Klipp inte gräset!

Nils Ryrholm , NE-expert och professor i zoologi vid högskolan i Gävle

Under senare år har den biologiska mångfalden diskuterats, och insikten om värdet att bevara den för mänsklighetens egen skull har ökat. Om vi inte bevarar naturens resurser kommer vi att minska möjligheterna för övriga levande organismer på vår jord, och samtidigt försvåra för kommande generationer människor. Dessutom riskerar vi både vår fysiska hälsa, genom användning av gifter och andra substanser som lagras i våra kroppar, och vår psykosociala hälsa, genom att skapa sterila och otrivsamma livsmiljöer. En giftfattig omgivning, giftfria livsmedel och en livsmiljö med mycket grönska, blommor, fjärilar och fågelsång skulle skapa lyckligare medborgare och minska sjukvårdskostnaderna.

Genom att klippa gräset kort minskar man den biologiska mångfalden.

ISTOCK PHOTO

Biologiskt kulturarv i behov av hjälp

I Sverige har människans intensiva utnyttjande av marken gått så långt att flertalet arter som ingår i vårt natur- och kulturarv kan inte längre överleva på industriellt brukad mark. Detta gäller både för jord- och skogsbruk. För vissa arter knutna till skogsmiljöer ges bara möjligheter till fortsatt existens i hänsynstagande skogsägares skogar eller i någon form av skyddad skog.

I jordbrukslandskapet är läget på många platser ännu mer kritiskt, eftersom marken hela tiden även gödslas av kvävenedfall från luften. Detta gör att också de platser som inte brukas intensivt gödslas varje år, vilket missgynnar den ursprungliga floran och därmed faunan. Dessutom sprejas många av dessa marker med olika typer av giftiga bekämpningsmedel som appliceras på omgivande fält, vilket ytterligare minskar överlevnadsmöjligheterna för flora och fauna.

I det förindustriella, småskaliga jordbruket fanns många brukare som var och en odlade en mindre landyta och där varje enhet var mer eller mindre självförsörjande. Småskaligheten gjorde att det kontinuerligt bökades fram nya fläckar med bar mark i landskapet, där konkurrenssvaga och igenväxningskänsliga växter och djur kunde etablera sig (på nytt). I dagens industrijordbruk har denna kontinuitet brutits.

De sista tillflyktsorterna

I dag är många arter som fanns i det förindustriella odlingslandskapet förvisade till de sista ytor som människan håller öppna utan att bruka intensivt, såsom kraftledningsgator, vägrenar och soptippar (av äldre snitt). De enda platser i dagens Sverige där nya störningsytor kontinuerligt skapas är motocrossbanor, grustag och militära övnings- och skjutfält. Här, i synnerhet om verksamheten bedrivs på sandig grund, har många arter i dag sina sista refuger. Det känns en smula egendomligt att för stora delar av Sveriges flora och fauna är de områden där vi tränar för krig och försvar mindre farliga än de områden där vi producerar livsmedel åt oss och våra barn.

Grunda med inhemska blommor

Det finns ganska mycket man själv kan göra för att skapa en för människor och övriga organismer trivsammare miljö i sitt närområde. Grunden är att skapa blomrika miljöer som i sin tur lockar insekter, exempelvis fjärilar och olika bin. Det rikare insektslivet kommer att locka fler fågelarter och skapa en ljudmiljö som vi kommer att må bättre av.

Det viktiga är att utgå från de möjligheter och resurser som finns där man vistas, bland annat genom att gynna de växter som fanns på platsen innan industriellt jord- och skogsbruk och hårdgödsling tog kommando över landskapet. Även om det finns ett rikt utbud av så kallade fjärilsblommor bland de trädgårdsväxter som säljs bör man prioritera den inhemska floran, bland annat eftersom den för en tynande tillvaro i det hårt brukade landskapet. Om man är osäker kan man vända sig till regionens botaniska förening som kan ge råd, och dessutom oftast bidra med fröer av den lokala floran. Platser som kan vara lämpliga att utnyttja är dikesrenar och små landbitar mellan övrig mark.

