Överenskommelse om klimatet träffas på FN-konferensen i Marrakech i Marocko. EU tvingas backa ordentligt från sina utgångspunkter för att Kyotoavtalet ska kunna förverkligas. EU:s strävan har hela tiden varit att försöka hålla fast vid kraven på att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser ska minska med omkring 5 procent (mellan 1990 och 2010). Det kravet har ett fyrtiotal industriländer ställt upp på.
När nu Kyotoavtalet är klart för slutgiltigt godkännande har dessa drygt 5 procent krympt till omkring 2 procent. Krympningen beror bland annat på att Ryssland, men även framför allt Japan och Canada, får rabatt på sina utsläppskvoter. Det får de genom att kunna tillgodoräkna sig en förhållandevis stor mängd av den koldioxid som tas upp av växande skog och grödor (kolsänkor).
USA, som är världens största utsläppare av växthusgaser, ingår inte i denna överenskommelse eftersom landet vägrat att skriva under det avtal som man var med om att godta i Kyoto 1997.
Uttunningen av Kyotoavtalet kommer att kräva ännu tuffare åtgärder efter 2010, anser miljöminister Kjell Larsson. Larsson hoppas att det ska vara möjligt att få med USA igen, bland annat utifrån erfarenheterna efter attackerna 11 september.
(Artikeln publicerad 2001-12-07)
Klimatöverenskommelse
http://www.ne.se/rep/klimatöverenskommelse
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
