Pär Rittsel
För Internetanvändarna blev det ett år då inkorgarna fylldes av oönskad reklampost, spam. Ett lagförslag lovar att ge en viss lindring, men massutskicken av reklam för porr och Viagra kommer säkerligen att fortsätta via datorer i länder dit varken europeisk eller amerikansk lagstiftning når.
Varannan svensk med Internetuppkoppling känner sig drabbad av skräppost. Det visade en Sifoundersökning som TeliaSonera och Microsoft beställde. I Telias nät växte spamfloden dramatiskt sedan allt fler hemdatorer i smyg tagits över av virus med egna e-postfunktioner för massutskick. Under hösten började därför TeliaSonera blockera möjligheten att sända post för ett 20-tal användare om dagen. Tillsammans med postfilter som spärrar post från kända spamavsändare minskade detta reklamtrafiken drastiskt.
I USA gjorde Microsoft och New Yorks delstatsåklagare gemensam sak och stämde ett antal stora spamaktörer. Ett av företagen anklagades för att ha sänt 250 miljoner brev om dygnet från 514 datorer i 35 länder. Några avsändaradresser var svenska och alltså ofrivilliga reläer för massutskicken. De skyldiga företagen hotas av böter på nära 300 miljoner kr.
Det svenska lagförslaget följer EU-parlamentets direktiv 2002/58/EG från sommaren 2002. Direktivet har två delar, en som handlar om integriteten i tele- och datanäten och en som tillåter näringsidkare att skicka reklampost enbart till privatpersoner som samtyckt i förväg. Sverige anpassar två lagar. Integritetskraven förs in i lagen om elektronisk kommunikation, vanligen kallad telelagen, som trädde i kraft 25 juli 2003. Den kompletteras nu med regler för cookies och krav på nätoperatörerna att säkra nätet mot intrång och att varna abonnenterna för aktuella risker. Redan nu har många webbplatser försetts med en deklaration om hur cookies används för att t.ex. känna igen besökare.
Den andra anpassningen är att e-postreglerna förs in i 1995 års marknadsföringslag, som därmed byter princip från ”opt-out”, dvs. att avsändaren först måste kolla att adressaten inte anmält sig till ett spärregister, till ”opt-in”, där det krävs samtycke från mottagaren. Oavsett om mottagaren är ett företag eller en privatperson måste försändelsen innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att slippa ytterligare e-post. Straffet utgörs av en marknadsstörningsavgift på upp till 5 miljoner kr plus eventuellt skadestånd.
Men lagen skyddar bara privata postadresser. Företagsadresser är fortfarande lovliga mål, och Jordbruksdepartementet som lagt lagförslaget menar att juridiska personer har större förutsättningar än fysiska personer att använda filter och spärrlistor. Dessutom handlar lagen bara om näringsidkares utskick. Privatpersoner som skickar skräppost omfattas inte, i varje fall så länge de inte försöker sälja något. Att jordbruksministern sysslar med e-postfrågor beror på att Ann-Christin Nykvist tillika är konsumentminister.
Enligt EU-direktivet skulle medlemsländerna ha infört de nya reglerna redan 1 november 2003, men Sverige har liksom flera andra länder sölat och därför träder de nya formuleringarna i kraft först 1 april 2004. Möjligen kan de dämpa svenska företags massutskick, men den stora mängden skräppost kommer från avsändare i USA, som kan kringgå lagen genom att utnyttja postservrar i t.ex. Kazakstan.
Pirater och kapare på nätet
Åtskilliga privata Internetanvändare råkade även ut för s.k. modemkapning. Osynligt för surfaren vidarekopplas telefonlinjen till ett utlandsnummer eller dyra betalnummer, vilket kan medföra saftiga teleräkningar och inkassokrav. Detta och de allt vanligare bluffakturorna, som oftast går via den traditionella posten och inte sällan är ofrankerade, fick konsumentministern att lova ytterligare lagskärpningar. ”Det största konsumentproblemet i modern tid”, var hennes bedömning. Konsumentverket erbjuder på sin webbplats ett litet program, Bluffstopparen, som kan laddas ned och som stoppar omkoppling. Det här rör traditionella modem via telefonlinjerna och drabbar inte bredbandsanvändare.
På det världsomspännande nätet gick den mångåriga kampen vidare mellan film- och musikbranschen och filbytare som lagt upp egna servrar med upphovsrättsligt skyddade verk. Ett EU-direktiv för att skydda upphovsrättsinnehavarna resulterade i ett omdebatterat svenskt lagförslag om att bl.a. höja och utvidga dagens kassettersättning (som kompenserar upphovsmän för laglig kopiering för privat bruk) till att omfatta ett skattepåslag på alla slags digitala lagringsmedier, inte minst inspelningsbara CD-skivor.
Ett annat initiativ kom från datortillverkaren Apple, som startade betaltjänsten iTunes Music Store, där man helt lagligt kan ladda ned musik till rimliga priser. Över 20 miljoner låtar laddades ned under hösten, då också den gamla fildelningstjänsten Napster kom tillbaka, nu som en laglig betaltjänst. Kanske visar detta vägen ur en återvändsgränd där skivbolagen hittills bara använt höjda skivpriser och åtal som motåtgärder.
