Juridik:
Från Göring till Krajisnik
av Arne Järtelius
NE-redaktör
Den 27 september i år dömdes den bosnienserbiske politikern Momcilo Krajisnik till 27 år fängelse av FN-tribunalen i Haag. Han frikändes från anklagelsen om folkmord men fälldes för andra brott med anknytning till den etniska rensning som förekom i Bosnien under inbördeskriget 199295.
Ganska precis 60 år tidigare, första oktober 1946, dömdes i Nürnberg 22 åtalade i det som var historiens första internationella krigsförbrytarrättegång. Den gången var det några av andra världskrigets största förbrytare i den kriganstiftande nazistiska regimen som fick sina domar.
 |
Domens dag
Tidningen Arbetets utsände i Nürnberg i månadsskiftet septemberoktober
1946 var Gösta Bringmark. Den 29 september rapporterade han smått
profetiskt: Det är en banalitet att framhäva att processen
i Nürnberg varit en juridisk demonstration utan motstycke i historien och
den kan bli ett viktigt led i den internationella rättens utveckling.
I samband med rättegången reste Bringmark runt i Tyskland för att se och fånga upp stämningar. Jag har i stor utsträckning fått det intrycket att Tysklands folk blivit medvetet om de brott mot mänskligheten som de anklagade och deras organisationer begått. Men när det gällde själva rättegången i Nürnberg verkade enligt Bringmark tyskarna vara tämligen kallsinniga. En tysk som tillfrågades om han väntade för att bevittna rättegångens slutskede svarade att det finns viktigare saker. Vi står i kö för att få fisk, sade han. En extratilldelning av en sill per person har anlänt till Nürnberg. Det är en verkligt stor nyhet. Samma intryck fick Stig Dagerman när han var i Tyskland vid samma tid. I reportageboken Tysk höst (1947) skriver han: Hamburgarna stod i gråa hopar framför de annonstavlor som tillkännagav att dödsdomarna gått i verkställighet. Ingen sa ett ord. Man bara läste och gick sedan vidare. Man såg inte ens allvarlig ut, bara likgiltig.
Bringmark rapporterade 2 oktober: Spänningen var oerhörd i rättssalen minuterna innan domsluten avkunnades. Göring fördes inför skranket av två militärpoliser och tog lugnt emot sin dom som han säkert väntat: dömer den internationella militärdomstolen Eder till döden genom hängning. Det är de obevekliga slutorden som igår eftermiddag fälldes över Hermann Wilhelm Göring och hans närmaste medbrottslingar.
I det som skulle bli Görings sista intervju också den publicerad i tidningen Arbetet 2 oktober svarade han följande på frågan från Evening Standards utsände om det var sant att Sverige hade hans inflytande (Görings hustru Karin var svenska) att tacka för att det undgått anfall: Jag tror, att min andel i ansträngningen att hålla Sverige utanför kriget var avgörande. Med det stora inflytande jag då ännu hade, gick jag för Führern i borgen för att Sverige alltid skulle bevara sin neutralitet.
Medieevenemang
Sedan 1930-talet har den tyska staden Nürnberg förknippats framför
allt med två företeelser: Hitlers storvulna partidagar och segermakternas
process mot det ledargarnityr inom naziregimen man lyckades få tag på
efter Tysklands kapitulation i maj 1945. Dessa åtalades både som
individer och som medlemmar av Hitlerregeringen respektive nazistpartiet, SS,
säkerhetstjänsten, Gestapo, SA och generalstaben vid det tyska försvarets
överkommando. Tolv dödsdomar, sju långa fängelsestraff
och tre frikända blev resultatet av prövningen.
Detta var första gången som en politisk regim ställdes till svars för att ha planerat och fört ett angreppskrig. Eller som den amerikanska överåklagaren Robert H. Jackson uttryckte det i sitt numera berömda inledningsanförande, med några ord riktade direkt till de 21 männen Martin Borman var också åtalad i Nürnberg trots att man inte lyckats lokalisera honom på de anklagades bänk: Ni sitter inte här för att ni förlorade kriget utan för att ni startade det.
