av Ellen Albertsdóttir, NE-medarbetare och frilansjournalist
EU vill gå i bräschen i bekämpandet av klimatförändringarna. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand nämner unionens miljösatsningar som en viktig anledning till att hon nu svänger i sin EU-kritik. Med sina 500 miljoner invånare och sin position som en av världens största ekonomier är EU en aktör att räkna med. Men kostar det som det smakar?
När EU:s miljösatsningar diskuteras på Malmö Börshus den 13 februari anslår moderatorn Magnus Enell, från konsultfirman PricewaterhouseCoopers och Världsnaturfonden, konferensens positiva ton redan vid inledningen:– Det här kommer att lösa sig. Det går inte käpprätt åt helvete!
Het miljöfrågaHan får direkt mothugg från paneldeltagaren Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet. Han ser nackdelar snarare än fördelar med EU:s ambitiösa satsning. Hårdare regler kan få företag att gå omkull, menar Brännlund. Han har ytterligare invändningar:
– Om vi höjer priserna på energi är risken att industrin flyttar ut från Europa, och då kanske utsläppen till och med ökar.
Runar Brännlund är en av tolv forskare (statsvetare, ekonomer och jurister) som gått samman för att fördjupa sig i EU ur ett miljöperspektiv. Resultatet är 2008 års upplaga av Europaperspektiv: EU och den globala klimatfrågan. Konferensen arrangerades av Nätverk för Europaforskning tillsammans med bland annat Region Skåne.
Publiken var en blandad skara med främst äldre i pensionsålder, men också unga studenter. I panelen fick Runar Brännlund sällskap av bland andra Christina Olsen-Lundh, doktorand i juridik vid Göteborgs universitet.
Tidigare årgångar av Nätverk för Europaforsknings årsbok Europaperspektiv har granskat bland annat den europeiska arbetsmarknaden, valutaunionen och östutvidgningen. Men nu är det klimathotet som är det nya heta och frågan de alla ställer sig är: Vilken blir EU:s roll?
Ingen gratislunchRunar Brännlund är svartsynt i sin presentation. Han ställer sig frågande till om klimatpolitiken överhuvudtaget är genomförbar, eftersom EU-länder drabbas olika hårt av satsningarna beroende på hur svårt de har för att minska sina utsläpp. Det kan därmed bli besvärligt att få med alla 27 medlemsländer på tåget.
Ett vanligt argument - som också lyftes fram när EU-kommissionen presenterade sitt klimatpaket i januari – är att det kostar att möta klimathotet, men att det skulle kosta ännu mer att låta bli. Runar Brännlund håller inte med om den logiken.
– Om utvecklingen fortsätter som den gjort hittills är det definitivt billigare att vänta!
Det finns inga fria luncher, säger Runar Brännlund citerandes nationalekonomen Milton Friedman. Alla klimatsatsningar kostar eftersom de tar resurser i anspråk som kunde ha använts på ett annat sätt. Han gör också tummen ned till att miljöarbete per definition skulle vara vinstdrivande, något som ofta lyfts fram som en morot för att få fler företag att bli miljömedvetna.
– Att tro att den gröna sektorn i sig skulle kunna generera extra resurser är att tro för mycket.
Osynlig koldioxidTrots pessimismen ger Runar Brännlund flera exempel på miljöfrämjande åtgärder som faktiskt fungerar. Bland dem håller han grön skatteväxling högt och ett sätt är att höja skatten på till exempel svavel och sedan sänka den på inkomst. Det måste få kosta att förorena, tycker Runar Brännlund.
– Om koldioxid hade haft en färg, om avgasröret hade suttit fram på bilen, då hade väl teknik utvecklats för att hejda utsläppen, tror Runar Brännlund.
Han tror också på en framtida ransonering av koldioxid, och på att man ska kunna handla med sina ransoneringskort precis som man i dag handlar med utsläppsrätter. Något han är kritisk mot är däremot subventioneringar av kollektivtrafiken.
– Vi har en skatt på koldioxid eftersom vi har en negativ sidoeffekt på förbränning. Subventioner av kollektivtrafik ska göras om det finns positiva sidoeffekter av det eller av etanolbilar. Jag kan inte se fördelar av att vi får mer trafik. Vi ska bestraffa det som är dåligt, inget annat.