Yaha, Bugbear, Blaster, Slammer…
Knappt hade året börjat förrän Internet översvämmades av ett virus. Det var en s.k. mask som spred sig vidare i rasande fart genom att utnyttja ett säkerhetshål i Microsofts program SQL Server. Den 25 januari smittades miljontals datorer på några minuter av masken Slammer och trafiken i nätet ökade med mellan 40 och 80 % (bedömningarna växlar), vilket fick nationella stamnät att gå i stå. Samma månad debuterade också maskarna Avron och Ganda – den sistnämnda dessvärre en svensk skapelse, vars upphovsman greps av polisen. I januari visade sig även masken Sobig, som utvecklades i alltmer raffinerade varianter för att i sin sjätte skepnad under augusti slå alla tidigare rekord. Den upptäcktes då i vart tjugonde e-brev.
Under sommaren utnyttjade illvilliga programmerare andra säkerhetshål i Microsofts program med maskarna Yaha och Bugbear. Blaster slog till i augusti med nästan samma kraft som Slammer. Hösten inleddes med masken Swen, som slank in via ännu ett säkerhetshål, vilket dock varit känt en längre tid.
En ny trend var de s.k. trojanska hästar som kidnappade datorer för att använda dem som relästationer för spam. Också vissa massutskick av reklampost bidrog till att sprida nya virus. Flera av årets plågoris var smarta nog att stänga av installerade antivirusprogram och brandväggar. Att virusutbrotten oftast beror på säkerhetshål i Microsofts program fick till slut företaget att koncentrera sin verksamhet på att sätta säkerheten före nya finesser. En positiv notering var dock att tre av fyra svenska hemanvändare hade virusskydd eller brandvägg.
Ett förlorat år med guldkorn
Redan 2002 beskrevs av flera analysföretag som ett förlorat år för IT-branschen. Åtminstone en analys använde samma rubrik för 2003. Tidningen Computer Swedens chefredaktör beskrev det som det sista året av en treårig digital istid. Den återhämtning som många väntade till början av året sköts sedan till hösten, och nu tycks den skymta under 2004.
Men neddragningarna och besparingarna blev guld värda för somliga när stora företag lade ut sin datadrift. Ericsson, Posten, Electrolux och Nordea valde alla IBM, som därmed kan kamma hem miljardsummor årligen under en lång följd av år. Outsourcing eller utkontraktering är konjunkturberoende, i sämre tider läggs driften ut för att minska de egna investeringarna, under goda år väljer många att ta hem driften igen.
HP (Hewlett-Packard) fick ta över halva Ericssons systemdrift för 800 miljoner kr om året, medan konsulten Tieto Enator knep ett kontrakt med TeliaSonera värt drygt 200 miljoner kr. TeliaSonera skar samtidigt ned antalet anlitade konsultbolag och sparar därmed 700 miljoner kr årligen. Den offentliga sektorn i Region Skåne inledde en utkontraktering av regionens hela IT-verksamhet. Det är den största affären någonsin i offentlig sektor, värd 700 miljoner kr årligen.
Posten nöjde sig inte med utkontraktering, de flesta av de storvulna digitala satsningarna står dessutom inför krav på halverade kostnader. Målet är att sänka dagens 1,9 miljard kr till omkring 900 miljoner. I slutet av året sålde SAS ut hela sin IT-verksamhet i Norden med 1 200 anställda. Resultatet blev 500 miljoner kr i köpesumma och besparingar på 1,5 miljarder över fem år.
Inför 2004
Internetbaserad telefoni och en växande e-handel mellan företag är heta områden. Ericssons långa ökenvandring tycks vara över. Mobilbolaget Sony Ericsson reste sig på nio och tog tillbaka initiativet från Nokia. Telefonen T610 blev bästsäljare, dock bara i Sverige.
De utlovade 3G-näten har vi ännu inte sett i drift, med undantag för operatören 3. Årsskiftet 2003/2004 var målet att vara i gång, men nu siktar TeliaSonera på full täckning mot slutet av 2005. Sedan TeliaSonera och Tele2 köpt Oranges övergivna 3G-licens är antalet operatörer färre, och de två bolagen siktar på att ha sina nät i begränsad drift under våren 2004.
Regeringen lade ned IT-kommissionen och tillsatte två grupper med mer handgriplig inriktning. Ulrika Messing inrättade en IT-strategisk grupp med bl.a. tillväxt- och säkerhetsfrågor på dagordningen och med Christer Sturmark som ordförande, och Gunnar Lund tillsatte en delegation för utveckling av offentliga tjänster. Huvuduppgiften för den senare är att genomdriva 24-timmarsmyndigheten, ett begrepp som innebär samordnade och utökade offentliga webbtjänster för medborgare.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2003
IT-året 2003: Värsta virusåret
http://www.ne.se/rep/it-året-2003-värsta-virusåret
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
