Arne Järtelius, NE-redaktör
Var ligger Japan? Geografiskt sett är landet lätt att hitta, men sedan? Hur är det att turista i Japan? Hur är japanerna? Vilken roll spelar religionen? Har landet gjort upp med sin efterkrigshistoria? Hur ser dagens Japan ut?
En treveckors rundresa i Japan gav några svar och väckte ännu fler frågor, men en sak är säker: Japan behöver absolut upplevas på plats för att man ens ska kunna börja försöka förstå landet, dess folk, dess rika kultur och landets långa historia.
 |
|
Ett japanskt snabtåg, shinkansen, i full fart på väg ut från en station. |
|
corbis/scanpix |
Långt borta och nära
Tokyo är den första anhalten för de flesta utlandsturisterna i Japan. Det kanske beror på att det är den japanska stad som man är mest nyfiken på, men lika mycket på att det är både enklast och billigast att med flyg ta sig dit och därifrån. En flygbiljett Stockholm–Tokyo t/r kostar 7 000 kronor och uppåt beroende på flygbolag och mellanlandningar.
När man efter drygt 11 dryga timmar stapplar av planet på Tokyos internationella flygplats Narita är det som att anlända till vilken internationell flygplats som helst i världen. Japan börjar inte förrän på andra sidan passkontrollen. Den som inte redan vid ankomsten har klart med hotell i Tokyo kan lätt få hjälp med det på flygplatsen.
Från Narita är det enklast (och dyrast) att ta sig in till Tokyos centrum en timme bort med Narita Express (det finns några konkurrerande tågbolag att välja mellan). Fördelen med N'EX är att den går till huvudstationen – Tokyo – varifrån det är lättast att ta sig i all de möjliga riktningar i denna jättelika huvudstad. Det är nu äventyret Japan kan ta sin början.
Storstadsvimmel
Det allra första (och största) hindret som möter Japanresenären är språkförbistringen. Gemene japans kunskaper i engelska – andra världsspråk att förglömma – är bristfälliga. Det spelar sedan ingen roll hur artig och hjälpsam den japan man frågar om råd och dåd än är. Det bästa för den som vill ta sig fram i japanska storstäder är att utrusta sig med en tvåspråkig stadskarta – på japanska och med transkriptioner på engelska – och med den i handen själv leta eller fråga sig fram. Man känner sig lite utlämnad och vilse till en början, men efter ett tag går det faktiskt ganska lätt att hitta rätt.
Det gäller även för Tokyos välförgrenade tunnelbana. Med sina omkring 5 000 stationer känns den till en början som världens största labyrint, men efter några tåg- och stationsbyten visar sig den vara ganska lättmanövrerad och inte alls dyr (en resa 10–12 stationer bort kostar omkring 10 kronor). Med lite planering kan man sedan ta sig kors och tvärs genom Tokyo, och utanför rusningstrafik (9–17) får man för det mesta en sittplats (att tunnelbanan är en plats att på lite närmare håll studera annars ganska skygga japaners fysionomier gör inte resan mindre spännande).
De första 2–3 dygnen i Tokyo går framför allt åt till att ställa om den biologiska klockan (sommartid ligger Japan sju timmar före ”svensk” tid) och att pricka in ett antal givna turistmål i centrala Tokyo. Med centralstationen Tokyo som utgångspunkt kan man då i olika riktningar bese sådant som det västernifierade köpdistriktet Ginza, det kejserliga palatsets trädgård, parlamentshuset med den likaledes västernifierade Hibiyaparken, Nationalmuseet för modern (1868–2007) japansk konst, det arkitektoniskt spännande Tokyo International Forum och Eiffeltornskopian Tokyotornet. Tar man sig sedan över floden till Nihonbashidistriktet kan man bese Tokyobörsen, den japanska centralbanken Nippon Ginko och det eleganta och mycket japanska varuhuset Nihonbash. Här ligger också Nihonbashibron, från vilken alla avstånd i Japan till och från Tokyo mäts.
Nu börjar vi känna oss så varma i kläderna att det är dags att lämna Tokyo. Men innan dess tar vi vägen via den enorma matavdelningen som ligger två våningar under Tokyo-stationen. Här kan man se sig mätt, men det är inte fel att köpa med sig en lunchbricka för så där 500 yen (30 kronor) att ha som matsäck på tåget.
Tågluffning Shinkansen style
Veckovis giltiga kort för järnvägen – Japan Rail Pass – kan man bara köpa utomlands. Ett tvåveckorskort kostar ca 1 500 kronor/person, och med det i sin hand kan man åka så mycket tåg man bara vill och orkar. Och det vill man. Snabbtåget Shinkansen går så fort – 300 km i timmen – att man hinner långt på kort tid. Shinkansen är vacker att titta på och bekväm att åka i, och personalen ständigt lika artigt bockande. Proceduren i samband med avgångarna – ett Shinkansentåg lämnar Tokyo var tionde minut – är ett betagande skådespel med vita vantar, avgångar på sekunden enligt tidtabell och dammtorkade vagnar av en stab med organgeklädda städkvinnor. När tågsättet lämnar stationen vinkar stationsmästaren och hans assistent av det med varsitt höjt pekfinger som följer tåget på vägen. Sayonara!
Vi valde att åka söderut från Tokyo med uppehåll i Kyoto, Nara, Osaka, Kobe, Hiroshima, Miyajimaön, Fukuoka och Kumamoto. Alltsammans på fjorton dagar med prisvärda mellanklasshotell (1 000 kronor/natt för tre personer), god och billig mat (40 kronor/mål och person) som fanns oaptitligt plastmodellerad vid restaurangentrén att peka på i samband med beställning samt överallt ett lika vänligt bockande och leende – om dock språkförbistrat – mottagande.
