Jan Hjärpe , professor emeritus i islamologi
I debatten kan man ibland höra påståendet att islam inte är en europeisk religion eller att islam skulle vara något främmande i Europa. Då glömmer man att kalifen, den sunnitiska islams högsta auktoritet, alltsedan 1500-talet residerade i Istanbul som än i dag faktiskt är Europas största stad.
Kalifatet upphörde 1924. Det var en del i Mustafa Kemal Atatürks (1881–1938) reform för att göra Turkiet till en sekulär nationalstat. Man avskaffade det osmanska styrelseskicket med dess på en gång islamiska och multireligiösa karaktär. Kalifatet har inte återupprättats även om det inte har saknats kandidater.
 |
|
Mecidiyemoskén vid Bospoern i Istanbul ligger på gränsen mellan Europa och Asien. |
|
josÉ fuste raga/ibl |
Balkanislam
Men de muslimska befolkningsgrupperna i framför allt Central- och Östeuropa är äldre än det osmanska kalifatet. Det är muslimer som talar olika slaviska språk (den bosniska är kanske den mest typiskt europeiska gruppen av muslimer), men också med bland annat grekiska, albanska eller turkiska som modersmål. Det finns tatariska och romska muslimska grupper, och så hela raden av muslimska folk i Ryssland.
Muslimerna utgjorde en betydande del i de tre stora imperierna som fanns i Europa fram till första världskriget – det ryska, det habsburgska och det osmanska. Järnridåns fall har gjort att vi har återupptäckt denna europeiska islam som har funnits kontinuerligt sedan gammal tid.
Europeisk islam är ingen enhetlig företeelse. Mycket av den öst- och centraleuropeiska islam har präglats av dervischordnarnas fromhetsliv. Det gäller sufiska ordnar som rufaiye, mevleviye, malamiye (malamatiye) och bektashiye (för att nu använda de turkiska beteckningarna). Bektashiye förknippas särskilt med albanerna och albansk nationalism. De sufiska ordnarna verkade samtidigt och ibland i konkurrens med ”statsislam”. Detta senare gällde också de habsburgska och ryska imperierna. Kejsaren i Wien utnämnde reis-i ulema i Sarajevo, den högsta muslimska religiösa auktoriteten på Balkan, och den ryske kejsaren utnämnde muftierna i Rysslands olika muftiat.
En stor moské finns också sedan gammalt i tsarens huvudstad, Sankt Petersburg. Den äldsta muslimska begravningsplatsen i Sveriges närhet finns på Åland, och Helsingfors hade sin moské och sin imam redan på 1800-talet.
Balkanislam är en levande realitet och (efter kommunistregimernas fall) en betydande ingrediens i dagens europeiska religionsliv, och ofta något som markerar sin ”europeiskhet” i kontrast till arabisk och asiatisk islam. Men även på det internationella planet spelar europeisk islam en betydande roll. Det kan man se t.ex. av undertecknarna till det brev om samarbete för fred och gemensamt ansvar som 138 muslimska religiösa personligheter 13 oktober 2007 riktade till kristna ledare. Åtskilliga av dem var europeiska muslimska funktionärer.
Islaminvandring
Pyreneiska halvöns islam blomstrade under medeltiden, men det hör historien till. Tvångskatoliceringen under perioden 1492 till 1609 fick den att upphöra – som religion. Men många spår av den finns fortfarande kvar i Spaniens kulturella arv. Muslimer, judar och kristna levde samman harmoniskt – åtminstone under vissa tider i det muslimska Spanien, som då upplevde en kulturell blomstringstid. Det spelar roll i EU:s Barcelonaprocess, där man gärna i sin strävan att åstadkomma ett närmande mellan alla medelhavsländerna talar om ”al-Andalus”.
I övriga Västeuropa har islam mer fått karaktären av invandrarreligion. Då också av rätt gammalt datum. Både under och efter kolonialtiden skedde en invandring till Storbritannien, Frankrike och Nederländerna. Det har resulterat i islamformer som utvecklats med engelska, franska och nederländska som språk. Muslimer finns här på alla nivåer i samhället och deltar aktivt i kulturliv samt politiskt och socialt liv.