Processen, som pågick mellan 20 november 1945 och 1 oktober 1946 med 400 sammanträden, utvecklade sig inte minst till ett internationellt medieevenemang av första rang. När domarna föll var inte mindre än 400 journalister från världens alla hörn närvarande i Nürnberg. Arbetets utsände rapporterade från Nürnberg dagen innan domarna skulle läsas upp: I det internationella presskvarteret pågår in i det sista en vild tippning. Vilka av de 22 ska klara sig från dödsstraffet och vilka är sålda?
Vid Nürnbergprocessen rullades Tredje rikets historia och brott upp offentligt och i detalj. Underlag saknades inte, allt fanns i arkiven, inte bara i Tyskland utan även i de ockuperade länderna. För press och radio blev rapporteringen en enorm utmaning. Förhandlingarna dokumenterades på bland annat 37 000 meter ljudband och 7 000 grammofonskivor. I utskriven form omfattade rättegångsmaterialet 16 000 foliosidor.
Lärostycke
Journalisten Stefan Radlmaier, kulturredaktör för Nürnberger
Nachrichten, har i sin bok Der Nürnberger Lernprozess: Von Kriegsverbrechern
und Starreportern (2001) samlat pressröster från och minnen
av rättegången från alla världens hörn. Vid sidan
om den egentliga processen pågick en läroprocess, menar Radlmaier
i sitt förord, som varken tyskarna eller de tillresta korrespondenterna
kunde värja sig mot.
Inslaget av kända författare var stort i Nürnberg, även om somliga enbart kom på snabbvisit för att stilla nyfikenheten och lyssna ett tag. Till dem hörde John Steinbeck och Ernest Hemingway. John Dos Passos var korrespondent för Life Magazine. Erika Mann dotter till Thomas Mann rapporterade för Evening Standard, författaren Erich Kästner företrädde Neue Zeitung i München, Alfred Döblin bevakade skeendet på uppdrag från den franska militärregeringen. Willy Brandt, som återvänt till Tyskland från exilen i Norge, rapporterade till Arbeiderbladet i Oslo. Påfallande var det starka inslaget av angloamerikanska kvinnliga stjärnreportrar vid rättegången, bland dem Martha Gellhorn, Rebecca West, Janet Flanner och Nora Waln. Moskva skickade Ilja Ehrenburg, Konstantin Fedin och Boris Polevoj.
Resultatet av Radlmaiers forskarmöda har blivit en levande och tillgänglig antologi. Reportagen för läsaren rakt in i den verklighet som mötte de tillresta, och de diskuterar ingående processens berättigande. Den skeptiska inställningen till The Nuremberg Show, som Newsweek kallade tribunalen i en rubrik 10 december 1945, reflekteras i en rad kommentarer. Är processen över huvud taget legitim?, frågade sig Peter de Mendelssohn, tysk flykting som blivit brittisk medborgare och som rapporterade för bland annat New Statesman. I hans fall var frågan retoriskt ställd, de Mendelssohn ansåg att tyskarna måste få veta sanningen och begripa vad de varit med om. Framför allt vände sig de Mendelssohn mot generalernas argument att man bara lytt order. Också de hade varit en del av en brottslig regim. I politikernas ögon kan de ha framstått som enbart soldater, men soldaterna visste att de var politiker, citerar han Nürnbergprocessens chefsåklagare Robert H. Jackson
Läs mer om Nürnbergprocessen på NE.se: Nürnbergprocessen:
Samtal med vittnen och anklagade, Påtaglig
historia: Processerna i Nürnberg och Nürnbergdokument
på Internet
(Artikeln publicerad 2006-10-20)
Juridik: Från Göring till Krajisnik
http://www.ne.se/rep/juridik-från-göring-till-krajisnik
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
