Bill Sund, universitetslektor verksam vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet
Fotbollens EM och VM behåller sitt grepp över publiken. Turneringarna innebär både spänning och underhållning i skön förening. De bästa landslagen möter varandra under en sommarmånad. Olika spelstilar bryts och utvecklas tillsammans.
Fotbollen gör än så länge inte som ishockeyn där den nordamerikanska klubbtiteln Stanley Cup värderas högst av allt. Men inom fotbollen agerar nu toppklubbarna för att nationella ligor och internationella klubbturneringar, t.ex. Champions League, ska uppvärderas ytterligare.
 |
|
David Beckham, den brittiske Madridstjärnan i fotboll, sover sig i form på National Portrait Gallerys videoskärm vid Trafalgar Square i London. |
|
ADAM BUTLER/PRESSENS BILD |
Att spela eller inte spela
Konfliktnivån är påfallande hög inom internationell fotboll. Olika utspel i fotbollspolitiska frågor görs nästan dagligen. Spänningen mellan å ena sidan de mäktiga klubbarna – sammanslutna i den informella organisationen G 14 – samt å andra sidan FIFA och UEFA är stark.
Inför kommande fotbolls-EM i Portugal har toppklubbarna hävdat att deras spelare inte ska behöva spela vad de anser vara onödiga träningslandskamper. FIFA och UEFA har på det svarat att det är antalet klubbmatcher som borde minska, inte antalet landskamper. G 14-klubbarna har också krävt att de ska ha ersättning för att de lånar ut sina spelare till respektive landslag.
Klubbarna kan knappast neka spelarna att spela i landslagen då det sedan länge finns en paragraf i proffskontrakten som säger att spelaren ska ha möjlighet att representera sitt land. Det var ett krav som på sin tid drevs hårt av Svenska Fotbollförbundet, så att de svenska proffsen skulle kunna vara med i landslaget.
Proffsklubbarna, däribland Milan, Juventus, Real Madrid och Manchester United, menar att de har stöd för sina krav i EU:s konkurrenslagar eftersom det är klubbarna som betalar lönerna och riskerar att förlora pengar om deras spelare skadar sig. Såväl FIFA som UEFA har på det svarat att klubbarna måste vända sig direkt till de nationella förbunden.
Varumärkta spelare
Maktrelationerna inom den internationella toppfotbollen finns mellan å ena sidan FIFA/UEFA och å andra sidan toppklubbarna i Europa och då främst i Italien, Spanien och Storbritannien. Dessa maktrelationer är inbäddade i anspråk och krav från olika TV-kanaler, sponsorer, publik och olika nationella och internationella intressen.
Klubbarna ingår som medlemmar i de nationella förbunden, vilka är sammanslutna i UEFA som är FIFA:s europeiska förbund. De internationella fotbollsorganisationerna agerar som karteller och har en helt avgörande ställning när det gäller att bestämma regler och arrangera turneringar.
Fotbollsrörelsen har flera dimensioner, och de stora klubbarna finns företrädda lokalt, nationellt och globalt. TV-sändningarna har flyttat ut de stora matcherna till alla hörn av världen. Spelarna har också flera roller i systemet. Numera är de även levande varumärken, med David Beckham som tydligt exempel. Deras makt är dock inte särskilt påtaglig i kampen mellan internationella förbund och klubbar. Där är de resurser som kan användas av nämnda aktörer.
Karriären går först
För fotbollsspelarna är det viktigt att vinna respekt genom att bli högt rankade på den internationella spelarmarkanden. Det innebär status och möjlighet till en lysande karriär. De agerar på den internationella spelar- och varumarknaden med hjälp av agenter. Det är agenter med betydande maktresurser i form av sina kontaktnät och att de företräder eftertraktade spelare eller blivande stjärnspelare.
Agenterna är licensierade av såväl FIFA som de nationella förbunden och har en nyckelroll i denna förhandlingsprocess. De åtråvärda spelarna värderas mycket högt på spelarmarknaden. Beloppen är hårresande och ingår i den marknad som fotbollen, särskilt TV och sponsorer skapat under de senaste 10 åren.