Kyoto är den gamla kejsarstaden med väldigt mycket historia, kultur och religion – Ryoanjitemplets zenträdgård rekommenderas livligt – att bese.
Nara är landets första huvudstad med ett spännande buddhisttempel (Todaijitemplet) som är ett måste för varje japan.
Osaka har ett återuppbyggt 1500-talsslott och ett intressant historiskt museum att besöka.
Kobe åker man väl främst till för att bese stadens chinatown – nankin-machi kallat – Kobes stadsmuseum och sakebryggerierna.
Hiroshima blev genom den första atombombssprängningen känt för all framtid, och det är hela tiden med den i minnet som man besöker staden.
Miyajimaön är helig. Här finns en berömd shintoport – tori – ute i vattnet, och innanför den ligger Itsukusimahelgedomen grundad 593.
Fukuoka kallas porten till södra Japan. Stadens känns bekvämt liten med möjlighet att ta sig runt till fots. Canal City är ett västinspirerat köpcentrum i stadens mitt. Den som kommer hit i början av juli kan följa den spännande Yamagashahögtiden som går i mål 15 juli.
Kumamoto hyser Kumamotoslottet, ett av Japans största. Men framför allt finns här Gyobutei, ett 300-årigt residens som inger besökaren en tydlig känsla av hur en japansk feodalherre kan ha levt för så där 300 år sedan.
Det här utvecklar sig till en rundresa genom vilken vi sakta men säkert kommer in i och blir vän med den japanska lunken och vardagen. Det som till en början var så avlägset känns efter ett kort tag ganska hemvant och nära, och utan att man riktigt märker övergången har man sugits in i den japanska livsstilen och -rytmen. Längre bort i tid och rum ligger faktiskt inte den sida av dagens Japan man kommer åt som icke japanskspråkig turist.
Manga, fisk, Harajuku och Yasukuni
Sista giltighetsdagen för våra Japan Rail Pass tar vi oss de 120 milen från Fukuoka till Tokyo i ett sträck på under sex timmar. Drygt en timme före Tokyo hoppas vi få en skymt av berget Fuji, men det döljer sig i samma dimma som på utvägen och får anstå till vårt nästa besök i Japan. För hit kommer vi tillbaka efter att ha fått blodad tand av ett spännande land!
De sista fem dagarna i Japan ägnar vi åt Tokyo. De inledande och mycket försiktiga tre dygnen i staden för drygt två veckor sedan förbyts nu i ett intensivt genomkorsande av staden för att hinna se och uppleva så mycket som möjligt. Nu kan vi så mycket mer om Japan att vi vet vad vi ytterligare vill veta. Vi börjar i den lilla del av Tokyo som inte brandbombades av USA-flyg i mars 1945 för att få en skymt av staden sådan den en gång såg ut. Därifrån bär det åter till Yasukunihelgedomen, som hyser själarna till 2,5 miljoner japanska soldater – bland dem 14 klass A-krigsförbrytare som, vilket framkommit på senare tid, mot kejsarens vilja placerades här i slutet av 1970-talet. Här får man svart på vitt att andra världskriget är i allra högsta grad levande i Japan. Därifrån är steget kort till Jinbochos jättelika bokhandelsdistrikt. Den som vill ha litteratur på engelska rekommenderas att gå till bokhandeln Yohan som med sina fem våningar ligger på Yasukuni-dori. Den från Sverige mangabitne – översättningen till svenska av böcker från japanska är näst störst efter engelska – inser att det bara är ett myggbett jämfört med det utbud som här visas upp.
Roppongi Hills och Tokyo Midtown Project – Tokyos båda högsta byggnader – rekommenderas för den som vill se Tokyo lite grand från ovan. Byggnaden i Roppongi Hills kröns av ett konstmuseum på översta våningen. Den morgontidige tar sig med fördel till fiskmarknaden i Tsukiji. Det är bara att kliva på, men ta gärna med lite varma kläder eftersom det är kallt i kylrummen. Detta är världens största fiskmarknad, och varje dag passerar här 2 000 ton fisk med auktionen av tonfisk som den mest spektakulära. Här har fiskmarknaden legat sedan en jordbävning 1923, men nu diskuteras det att på nytt flytta den för att om möjligt ge plats för ett OS 2016 (OS i Tokyo 1964 var på sin tid mycket framgångsrikt för Japans ställning i världen).
Trädgården som omger kejsarpalatset är också värd ett nytt besök. Det gäller även för den intilliggande parlamentsbyggnaden som hyser det japanska parlamentets – diet – båda kamrar. Efter att ha besökt Nara och Kyoto får man ett nytt perspektiv på dagens kejsare (historiskt räknar den japanska kejsarmakten sina rötter till år 660 före vår tideräkning) och hans efterträdare (en manlig tronföljare föddes ju förra året). Efter att ha besökt Hiroshima ser man också dagens japanska politik i ett annat ljus (i juli tvingades försvarsministern avgå sedan han beskrivit atombombningen av Nagasaki som ”historiskt sett nödvändig”).
Uenoparken i norra Tokyo bör också besökas. Det annars så formella Japan är här mycket ledigare klätt och uppför sig inte alls så avmätt som annars är brukligt (för den intresserade finns här även ett zoo att besöka). Den som vill se ett ännu ledigare Japan rekommenderas att besöka Harajukuområdet, där det unga Japan har sitt alldeles egna område med en klädstil som är lika egen som den är spännande att se på. Japan har väldigt många sidor att bese och besöka.
(Artikeln publicerad 2007-08-21)
Japan: En positionsbestämning
http://www.ne.se/rep/japan-en-positionsbestämning
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