För Tysklands och Skandinaviens del handlar det om muslimer som ingått i den arbetskraft som importerades på 1960- och 70-talen. Dessa har sedan följts av flyktingar och asylsökande från olika konflikthärdar i världen från ca 1980 och framåt. Här kan vi då tala om ”euroislam” i en något annan mening än när det gäller Central- och Östeuropa.
I de västeuropeiska storstädernas förorter, där många invandrare och flyktingar bor, finns sociala problem, ungdomsarbetslöshet, dåliga bostadsförhållanden osv. Det har lett till en frustration som tagit sig uttryck i oroligheter, i kriminalitet, men också ibland utgjort en viss grogrund för radikal och även jihadistisk islamism.
Exempel på drömmen att bli ”jihadist” ('självmordsbombare') finns också i Sverige, men som en mycket marginell företeelse. De nya generationerna av medelålders och unga som är födda och uppvuxna här tar ställning och upplever islam i den europeiska miljön och med europeiska referensramar. Då utvecklas nya former av euroislam.
Islamisk feminism
I Jägersromoskén i Malmö liksom i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm finns en stor kvinnoläktare. Stockholmsmoskén har fått lite karaktär av att vara Sveriges ”nationalmoské”. Dit kommer regeringsledamöter och andra politiker för att markera samhörighet eller för att diskutera akuta problem (senast i samband med den svenska så kallade Vilksaffären, som snabbt rann ut i sanden, till skillnad från den danska affären med Jyllands-Postens teckningar!).
Det här skiljer sig från de gamla moskéerna, såväl i Europa som i övriga delar av världen; de har som regel inga kvinnoläktare, och om det alls finns någon avdelning för kvinnor så är den liten. Förr hörde muslimska kvinnors religiositet inte till det offentliga rummet, men nu är det gott om både unga och gamla kvinnor i moskéerna.
Tendensen har samband också med generationsväxlingen: De unga har andra referensramar än de äldre, de har utbildning och de är dagligen ute på nätet. Frågor diskuteras numera globalt, och samhällsförändring och migration har gjort att traditionella könsroller bryts. Olika feministiska rörelser ger sig in i debatten. Det är religionsfientliga som ser religionen som hinder för kvinnans frigörelse och sekulära som ser religionen som betydelselös, men också sådana som kan sägas representera islamisk feminism. De tar fram kvinnorna i islams historia och ger nya tolkningar av religionens texter. De hävdar att Koranen och haditherna (profettraditioner) har lästs med patriarkaliska glasögon och förståtts och tillämpats på fel sätt. Patriarkal folksed har alltså lästs in i religionen.
Det är i dag särskilt unga kvinnor som är aktiva, som diskuterar, skriver om problemen, som finner lösningar och som syns i organisationerna. Kanske är denna ”islams feminisering” särskilt tydlig i Sverige, men själva trenden är global.
Muslimskt ifrågasättande
Vi ser också utvecklingen på andra områden av en ifrågasättande muslimsk kulturell elit. Tidskriften Minaret utgör ett svenskt exempel. Men det finns också en organiserad religionskritik (till exempel organisationen ”Exmuslimer” som framträtt i Sverige under innevarande år).
I Västeuropa har det utvecklats en rad muslimska organisationer med olika tendenser och bakgrund. En del av dem med kort varaktighet, medan andra har blivit permanenta institutioner. Antalet är stort. Intressant är att organisationsformerna ofta återspeglar strukturer som är karakteristiska för respektive land.
Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Österrike har ganska olika typer av muslimska organisationer. I Sverige återspeglas på ett påfallande sätt traditionen från folkrörelser och föreningsliv. Ett exempel är det numera statsbidragsberättigade muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Det har också organiserat ungdomar i Fredsagenterna, som verkar i samarbete med andra rörelser för ”att främja en islamisk fredskultur”.
En del unga muslimer i Sverige har engagerat sig i nykterhetsrörelsen och miljörörelsen, och vissa av dem har där utvecklat ett politiskt intresse. Det finns nu muslimer i alla våra riksdagspartier (däremot finns det inget ”islamistiskt” svenskt parti). Den etniska bakgrunden är olika, men svenskan är nu gemensamt språk för den yngre muslimska generationen. Svenska har på så sätt också blivit ett islamiskt språk, ett som kan uttrycka muslimsk fromhet.
(Artikeln publicerad 2008-03-26)
Islam: Euroislam
http://www.ne.se/rep/islam-euroislam
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
