rad förbättringar skulle göras inom vård, skola och omsorg. Bostadsbristen skulle byggas bort, brott skulle bekämpas, fler poliser skulle utbildas. Partikongressen slog också fast att partiet är feministiskt.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2001
Inrikespolitik 2001: Block mot block
http://www.ne.se/rep/inrikespolitik-2001-block-mot-block
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
