Klimat: Historiskt svenskt väder

Hans Alexandersson , meteorolog vid SMHI

Det är varmare i Sverige i dag än för hundra år sedan. I första hand har vintrarna och vårarna blivit varmare. Sverige är också blötare än förr, åtminstone om man ser till de senaste tjugofem åren.

De äldsta meteorologiska mätningarna i vårt land utfördes i början av 1700-talet i Uppsala. Den äldsta bevarade meteorologiska journalen är från 1722. Det dröjde dock till 1859—60 innan ett regelbundet nätverk av meteorologiska stationer upprättades, där avläsningarna utfördes på bestämda klockslag.

Vilken effekt har industriutsläppen haft på vädret?

PRESSENS BILD

Svårdragna slutsatser

Till en början fanns 25 meteorologiska stationer runtom i landet, men man insåg snart att kartläggning av nederbörd, snödjup och åska krävde ett tätare nät. Det gjorde att ett flertal enklare stationer började upprättas omkring 1880. Ungefär samtidigt började också kust- och fyrstationer att skapas i takt med den ökande sjötrafiken. Dessa senare stationer har i dag i många fall ersatts av automatstationer, då fyrarna har avbemannats.

I dag finns i Sverige omkring 725 stationer där nederbörd mäts (och i de flesta fall även snödjup) och omkring 330 stationer med temperaturmätningar. Vidare finns närmare 100 stationer där lufttryck mäts och drygt 100 med vindmätningar.

Under årens lopp har instrument och mätplatser kommit och gått, och det kan därför vara svårt att dra några slutsatser om klimatförändringar. För att öka den möjligheten har jämförelser mellan olika mätare utförts. Dessutom har serier av temperatur, nederbörd och lufttryck genomgått s.k. homogenitetstest. I dessa jämför man närliggande stationers data och identifierar mer markanta förändringar eller homogenitetsbrott på grund av ovidkommande orsaker såsom mindre förflyttningar av mätaren, förändrad närmiljö, byte av instrument eller byte av observatör.

Höjda medelvärden

I de mätningar som presenteras i denna artikel har endast stationer som genomgått homogenitetstest använts. Vidare har flera stationer slagits samman till ett medelvärde som får representera hela landet. På så sätt ökar säkerheten i värdena, men man förlorar samtidigt möjligheten att se skillnader mellan olika delar av landet.

Årsmedeltemperaturen för Sverige som helhet baseras på data från Växjö, Visby, Karlstad, Stockholm, Falun, Härnösand, Östersund, Stensele, Haparanda och Jokkmokk. Tio stationer kan tyckas vara i underkant, men när det gäller förändringar i månads- eller årsmedelstemperatur är det fullt tillräckligt.

Av data från dem kan man se att Sverige hade ett kallare klimat från 1860 till en bit in på 1900-talet. Däremot var 1930-talet ett riktigt milt decennium. Sedan inträffade en viss tillbakagång fram till och med de tre kalla åren 1985—87. Därefter följer en lång rad med överlag mycket milda år.

En jämförelse mellan de senaste 15 åren och den bistra inledningen 1860—80 visar att temperaturen nu är drygt 1,5 °C högre.

Säsongbetonat

Om man betraktar årstiderna var och en för sig har vinterns temperatur (december, januari, februari) varierat på ett sätt som starkt påminner om årstemperaturen fast med kraftigare utslag upp och ned. Så har t.ex. de senaste 15 årens vintertemperaturer varit närmare tre grader högre än för åren 1860—80.

Temperaturen under våren (mars, april, maj) visar en förbluffande jämn och entydig ökning under hela perioden 1860—2003. De mycket kyliga vårar som förekom under senare delen av 1800-talet – med våren 1867 som ett skräckexempel – har Sverige inte varit i närheten av sedan början av 1900-talet.

Sommaren (juni, juli, augusti) är den årstid där temperaturen uppvisar minst tydliga långtidsförändringar. Även under 1800-talet förekom flera varma somrar. Dock återfinns två av de verkliga praktsomrarna under de senaste åren (1997 och 2002).

Hösten (september, oktober, november) kan indelas i två tämligen olika temperaturnivåer, före och efter slutet av 1920-talet. Den senare delen ligger nästan en grad högre än den förra.

Blötår

Det är svårare att få fram rättvisande tidsserier för årsnederbörden, eftersom det har skett så mycket förändringar av mätutrustning och praxis för placeringen av mätare. Nederbörden varierar också mycket i tid och rum. Därför har hela 87 stationer använts för att bilda ett medelvärde för Sverige. Man det finns viss risk för att den uppgång som kan avläsas är överdriven i förhållande till den verkliga förändringen.

Det råder dock ingen tvekan om att Sverige överlag haft blött klimat under de senaste 25 åren. Åren 1998 och 2000 var enastående blöta. Nederbördsökningen har emellertid kommit av sig lite de två senaste åren, och framtiden får utvisa om detta är en tillfällighet eller ej.

Vid en uppdelning av nederbörden på årstider uppvisar alla en ökning, utom sommaren som i stort sett ligger på en stabil nivå, frånsett en rejäl svacka på 1970-talet.

Stormvarning

På andra klimatvariabler såsom vind, stormar, lufttryck och lågtrycksbanor har hittills mindre arbete lagts ned, men det som har utförts antyder att det är svårt att se tydliga förändringar. Undantagen är de senaste 15 årens starka övervikt för västvindar och den livliga lågtrycksaktiviteten under vintern. Dessa faktorer hänger samman med de många milda vintrarna.

Det finns också tecken på att antalet stormar var högt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, men sedan sjönk antalet något fram till omkring 1965. Därefter blev de fler fram till omkring 1990. Efter denna tidpunkt har det bara förekommit enstaka svåra stormar här i landet.

Växthuseffekter

De mätbara förändringarna i Sveriges klimat utgörs alltså främst av ökande temperatur, men sannolikt även av ökad nederbörd, åtminstone under vinterhalvåret. Temperaturökningen var mest markant under början och slutet av 1900-talet med en viss tillbakagång däremellan. Temperaturuppgången från mitten av 1980-talet är ännu tydligare i globala medelvärden, som har avsevärt mindre variationer från år till år än temperaturen i Sverige.

Uppvärmningen under senare decennier bör i huvudsak vara en följd av den ökade mängden växthusgaser. Det är därför sannolikt att temperaturen fortsätter att stiga såväl i världen som helhet som i Skandinavien. I beräkningsmodeller med förväntade utsläpp av växthusgaser sker en mycket tydlig temperaturökning.

Däremot är det mer osäkert vad som händer med nederbörden under kommande årtionden. De beräkningar som utförts visar i de flesta fall ökande mängder, framför allt under vinterhalvåret. Beräkningarna antyder att sydöstra Sverige kan få mindre sommarnederbörd.