Lennart Hultqvist, NE-redaktör
Med hjälp av ett nät av mätstationer försöker forskarna ta reda på varför en stor mängd mindre jordskalv årligen inträffar i Sverige. En förklaring är att landet en gång befann sig nerpressat under istidens stora ismassor.
Sent på kvällen 11 april 2002 drabbades Skellefteåtrakten av ett jordskalv. Enligt tidningsrapporterna fick skalvet blomkrukor att skaka, fönsterrutor att skallra och hela hus att dallra. Ett mullrande ljud kunde också höras. Skalvet hade en styrka av omkring 3 på richterskalan, vilket betecknas som ett lindrigt skalv.
Ett för svenska förhållanden ovanligt kraftigt jordskalv inträffade däremot 1904. Det hade sitt centrum i havet ett par mil utanför Strömstad och en styrka av mellan 5,5 och 6 på Richterskalan. Skalvet lär ha känts ända till både Stockholm och Sankt Petersburg. Hade det inträffat på land och i närheten av bebyggelse skulle skadegörelsen ha kunnat bli stor.
Dagens svenska skalv
Jordskalv i Sverige är på intet vis sällsynta. I själva verket inträffar många hundra varje år. De flesta är dock så svaga är man inte märker av dem. Enbart längs Norrlandskusten inträffar omkring ett par hundra skalv varje år och i hela Sverige 500-700 skalv, dvs. mer än ett jordskalv om dagen.
De äktsvenska jordskalven är främst samlade längs ostkusten från Gävle och norrut och vidare upp mot Kirunaområdet. Ett annat område med jordskalv finns vid västkusten och kring Vänern.
Skalven fångas upp av seismograferna, de känsliga instrument som används för att kartlägga skalven.
 |
|
Röda cirklar visar jordbävningar 1963-99. Blå fyrkanter utmärker seismiska stationer i operation 2002. |
|
Reynir Bödvarsson |
Nytt nät av mätstationer
Sverige hör inte till de speciellt jordbävningsdrabbade områdena i världen. Varför uppstår ändå så många jordskalv här i landet?
- Det är just den frågan vi försöker besvara, säger Reynir Bödvarsson, som är verksam vid geovetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Jag och mina medarbetare är i färd med att bygga upp ett nytt nät av mätstationer längs ostkusten, från Blekinge till Norrbotten. Detta nät ersätter ett äldre observationsnät. För närvarande finns ett fyrtiotal nya sådana stationer, av vilka de första togs i bruk 1998.
Landhöjning och kontinentplattor
Reynir Bödvarsson urskiljer två orsaker bakom jordbävningarna längs Norrlandskusten.
- Den ena orsaken är den jämförelsevis stora landhöjning som pågår i området. Istidens enorma ismassor pressade ner berggrunden, och det tar tid för berget att återhämta sig. Under återhämtningen frigörs spänningar i berggrunden. Den andra orsaken är att den kontinentplatta som Sverige ligger på utsätts för viss deformation. Det sker trots att vi befinner oss långt bort från gränsen till en annan kontinentplatta. De svenska jordbävningarna uppstår troligen i ett samspel mellan denna deformation och landhöjningen.
Att inlandsisen är av betydelse antyds av undersökningar från Nordamerika. Söder om den kant dit nedisningen nådde under istiden på den kontinenten uppstår betydligt färre skalv än norr därom.
- Landhöjningen längs västkusten är betydligt mindre än längs ostkusten, säger Bödvarsson vidare. Dock pressade isen ner berggrunden även där, och berget måste återhämta sig. För att undersöka saken närmare hoppas vi kunna bygga nya mätstationer även vid västkusten.
Med hjälp av det nya övervakningsnätet i Sverige kommer forskarna så småningom att kunna presentera jordbävningsaktiviteten för allmänheten. Det är tänkt att ske på en kommande Internettjänst, där jordskalven ska kunna följas fortlöpande.
Extern länk:
Information om nya jordbävningar runt om i världen
(Artikeln publicerad 2002-07-19)
Jordbävningsrisker: Svenska jordbävningar
http://www.ne.se/rep/jordbävningsrisker-svenska-jordbävningar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
