Inger Arenander
Under 2007 ryckte miljö- och klimatfrågan fram som en av de viktigaste i såväl inrikespolitiken som i EU och globalt. Den borgerliga fyrpartiregeringen genomförde den största inkomstskattesänkningen i Sverige på många år för dem som arbetar. Samtidigt försämrades de ekonomiska villkoren för sjuka och arbetslösa. Sysselsättningen ökade, arbetslösheten minskade och statens ekonomi blomstrade, men regeringen tappade stadigt stöd i väljaropinionen. Under hösten bytte såväl Folkpartiet som Socialdemokraterna ledare och Socialdemokraterna fick därmed sin första kvinnliga partiledare någonsin.
Den moderate statsministern Fredrik Reinfeldt gjorde redan i början av året klart att han tänkte ta sig an miljö- och klimatfrågorna, som tidigare varit underordnade i den moderata politiken. Den borgerliga regeringen, som inte hade en gemensam konkret miljöpolitik när den tillträdde, ökade aktiviteten såväl i Sverige som i EU och i andra internationella forum. Fredrik Reinfeldt reste till USA för att bland annat tala klimatpolitik med president Bush och gjorde miljön till regeringens huvudfråga inför Sveriges kommande ordförandeskap i EU 2009.
Vid ett toppmöte i EU på våren enades länderna om bindande mål för andelen förnyelsebar energi, som ska öka till 20 procent år 2020. Andelen biobränsle i transportsektorn ska öka till 10 procent. Utsläppen av växthusgaser ska minska med 20 procent till år 2020, jämfört med 1990. Sveriges ambition var att EU:s mål skulle vara en minskning med 30 procent.
Sverige lyckades emellertid inte få med EU på det, men statsminister Fredrik Reinfeldt betecknade toppmötets resultat som ”historiskt”. Hans kritiker ansåg dock att den svenska regeringens mål var för lågt ställda och att Sverige borde göra mer för att vara ett föredöme i klimatpolitiken.
I Sverige infördes en premie på 10 000 kronor för den som köpte en miljöbil och i motsats till vad som sagts före valet blev det så kallad trängselskatt på trafiken i Stockholm. Priset på bensin och diesel höjdes dessutom. Sverige tog även initiativ till ett mer klimatanpassat bistånd till fattiga länder.
Oppositionen kritiserade dock regeringen för att göra för lite för att minska klimatförstöringen och föreslog bland annat skatt på flygtrafik och så kallad kilometerskatt för vägtrafiken kombinerat med stora satsningar på järnväg och/eller gratis kollektivtrafik. Oppositionen ville också öka anslagen till forskning på miljöområdet och sätta mer ambitiösa mål för begränsningar av till exempel koldioxidutsläppen. Samtliga partiers interna opinionsmätningar visade att miljö- och klimatfrågorna blev allt viktigare för väljarna.
Svensk skatteomläggning
Regeringen fattade beslut om de största inkomstskattesänkningarna på många år i Sverige. För dem som hade inkomst av arbete sänktes skatterna med närmare 40 miljarder 2007 och under året aviserades ytterligare sänkningar av inkomstskatten 2008 på närmare 11 miljarder. Inkomstskatterna sänktes emellertid inte för arbetslösa eller sjuka och de fick, tvärtom, sämre ekonomiska villkor. Reglerna för både a-kassa och sjukpenning skärptes, kontrollen ökade och ersättningarna minskade. För a-kassan höjdes egenavgifterna för att sedan åter sänkas.
Regeringens fördyring av a-kassan, kombinerat med sämre ersättning och slopad möjlighet att dra av fackavgiften, ledde till en infekterad debatt mellan regeringen och fackföreningsrörelsen i Sverige. Fackföreningsrörelsens politiska makt försvagades och runt 350 000 personer lämnade arbetslöshetsförsäkringen. LO tappade medlemmar, särskilt i låglöneförbunden.
Stora delar av regeringens sänkningar av inkomstskatterna accepterades av oppositionen, men Vänsterpartiet och, i viss mån, Socialdemokraterna krävde högre skatter för dem som tjänar mest. Hela oppositionen protesterade däremot mot regeringens beslut att slopa förmögenhetsskatten och den omläggning av fastighetsskatten som regeringen efter många turer lyckades enas kring. Löftet före valet att slopa den statliga fastighetsskatten blev en svår fråga för regeringen att lösa efter valet.
Inom regeringen pågick en maktkamp om hur fastighetsskatten skulle läggas om och hur mycket det fick kosta. Slutligen, efter offentlig vånda och intern förhandling, presenterade regeringen en lösning som innebar att den statliga fastighetsskatten blev kommunal i stället, med en maxavgift på 6 000 kronor för varje villa och 1 200 kronor på varje bostadsrättslägenhet. För att finansiera det höjde regeringen reavinstskatten från 20 till 22 procent och räntebelade uppskov av vinster vid bostadsaffärer.
