Lennart Hultqvist, NE-redaktör
När planeten Venus den 8 juni 2004 för första gången på 122 år passerar framför solen bjuds allmänheten på en lektion i planeternas vanligen försynta rörelsemaskineri. För forskarna ger Venuspassagen en möjlighet att observera astronomiska fenomen som annars är omöjliga att se.
Under våren 2004 har Venus lyst intensivt på kvällshimlen. Planeten har dock blivit allt svårare att se ju längre tiden har gått. Från jordens utsiktspunkt har Venus närmat sig solen och så småningom börjat dränkas av solens starka sken. Från början av juni är det inte längre möjligt att få syn på Venus.
 |
Sex timmar i solen
Men så sker ett förvandlingsnummer! Den 8 juni träder planeten in framför solskivan och blir därmed återigen synlig. Med det är en så kallad Venuspassage ett faktum. Det hela liknar en solförmörkelse, dvs. att månen skymmer solen. Skillnaden är den att Venus täcker över endast en ringa del av solskivan och planeten kommer att avteckna sig som en liten svart skiva mot den bländvita solen.
För Sveriges del når Venus solskivan kl. 7.19. Närmast solskivans mittpunkt befinner sig planeten kl. 10.21, för att kl. 13.22 lämna solskivan.
Senast en Venuspassage ägde rum var 1882. Nästa passage sker redan 2012, men därefter dröjer det så länge som till år 2117.
Världsvitt intresse
Venuspassagen uppmärksammas av ett stort antal observatorier, organisationer och universitet runtom i världen. Europeiska sydobservatoriet står bakom en omfångsrik webbplats om Venuspassagen. På denna kan man anmäla sitt intresse av att vara med och bestämma vilket avståndet är till Venus. Det går till så att man klockar när Venus når solens kant och när planeten lämnar solen samt att man rapporterar longitud och latitud för den plats man befinner sig på.
Denna och liknande aktiviteter tjänar i första hand ett pedagogiskt syfte. I vetenskapshistorien har Venuspassagerna varit viktiga för att få fatt på pålitliga siffror om avstånden inom planetsystemet. Avståndet till Venus och solen mäts dock numera i stället med hjälp av radar – på metern när!
Systerplanet
Venus är nästan lika stor som jorden och är den planet som kommer jorden som närmast. Båda planeterna har molnrika atmosfärer. När Venus passerar framför solen den 8 juni kastar vi blickarna mot vad som finns skäl att kalla en systerplanet.
Venus färdas med en fart av 126 000 kilometer i timmen i sin bana runt solen. Som jämförelse far jorden fram med något måttligare 107 000 kilometer i timmen. Att Venus rör sig snabbare följer himmelsmekanikens lagar – planeten färdas närmare solen än jorden.
Venus kommer att med jämna mellanrum varva jorden på innerbana. Det är just då som en Venuspassage kan uppstå. Men det krävs också att Venus befinner sig i en viss punkt i sin bana, vilken lutar en aning mot jordens bana.
Olyckssyster
Det är en himmelsvid skillnad mellan atmosfären på jorden och den på Venus. Venus har en mycket, mycket tjock atmosfär, vilken till 96 procent består av växthusgasen koldioxid. Därför är växthuseffekten på Venus så stark att temperaturen på planetytan ligger på omkring 500 grader Celsius. Eventuella oceaner på planeten har kokat bort. Om det någonsin funnits liv i någon form på Venus har det obönhörligen dött ut.
Om Venus är en systerplanet till jorden är den närmast att betrakta som en olyckssyster. I denna mening påminner Venuspassagen om att jorden med alla sina livsformer är säregen bland planeterna och måste vårdas ömt av den förändringsbenägna människan.
Irrfärder
Unika observationer kan utföras tack vare Venuspassagen. Genom att använda Venus som ett slags mörk och rörlig sond kan förhållandena i solens ytskikt studeras närmare. Därtill kommer att solens starka strålning lyser bakifrån rätt igenom atmosfären på Venus. Då öppnas ett tillfälle att med hjälp av så kallad spektroskopi bestämma i detalj vilka ämnen som ingår i den tjocka atmosfären.
På det svenska solobservatoriet på La Palma, Kanarieöarna, kommer forskarna att försöka kartlägga solljusets ”irrfärder” genom Venusatmosfären. Sådan kunskap är värdefull vid det sökande efter planeter kring främmande stjärnor som pågår på olika håll.
I det sökandet har man ett liknande läge, nämligen att en planet – kanske med tjock atmosfär – rör sig framför sin moderstjärna och svirrar till ljuset från denna. Därmed ges ett tecken på att här finns det en planet och kanske avslöjas något om planetens atmosfär.
Vid tidigare Venuspassager överraskades observatörerna av en mörk droppe som oväntat dök upp när planeten och solen nästan nuddade vid varandra. Vilka blir överraskningarna när astronomerna för första gången kan observera en Venuspassage med dagens instrumentarmada?
Titta försiktigt!
Under passagen är Venus med nöd och näppe tillräckligt stor för att kunna skymtas för blotta ögat. Planeten syns betydligt bättre med en kikare eller ett teleskop. För den som inte har tillgång till kikare kan passagen beses i ”direktsändning” på Internet (se länkförslag nedan). Det senare är i alla fall nödvändigt att göra vid mulen väderlek.
Titta aldrig direkt mot solen utan att använda speciella solförmörkelsefilter. Titta heller aldrig på den genom en kikare eller ett teleskop som inte är försett med ett av fabrikanten tillverkat solfilter.
Ett säkert och samtidigt praktiskt sätt att observera Venuspassagen är att låta solljuset passera genom en fältkikare eller ett teleskop utan att solfilter används. Ett stycke bakom okularet håller man upp eller fäster en ljus skärm, t.ex. ett stycke kartong. Då kommer Venus – och solfläckarna – att framträda på skärmen, vilken kan betraktas av flera personer samtidigt.
(Artikeln publicerad 2004-06-01)
På de här länkarna kan du följa Venuspassagen:Europeiska sydobservatorietSolobservatoriet på La Palma
Övriga externa länkar: Europeiska sydobservatoriet ObservatoriemuseetVetenskapens hus
Juni 2004: Venuspassage
http://www.ne.se/rep/juni-2004-venuspassage
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
