Juvelkvarnen:
Från mjöl till bostäder
av Dan Jansson
frilansskribent
Juvelkvarnen i Göteborg levererade mjöl till vårt fysiskt och symboliskt sett viktigaste livsmedel under nästan ett sekel. Utan mjöl inget bröd.
Denna sanning är bakgrunden till boken Juvelkvarnen i Göteborg en hörnpelare i svensk livsmedelsförsörjning 19152001 (2002). Boken skildrar kvarnens och kvarnindustrins utveckling i Sverige.
Boken är utgiven av Göteborgs stadsmuseum, skribenter är Lasse Brunnström, forskningsledare vid Kultur Göteborg och docent i konstvetenskap, Bengt Norling, kulturgeograf och industrihistoriker, samt Bengt Spade, teknikhistoriker. Författarnas samlade kompetens ger en bred och initierad skildring om Juvelkvarnen och kvarnindustrins utveckling under förra seklet.
Vi valde att skriva om Juvelkvarnen för att Bengt Spade redan hade gjort en inventering av den. Kvarnen är en del av vår svenska industrihistoria. Dessutom var det en fördel att verksamheten fortfarande var i gång. Det fanns folk på plats som kunde berätta om verksamheten, säger Lasse Brunnström till NE.se.
Juvelkvarnen har nu tystnat, och bostäder planeras i fabrikskomplexet på norra älvstranden.
Strategiskt läge
Handelskvarnen i Göteborg invigdes 1915 som en filialkvarn till AB Mårten Pehrsons Valsqvarn med säte i Kristianstad. Kvarnen, som låg på Eriksberg vid Göta älvs norra strand på Hisingen, hade ett strategiskt läge med egen kaj vid hamninloppet och ingick i företagets expansionspolitik för att erövra marknader i Västsverige, Värmland och Norge.
Företagets strategi var en följd av ökad efterfrågan på spannmålsprodukter. Från 1870 till 1913 steg konsumtionen av vetemjöl från 15 till 52 kg per person och år.
De nya handelskvarnarna behövdes för att mätta en allt större efterfrågan på importerat glutenrikt vetemjöl, ett mjöl som var lämpligare för jäsning och därmed bakning än det inhemska.
Högt inslag i stadssilhuetten
Stadsarkitekt Per Lennart Håkanson, Kristianstad, fick uppdraget att rita kvarnen i Göteborg. Resultatet blev ett vackert kvarnkomplex med silor, och de var stadens högsta byggnader. De var klädda i mörkrött tegel och hade ljusa betongsocklar. En ny stadssilhuett var skapad.
Det var en silhuett som förändrades i takt med att kvarnen expanderade. 1917 var landets första cylinderformade spannmålssilo av betong på plats.
Kvarnen var föregångare för sin tid och en av de första byggnaderna av armerad betong. Konstruktörerna använde sig av de senaste landvinningarna för säkerhet och effektiv produktion.
En kvarn är en eldfarlig arbetsplats, och med branden 1878 av Stockholms Eldkvarn i minne gjordes mycket för att minska brandrisken. Man använde nyheten kullager i maskiner för att minimera risken för gnistor, maskinparken var eldriven och kvarnen var en modern valskvarn.
Kooperativa förbundet tar över
1925 blev Kooperativa förbundet, KF, ägare till kvarnen som då fick namnet Tre lejon. Kvarnen var ett led i Kooperativa förbundets ideologiska strategi att skaffa produktionsmedel för att kontrollera hela kedjan från råvara till färdig produkt.
Försäljningen av kvarnen sågs inte med blida ögon av konkurrenterna eftersom KF arbetade för sänkta mjölpriser, och man genomförde även förbättringar för personalen i form av duschar och arbetsbesparande produktion.
Verksamheten expanderade och utvecklades under de följande åren med om- och nybyggnader. Tre lejon var en arbetsplats med 140 anställda. Namnet Juvelkvarnen fick anläggningen 1990, då den största industrin i ett område med tysta före detta varv som grannar.
Vid den här tiden kunde en förändring i konsumtionsmönstret när det gällde bröd märkas. 1958 inrättade branschen och KF Brödinstitutet med uppgift att få oss att äta mer bröd. Det var en verksamhet som bland annat ledde till Socialstyrelsens famösa uppmaning om att minst sex skivor bröd per dag var vad vi behövde.
En lönsam kvarn läggs ner
I början av 1980-talet ändrade KF inriktning och började avveckla sin industriverksamhet. Juvelkvarnen lyckades överleva tills KF beslutade att helt upphöra med egentillverkning av mjöl och spannmålsprodukter. Juvelkvarnens 75 anställda malde den sista säden i maj 2001. Maskinerna såldes till den marknadsledande konkurrenten Cerealia-koncernen. Maskinparken fördes vidare till Riga att handhas av billigare arbetskraft.
Det var ett sorgligt strategiskt beslut som slog mot en kvarn med yppersta kvalité när det gäller såväl maskiner som produkter och anställda. Kvarnen hade sin storhetsperiod under de sista tio åren som ensam kvarvarande kvarn inom KF och verksamheten gick bra ekonomiskt, säger Lasse Brunnström.
Under perioden 19932000 redovisade Juvelkvarnen vinstresultat som varierade från cirka 40 miljoner 1995 till 25 miljoner år 2000.
Från mjöl till bostäder
Juvelkvarnens fabrikskomplex ingår numera i kommunens bevarandeprogram. En ansökan om byggnadsminnesförklaring lämnades in, men länsstyrelsen sa nej. Byggföretaget JM har begärt att få bygga bostadsrätter inom fabrikskomplexet. Just nu pågår en diskussion om hur mycket som ska och kan bevaras i området. Bokens författare har olika uppfattning om byggnaden ska bevaras eller ej.
Bengt Spade menar att kvarnen lika gärna kan rivas nu när maskinerna är borta. Jag menar att området är värt att bevara till eftervärlden eftersom byggnaderna är minnen över en epok i svensk industrihistoria, säger Lasse Brunnström.
I början av 1900-talet omfattade kvarnindustrin i landet cirka 6 000 kvarnar mot dagens 30 större kvarnar med en förmalning på minst 60 ton.
Juvelkvarnen i Göteborg en hörnpelare i svensk livsmedelsförsörjning 19152001 är intressant lokal- och industrihistoria med innehåll som vidgar horisonterna till resten av landet. Boken berättar om en kvarn och en bransch som numera har ett fåtal aktörer som ser till att vi får vårt dagliga bröd.
Externa länkar:
(Artikeln publicerad 2003-06-13)
Juvelkvarnen: Från mjöl till bostäder
http://www.ne.se/rep/juvelkvarnen-från-mjöl-till-bostäder
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