Efter lång och intensiv debatt blev det från halvårsskiftet tillåtet att göra avdrag från skatten för dem som köpte så kallade hushållsnära tjänster.
Jobbpolitiken
Sänkningen av inkomstskatten för dem som arbetade och försämrade villkor för dem som inte arbetade var en grundsten i regeringens omläggning av det svenska systemet. Syftet var att det skulle bidra till ökad sysselsättning. Regeringen fattade under året, i samma syfte, beslut om att sänka arbetsgivaravgifterna inom delar av tjänstesektorn – men genomförandet sköts upp i förhandlingar med EU-kommissionen.
Det infördes nya ekonomiska stimulanser för arbetsgivare som valde att anställa långtidsarbetslösa, ungdomar och invandrare, samtidigt som regeringen minskade olika aktivitetsstöd och utbildningar till arbetslösa och begränsade stödet till kommunal vuxenutbildning. Regeringen begränsade också möjligheterna för dem som har halvtidsjobb att få fylla i upp till heltid med a-kassa.
Konjunkturen var god, sysselsättningen ökade och arbetslösheten minskade. Arbetsmarknaden utvecklades starkt under året, men samtidigt visade det sig vara svårt för en del grupper att komma in på arbetsmarknaden. Långtidsarbetslösheten ökade något och särskilt bland ungdomar till följd av omfattande nedskärningar i flera program med aktivitetsstöd. I flera sektorer rådde brist på arbetskraft, ett skäl till varför regeringen återkommande varnades för risker för överhettning i ekonomin.
Ekonomi med överskott
Den goda konjunkturen i kombination med högre sysselsättning ledde till stora överskott i både statens och kommunernas finanser. Räntorna höjdes och inflationen ökade sedan Riksbanken parerat regeringens beslut att öka köpkraften för stora grupper. Vikande produktivitet och oro på kapitalmarknaden under andra halvan av året var dock orosmoment. Oppositionen kritiserade regeringen framför allt för att föra en orättvis fördelningspolitik som gav de redan rika mer och de fattigare mindre.
Försvarsdebatten
Under sommaren pågick en öppen maktkamp mellan de båda moderata statsråden finansminister Anders Borg och försvarsminister Mikael Odenberg. Anders Borg aviserade under sommaren att försvaret varaktigt skulle spara 3–4 miljarder om året, en tiondel av sitt anslag. Försvarsministern ansåg emellertid att eventuella besparingar i försvaret skulle föregås av en analys. Den regeringsinterna debatten slutade efter flera månader med att statsministern stödde sin finansminister. Försvarsministern valde att avgå under stor dramatik och med omedelbar verkan som explicit kritik av regeringens försvarspolitik.
Enligt den avgående försvarsministern svek regeringen ett vallöfte, hade en försvarspolitik som inte byggde på faktaanalys och som inte skulle klara sina åtaganden i världen. Regeringen, och särskilt statsministern, fick skarp kritik både av egna partivänner och försvarsvänner i debatten för att svika de moderata kärnväljarna och den svenska säkerheten. Samtliga riksdagspartier föreslog dock besparingar i försvaret och regeringen tillsatte en utredning om att avskaffa den allmänna värnplikten. Handelsminister Sten Tolgfors utsågs till ny försvarsminister efter Mikael Odenberg och den moderata riksdagsledamoten Ewa Björling utsågs till ny handelsminister.
En fråga med såväl utrikes- och säkerhetspolitiska dimensioner som miljöintresse var den gasledning som ryska Gazprom planerar att bygga i Östersjön, delvis på svensk ekonomisk zon. Regeringen valde att betrakta den som ett miljöprövningsärende medan oppositionen krävde att ledningen skulle dras på land i stället.
Minska statens ägande
Under året gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt upp med de moderata kärnväljare som förespråkar ett nära förhållande till kyrkan. Enligt Moderaternas ordförande var det dags att klippa banden med Svenska kyrkan och inte längre delta i kyrkovalen. Samtliga regeringspartier, utom Kristdemokraterna, ville dessutom införa en könsneutral äktenskapslagstiftning, så att samkönade par fick laglig rätt att ingå äktenskap. Här hade regeringsmajoriteten stöd av hela oppositionen.
