Japan berättar

Arne Järtelius, nyhetsredaktör

”Japaner, japaner, försvarande japaner, från sig vilt slående japaner och lika vilt angripande svenskar. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som fläker sig. Japaner som gör allt för att ta segern åt Nippon.”

Nej, det är inget referat från semifinalen i årets VM-fotboll för damer. Det är i stället Sven Jerring som vid OS i Berlin 1936 refererar en match mellan de svenska och japanska herrarna i fotboll. Hur det slutade? Japan vann även den gången, då med 3–2.

Utställningskatalog till Östasiatiska museets Japanutställning.

Toyohara Kunichika (1835–1900)

Japan ställs ut

Det såg ut som en tanke att Östasiatiska museet skulle öppna sin permanenta utställning om Japan i slutet av mars. Bara två veckor tidigare hade Japan översköljts av en jättelik tsunami som kom efter den kraftigaste jordbävningen i Japan i modern tid. Den gjorde att kärnkraftverket i Fukushima var nära att råka ut för en härdsmälta. Tsunamin orsakade även enorma materiella skador och kostade livet på över 10 000 japaner. Efter det var Japan och japaner på allas näthinnor.

Östasiatiskas basutställningar är av det slag man skulle önska fler av. År 2007 öppnade museet sin utställning om Kina, och redan i höst kommer man med en fast utställning om Korea. Däremellan hade man sommaren 2008 en lika vacker som välbesökt utställning med den kinesiska trädgård man tillfälligt lät bygga upp framför museets entré.

Det finns med andra ord flera skäl att besöka museet där det ligger på krönet av Skeppsholmen med utsikt över infarten till Stockholm.

Föremål med historia

Tyngdpunkten i Japanutställningen ligger på föremål ur museets samlingar med anknytning till den stadskultur som växte fram under Edoperioden (1603–1867). De föremål som visas är sådana som främst användes av samurajer, köpmän och hantverkare. En stor mängd lackarbeten och keramik visas också i utställningen, liksom rustningar. Vidare visas aspekter av japanskt liv som teceremoni och mytologi.

Till det ska läggas föremål som genom åren varit utställda i Sverige i akt och mening att visa att det fanns något som kallades Japan. Den kanske första svensk att besöka Japan var Olof Eriksson Willman som 1651 deltog i en delegation hos shogunen. Den för eftervärlden mest kända svensken att besöka landet var Linnélärjungen Carl Peter Thunberg, Japans Linné kallad. Han var där 1775–76.

Utställningen är förhållandevis liten och till den som är van att snabbt skumma av det som visas för att sedan fortsätta till museets shop eller café ska sägas att de föremål som visas är värda att titta både lite närmare och lite noggrannare på. Det är som bekant inte storleken det kommer an på.

Böcker med historia

Som vanligt med museiutställningar gäller att man bör besöka dem minst två gånger. Första gången bildar man sig ett intryck av det utställda och tar del av de texter som finns. Framför allt gör man en sak denna första gång: man inhandlar en utställningskatalog. Med den under armen går man hem och läser på inför nästa besök. Östasiatiska museets katalog till Japanutställningen har den torrt klingande titeln Japan: Föremål och bilder berättar (2011).

Men bry er inte om utanverket. Det räcker att titta på bilderna i den tvåspråkiga katalogen för att sedan vilja fördjupa sig i det som står om Edoperioden om Japan från 1868 till tidigt 1950-tal samt läsa utställningskommissarien Petra Holmbergs båda bidrag om Japan i Japan och Japan i världen.

Den som vill läsa ännu mer om Japan har Japanspecialisten Monica Braws fullmatade Trollsändans land (2010) att tillgå. Svårigheten för den av Japan intresserade i sammanhanget är inte att det skulle saknas böcker att läsa. Problemet heter att hitta tid för att läsa dem (och allt annat spännande som ges ut).