Gräsmattor vs. ängsmark

Man ser ofta medelålders män som sitter på sin åkgräsklippare och klipper så mycket av sin mark de kan. Problemet är att gräsklipparen slår sönder och ihjäl alla djur och växter utom de gräsarter som tål denna behandling eftersom de hela tiden kan skjuta nya skott från sina rötter. Dessutom sprids det avslagna materialet som gödsel över hela den klippta ytan vilket ytterligare missgynnar små och konkurrenssvaga blommande växter. Gräsmattan blir därför en biologiskt mycket begränsad och enfaldig plats.

Om man i stället slår marken med lie eller liten slåttermaskin (det finns även modeller som kan kopplas till åkgräsklippare) en gång under hög- eller eftersommar får man inom några få år en blomsterprakt som kan göra även den mest förhärdade stadsbo lycklig. Det viktiga är att man varje år avlägsnar det slagna materialet för att magra ur marken och på så sätt gynna den ursprungliga floran. Efter att man slagit höet låter man det ligga några dagar för att larver och frön ska ramla ur, därefter ger man detta förstklassiga foder till någon granne som har marsvin, kanin eller häst. Gåvan kommer att bli uppskattad, för magert kvalitetshö är en bristvara i dagens Sverige.

Att låta delar av de marker som tidigare klippts till gräsmattor återgå till klassisk ängsmark skulle spara både tid och pengar för markägaren. Många kommuner skulle kunna spara mycket skattepengar om man gick över till att producera blomrik ängsmark i stället för att hårdklippa alla öppna ytor. Här och var har man redan framgångsrikt genomfört ängsbruk på flertalet externa ytor till stor förnöjelse för kommunens invånare.

Insektsätare äter även oönskade insekter

När en rikare inhemsk flora gynnat insektslivet i närområdet ökar även antalet insektsätande djur, exempelvis fåglar och jordlöpare. Detta gör i sin tur att dessa insektsätande djur även kommer att leta igenom trädgårdar och land i närheten efter lämplig föda, och därmed äta upp en större andel av de ”skadedjur” som vi helst inte vill se i större antal på våra odlingsmarker. En positiv effekt av detta är att även behovet av besprutning minskar när naturen själv får större möjlighet att verka.

Mångfaldig konsumentmakt

För den som själv inte har möjlighet att i praktiken omdana mark finns det andra möjligheter att hjälpa till att trygga både vår och den biologiska mångfaldens framtid. Som konsument har man stor makt över vad som odlas och hur det produceras. Vi vet i dag att antalet arter som kan överleva i ett område ökar när större delar av området (mer eller mindre sammanhängande) inte belastas med ett överflöd av bekämpnings- och gödselmedel. Det finns också forskningsresultat som tyder på att högre halter av miljögifter i människokroppen kan öka risken för bland annat ADHD hos barn och kraftig övervikt hos vuxna, vilket är ytterligare skäl att välja mat som är producerad i en giftfri och därmed biologiskt rikare miljö. Var och en av oss bör långsiktigt ställa sig frågan, har vi verkligen råd med "billig" mat?

Genom att välja kravmärkta och giftfritt odlade varor bidrar man till att skapa mer livsmiljöer och större överlevnadschanser för de organismer som trängts undan av industrijordbruket. Vill man äta kött bör man välja produkter där djuren har betat ute (ofta kallat naturbeteskött) och därmed bidragit till att hålla delar av det gamla jordbrukslandskapet öppet. I vissa fall kan detta gälla även för mjölkprodukter. Dessutom bör man i möjligaste mån välja närproducerade livsmedel. Dels för att minska mängden miljöbelastande transporter, dels för att det är lättare att få veta hur födan producerats om den kommer från trakten. Samtidigt bör man aktivt välja bort mat som producerats från växter och djur som är utrotningshotade, eftersom fortsatt konsumtion fortsätter att försvaga även den gren som även mänskligheten sitter på.