Regeringen hade stora problem med sin plan att sälja statliga företag. Oppositionen, som motsatte sig försäljningen av teleföretaget TeliaSonera, Nordea Bank, börsens OMX, bolåneföretaget SBAB, fastighetsbolaget Vasakronan och Vin&Sprit, gjorde allt för att sätta käppar i hjulet. Regeringen sålde dock 8 procent av teleföretaget TeliaSonera och statens ägande minskade därmed till 37 procent
Regeringen skapade sig även problem på egen hand. Den kritiserades i en uppmärksammad granskning av Riksrevisionen för att beredningen av försäljningen av företagen inte uppfyllde grundlagens krav. Den bank, Carnegie, som regeringen anlitat för att hjälpa till med försäljning av företagen, fick skarp kritik av Finansinspektionen för att ha blåst upp vinster och bonusar i strid med både interna regler och börsens regler. Det skandaliserade Carnegie tvingades avbryta samarbetet med regeringen. Samtidigt tvingades två nära medarbetare till det ansvariga statsrådet Mats Odell att sluta på grund av att de tidigare haft ansvarsbefattningar i Carnegie.
Regeringen fick också en hel del kritik för att inte lägga om sin utnämningspolitik i enlighet med löftena före valet. Den borgerliga alliansen sade före valet att den socialdemokratiska regeringens utnämningspolitik kunde liknas vid korruption och att Socialdemokraterna gynnade sina egna. Motsvarande kritik träffade den nya borgerliga regeringen, bland annat sedan den utsett moderaten Per Unckel till ny landshövding i Stockholm och den moderate utrikesministern Carl Bildts mångårige medarbetare Jonas Hafström till ambassadör i Washington, utan att tjänsterna utannonserats.
Under slutet av året tvingades dessutom en av statsminister Fredrik Reinfeldts allra närmaste medarbetare, statssekreteraren Ulrica Schenström, att sluta. Hon hade druckit stora mängder alkohol vid ett krogbesök med en journalist, trots att hon hade jouransvar. Statsministern, som först gick i god för sin medarbetare, avskedade henne senare med motiveringen att hon inte hade givit honom fullständig information. I samma veva medgav ett antal statssekreterare att de köpt svarta tjänster i strid med skattelagstiftningen, vilket ledde till ytterligare trovärdighetsproblem för Moderaterna och regeringen.
 |
|
Statssekreterare Ulrica Schenström råkade illa ut under året efter ett krogbesök med en journalist. |
|
SVEN-ERIK SJÖBERG/DN/SCANPIX |
En av årets mest intensiva politiska debatter handlade om avvägningen mellan nyttan av tvångsmedel för att bekämpa allvarliga brott och inskränkningar av den personliga integriteten. Regeringen föreslog att Försvarets radioanstalt (FRA) skulle få rätt att avlyssna elektronisk kommunikation mellan Sverige och utlandet. Spaningen ska vara beställd av en myndighet och ha ett visst syfte och en myndighet ska också ge tillstånd och kontrollera i efterhand. Regering och regeringskansli ska dock inte behöva tillstånd för spaning. Förslaget väckte intensiv debatt. Kritikerna varnade för missbruk och integritetskränkning och efterlyste rättssäkerhetsgarantier. Oppositionen i riksdagen var antingen direkt negativ till förslaget, eller krävde förbättringar av integritetsskyddet för att säga ja. Till slut bordlades en stor del av lagförslaget i ett år. Regeringspartierna enades under året om att införa rätt för myndigheterna att använda sig av buggning, eller hemlig rumsavlyssning, av personer misstänkta för brott och preventiva tvångsmedel även mot personer som inte är misstänkta för brott. Propositionerna kompletterades med förslag om ytterligare rättssäkerhetsgarantier. Bland nyheterna finns bland annat att avlyssning ska godkännas av en domstol och att den som utsatts för hemlig övervakning ska kunna informeras i efterhand. Regeringen tillsatte en rad utredningar på skolans område, bland annat om nationella prov och kunskapsmål i årskurs 3, att införa betyg från årskurs 6 och kunskapsomdömen från årskurs 1. Regeringen aviserade också en ny gymnasiereform 2009, nya tillträdesregler för högskolan och en satsning på lärlingsutbildning. För lärare aviserades en ny lärarutbildning med krav på större ämneskunskaper och högre studietakt, en ny speciallärarutbildning och skärpta krav på lärarnas behörighet. En dom i kammarrätten gav fritt fram för alla kommuner att starta fristående skolor i kommunala bolag, men skolministern Jan Björklund ville stoppa möjligheten till kommunala friskolor i bolagsform och förbereder en lagändring. Samtidigt fortsatte debatten om de religiösa friskolorna, där oppositionen krävde ökad kontroll, alternativt stopp för konfessionella skolor. Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna å sin sida var självkritiska till det egna partiets skolpolitik och talade om misslyckande och omprövning. Till följd av kriget i Irak ökade flyktingströmmen också till Sverige, som tog emot en stor andel flyktingar – 20 000 irakier. Det ledde till en debatt inom EU, där Sverige begärde att flera länder skulle ta ett större ansvar. Det ledde också till en diskussion inom landet om hur flyktingarna skulle tas emot. Flera kommuner, dit flyktingarna sökte sig, hade svårt att erbjuda drägliga bostäder, plats i skola och arbete åt de nyanlända och krävde att fler kommuner skulle tvingas att hjälpa till med mottagandet. Göteborgs kommunalråd, socialdemokraten Göran Johansson, föreslog att alla som kommit till Sverige illegalt skulle skickas tillbaka. Regeringen meddelade samtidigt att den vill öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring till Sverige och göra det lättare att stanna för den som kan försörja sig på eget arbete. En del av det svenska biståndet användes även för att betala flyktingmottagande i Sverige och biståndet till fattiga länder lades om så att det bilaterala biståndet i framtiden ska betalas ut till betydligt färre länder – 33 i stället för 70. Mona Sahlin valdes som ny ledare för Socialdemokraterna och blev den första kvinnan i partiets historia. Mona Sahlin, med en kvartssekellång erfarenhet från politikens centrum, har varit statsråd i flera regeringar och inledde omedelbart ett arbete för att reformera Socialdemokraternas politik – själv pekade hon särskilt ut att sysselsättningspolitiken och skolpolitiken varit misslyckad.FRA-debatten
Skolan
Flykting- och biståndsdebatt
Nya ledare
 |
|
Mona Sahlin, Socialdemokraternas nya partiledare, under Almedalsveckan. |
|
HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX |
Samtidigt fortsatte Mona Sahlins företrädare, Göran Persson, skapa debatt. I en mycket uppmärksammad TV-serie av intervjuer, inspelade under de tio år Persson varit statsminister med publiceringsförbehåll tills han avgått, uttalade sig den förre partiledaren förklenande inte bara om sin efterträdare, utan även om andra personer. Intervjuerna, Ordförande Persson, som gjorts av Erik Fichtelius, dominerade den politiska debatten hela våren och handlade mindre om politik och mer om Persson som person. Göran Persson, som själv publicerade en bok under året med politiska reflektioner, tog avstånd från urvalet i TV:s dokumentärprogram, som han ansåg vara vinklat och ”snuttifierat”. Efter valförlusten förra året valde Göran Persson att bli konsult i ett privat företag, ett beslut som många av hans partikamrater hade svårt att försvara. Även Folkpartiet bytte partiledare och valde sin vice ordförande och skolministern Jan Björklund som ny partiordförande efter Lars Leijonborg, som dock satt kvar som statsråd med ansvar för den högre utbildningen. Lars Leijonborgs ställning blev ohållbar sedan flera av de stora partidistrikten inte ville ha honom kvar, bland annat efter kritik av auktoritär ledarstil och av hur han hanterat det dataintrång på Socialdemokraternas interna nätverk som några folkpartister gjort sig skyldiga till före valet. I en rättegång under våren friades två åtalade folkpartistiska topptjänstemän, medan ett par av de övriga åtalade dömdes för dataintrång till dagsböter. Sverigedemokraterna, ett främlingskritiskt parti starkt profilerat på integrationspolitiken, ökade i flera opinionsmätningar. Partiet, som är representerat i över hundra kommuner, såg ut att ha goda möjligheter att komma in i riksdagen vid nästa val. Flera av de etablerade partierna beslöt sig för att ”ta debatten” med Sverigedemokraterna och för första gången anordnade TV debatter där Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson mötte etablerade politiker. I en del kommuner där sverigedemokrater röstats in blev det svårt att forma fungerande majoriteter. De borgerliga partiledningarna ville därför ändra grundlagen för att möjliggöra kommunala extraval. Den borgerliga fyrpartialliansen, med den moderate statsministern Fredrik Reinfeldt i spetsen, kritiserades för att vara alltför osynlig, vilket ledde till förnyade ansträngningar av gemensamma aktiviteter. Under hela året visade opinionsmätningarna dock att regeringen tappade stöd bland väljarna efter valet, medan stödet för oppositionen ökade. Regeringen förklarade emellertid att den följde den plan som lagts upp före valet. Skatterna lades om och den så kallade stopplagen, som hindrar försäljning av sjukhus och bostäder i offentlig ägo, togs bort. I familjepolitiken infördes en bonus om föräldrarna delar mer lika, samtidigt som det blev möjligt att få ett kommunalt vårdnadsbidrag. Trots kritik från näringslivet avstod regeringen från att göra några större förändringar av de arbetsrättsliga reglerna i Sverige.Ett oetablerat parti
Enligt plan
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2007
Inrikespolitik 2007: Politik med förhinder
http://www.ne.se/rep/inrikespolitik-2007-politik-med-förhinder
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
