Arne Järtelius aktualitetsredaktör
60 år är ingen ålder, brukar det ju heta. När det gäller Kina, ett land som kan se tillbaka på en flertusenårig historia, kan det förestående firandet av de senaste 60 åren ses som en lätt fnysning – även om just firandet av kinesers 60-årsdagar hör till livets viktigaste bemärkelsedagar – men perioden 1949-2009 har även med kinesiska mått mätt varit år av osedvanligt mycket historia.
Sedan Mao Zedong deklarerat bildandet av Folkrepubliken Kina 1 oktober 1949 har landets styrande organ – för närvarande Nationella folkkongressen och statsrådet – valt att fira årsdagen för statsgrundandet endast vart tionde år, dock med ett viktigt undantag: 1989 ställdes festligheterna in. Orsaken till det brukar stavas Tiananmen Guangchang (Himmelska fridens torg) och vad som där timade våren 1989, men studentrevolten i Beijing nådde långt utanför huvudstadens hank och stör. Om den revolten tillåtits fortgå utan militärens ingripande hade den kunnat skaka Kina i grundvalarna. Det är därför som Tiananmen i Kina i dag endast omtalas viskande och i omskrivande ordalag.
 |
| IBL, SCANPIX |
| Mao Zedong, Deng Xiaoping, Zhao Ziyang och Hu Jintao. |
Historiemättat
OS-invigningen i augusti 2008 i all ära – vem kommer väl inte ihåg de fotspår som under den avtecknade sig på himlen – men när Folkrepubliken Kina 1 oktober 2009 firar sina första 60 år kommer få ögon att vara torra. Det som kändes gigantiskt vid OS 2008 kommer nu att bräckas med råge. Bara några exempel: 56 pelare vägande 26 ton stycket har ställts upp längs östra och västra sidan av torget för att symbolisera landets 56 etniska folkgrupper, och inte mindre än 40 miljoner krukor med blommor ska kanta den gata där en militärparad ska visa upp vad Kina skulle kunna ställa till med i händelse av krig.
Ett för omvärlden ännu tydligare exempel på Kinas storhet är att det till stor del är den kinesiska ekonomin – möjligen kompletterad med de båda andra BIC-staterna – som i någon mån lyckades hålla en långvarig kris i världsekonomin stången. Kina är i dag världens tredje största ekonomi efter USA och Japan, och landet passerade nyligen Tyskland som den största exportnationen. Nästa år ser Kinas BNP ut att kunna bli större än Japans, och när landet fyller 70 år 2019 kommer man förmodligen att kunna fira att man har världens högsta bruttonationalprodukt. I dag återfinns inte mindre än 37 multinationella kinesiska företag på tidskriften Fortunes lista över de 500 största företagen i världen – ett av dessa, biltillverkaren Geely, har nyligen lagt ett bud på 17 miljarder kronor på Volvo – och landets valutareserv uppgår till enorma 2 biljoner dollar (två miljoner miljoner). Noteras i sammanhanget kan att Kina nått dessa ekonomiska höjder under de senaste trettio åren, dvs. efter Maos död 1976 och räknat från Deng Xiaopings makttillträde 1978.
Statsfånge
Det var på Himmelska fridens torg som Mao Zedong utropade bildandet av Folkrepubliken Kina för 60 år sedan, och det är på samma plats dagens kollektiva ledarskap med president Hu Jintao i spetsen kommer att ta emot folkets jubel 60 år senare. Det var på samma torg som studentupproret 1989 brutalt slogs ned. Den massakern var i stället något som inte åmindes, i synnerhet inte i Beijing, på årsdagen 4 juni i år. Om man nu inte räknar det faktum att torget i samband med årsdagen utrymdes och därefter hölls stängt för att undvika varje form av protester. Dagens kollektiva kinesiska ledarskap är uppenbarligen lika känsligt för folkliga yttringar som det är försiktigt.
Inför 4 juni i år utkom boken Prisoner of the State: The Secret Journal of Chinese Premier Zhao Ziyang. Zhao var generalsekreterare för Kinas kommunistparti (KKP) under Deng, men hamnade i onåd sedan han inte velat skicka ut militären mot studenterna på Tiananmen Guangchang med efterföljande blodbad. Det ledde till att Zhao placerades i husarrest, där han tillbringade resten av sitt liv (han avled 2005). Fyra år efter sin död utkom Zhaos fram till då ytterligt hemliga minnesanteckningar dels från Tiananmenhändelserna, dels, och i det långa loppet ännu mer intressant, från sin tid i toppen av KKP. För den som vill få en inblick i hur ledningen i världens största land tänker och agerar är Zhaos bok en mycket informativ läsning. (För den i ämnet intresserade utkom nyligen Philip Cunningham – gäststudent i Beijing på den tiden det begav sig – med boken Tiananmen Moon: Inside the Chinese Student Uprising of 1989.)
Förväntningstryck
Hur ser då framtiden ut för Kina? Kinas ledarskap har ingen lätt tid framför sig. Det kollektiva minnet av händelserna 1989 på Himmelska fridens torg är i allra högsta grad levande, och det gäller för dagens ledare att ständigt ha nya saker att erbjuda landets växande befolkning.
Den kinesiska befolkningen uppgår i dag till 1,3 miljarder, av vilka en sjättedel (207 miljoner) för dagen lever under den av Världsbanken satta svältgränsen på 1,25 dollar per dag. I en krönika inför Kinas 60-årsdag skriver den amerikanska Kinakännaren David Shambaug i Time (28 september): "Detta är Kinas nya revolution: de ökande förväntningarnas revolution."
Länkar till NE.se: Världens största och lättaste språk, Den inte så långa marschen, Räkna med Kina, Romantiserande Kinabilder, Kinesisk blues
Kinesisk höjdpunkt
http://www.ne.se/rep/kinesisk-höjdpunkt
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