Starkare än KyotoNästa talare är Christina Olsen-Lundh som studerat det gemensamma åtagandet European Union Emission Trading Scheme (EU ETS), en av hörnstenarna i EU:s klimatpolitik. EU ETS inleddes 2005 och är det största utsläppsrättssystemet i världen. EU ska enligt Kyotoprotokollet minska sina utsläpp med åtta procent jämfört med 1990 års utsläppsnivå, och detta mål har sedan fördelats på EU:s medlemsstater genom EU ETS.
EU ETS innebär för Sveriges del att Sverige får släppa ut mer än vad vi redan gör. Sverige får släppa ut växthusgaser motsvarande fyra procent mer än utsläppen år 1990 under åtagandeperioden 2008 till 2012. Svenska riksdagen går dock i motsatt riktning och har beslutat om en sänkning på fyra procent.
Christina Olsen-Lundh tycker att Sverige bör kunna förstöra överskottet och helt enkelt lyfta bort det från marknaden. Annars riskerar Sveriges uteblivna utsläppsökning att komma någon annan till del. Frågan är om det kan uppfattas som ett fördragsbrott att inte vara solidarisk med länder som vill köpa utsläpp.
– Målet att minska utsläpp måste vara viktigare, men det återstår att se hur EU-kommissionen tolkar detta 2012, säger Christina Olsen-Lundh.
EU-kommissionen kan väcka talan mot ett land som släpper ut mer än vad man får. EU ETS är därmed juridiskt starkare än Kyotoprotokollet som inte har denna möjlighet.
Avlatsbrev till saluChristina Olsen-Lundh skulle gärna se att utsläppsrättsystemet anpassades för privatpersoner. Hon föreslår ett "kolkort" som skulle kunna fungera som ett kreditkort och dras när man köper bilbränsle. Det kan jämföras med Runar Brännlunds förslag om att handla med ransoneringskort. Men hon anser att det råder en viss begreppsförvirring kring namnet "utsläppsrätt".
– Man köper inte en rätt att förorena, utan man köper ett utrymme, en kvot. Det är som projekt man stödjer när man flyger, då köper man en kredit, menar Christina Olsen-Lundh.
Vad tycker hon då om att satsa pengar på trädplantering för att kompensera semesterresan till Thailand?
– Plantera gärna träd, men gör det inte som ett avlatsbrev. Plantera träden, men tänk samtidigt på beteendet, säger Christina Olsen-Lundh.
Det kan vara svårt att mäta några faktiska resultat när det kommer till trädplantering som klimatkompensation. Då är det bättre att köpa utsläppsrätter. Men även utsläppsrättsystemet har kritiserats, främst för att det finns för många av dem och för att de varit billiga. Med för många utsläppsrätter i systemet kan man inte minska på utsläppen genom att köpa upp utsläppsrätter, det kommer ändå att finnas många ute på marknaden. På så vis blir det urvattnat, men Olsen-Lundh hoppas på en snar förbättring.
Flyga till miljökonferensModerator Magnus Enell avslutar med att ställa den, som det visar sig, delikata frågan till paneldeltagarna om hur de själva lever. Runar Brännlund, som själv flög till Malmö från Umeå, tycker att frågan är märklig.
– Varje sekund fattar vi privata beslut, ska vi hela tiden göra konsekvensbeskrivningar? Det är bättre att flyga till Thailand än att köra bil för pengarna, tycker Runar Brännlund.
Konferensen avslutar därefter med en köttrik buffé och i den har den som valt vegetarisk kost, inte minst då av miljöskäl, lite att hämta. Med miljödebattörer som flyger inrikes och arrangörer som bjuder på klimatkostsam buffé tycks den stora utmaningen vara att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
Åtminstone om man på allvar vill gå i bräschen.
Extern länk: Emission Trading Scheme (på engelska)
(Artikeln publicerad 2008-03-12)
Klimat: EU och den globala klimatfrågan
http://www.ne.se/rep/klimat-eu-och-den-globala-klimatfrågan
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