I valet mellan att spela för sin klubb eller att representera det egna landet i landslaget väljer spelaren det som är bäst för hans karriär, klubb och hemland. Valet träffas i samråd med agenten. Detta val skapar givetvis problem för spelaren där hans slits mellan olika intressen. Hittills har det valet endast behövt göras vid landslagens träningslandskamper.
Under våren tackade flera stjärnspelare nej till spel i sina respektive landslag i vänskapsmatcher inför fotbolls-EM i Portugal. I framtiden kan valet bli ännu tuffare om klubben, som hyrt/köpt spelarens arbetskraft, nekar sina kontrakterade spelar att delta i landslag och internationella federationsturneringar som EM och VM.
Intäktskontroll
Fotbollsmarknaden är i första hand fokuserad på de stora klubbmatcherna i Italien, Spanien och Storbritannien samt på VM och EM. Uppmärksamheten riktas dessutom i nästa led på enskilda spelare på och vid sidan av planen. Kring dessa spelare och de matcher de deltar i har en hel industri växt upp. Det är en industri som utmanar och underhåller TV-tittare och publik världen över, året runt. Detta fenomen har uppstått i vårt globaliserade samhälle där information och värderingar sprids effektivt och snabbt. Tillgängligheten till toppfotbollen har ökat dramatiskt från någon gång ibland till flera gånger i veckan.
Kampen mellan särskilt UEFA och G 14-klubbarna har böljat fram och tillbaka under de senaste åren då TV-intäkter från matcher och evenemang har växt till astronomiska belopp. Det har gällt vem som ska ha kontroll över dessa intäkter och det har handlat om vilka turneringar som ska finnas vid sidan om de nationella ligorna.
Champions League är ett resultat av dessa diskussioner och ska ses som en kompromiss mellan mäktiga intressen. I denna turnering har lagen från de stora ligorna särskilda förmåner. Alternativet hade varit en turnering eller rentav möjligen en liga enbart för G 14-klubbarna. Det är en liga som skulle dränera alla andra ligor på resurser och toppspelare.
Inget lag från Sverige eller för övrigt från Norden finns med G 14-kretsen. Från och med i höst kommer dock de nordiska förbunden att driva en egen turnering för de bästa lagen: Royal League. Det är ett försök att få in större pengar i den nordiska fotbollen. Nordisk fotboll har annars sedan länge varit en öppen och billig marknad att köpa spelare på.
Proffsframgångar
Den svenska spelarexporten inleddes redan i slutet av 1940-talet då centerforwarden Gunnar Nordahl från IFK Norrköping och andra i strid ström fann, genom spelaragenter, vägen till professionell fotboll i Italien och andra länder.
Svensk och nordisk fotboll var då alltjämnt amatörbaserad (bestämmelsen fanns kvar ända till 1968), och klubbarna och förbunden var eniga om att dessa spelare inte skulle få representera det egna landslaget.
När förbundet och klubbarna stod sida vid sida var spelarnas makt och inflytande närmast försumbar. Gunnar Nordahl var avstängd och ägde icke tillträde till landslaget. Först när de internationella framgångarna uteblev i mitten på 50-talet – efter det misslyckade VM-kvalet mot Belgien inför 1954 års VM – upphävdes denna regel av Svenska Fotbollförbundet.
I hemma-VM 1958 spelade svenska landslaget med sina proffs. Första proffset som vände hem och fick spela var Orvar Bergmark, som gjorde ett år i Italien som försvarsspelare.
Marknadsanpassningar
Sedan länge är fotbollen och dess olika aktörer välorganiserade. Det gäller även för svensk fotboll. Man kan tala om ett system där huvudaktörerna består av förbundet, klubbarna och elitklubbarnas kartellorganisation Föreningen Svensk Elitfotboll, SEF, samt spelaragenterna. De svenska fotbollsspelarna är numera organiserade i spelarfacket Svenska Fotbollsspelarföreningen. Denna organisation har tecknat ett kollektivavtal med SEF som gäller till och med 2005. Systemet inom fotbollen har stora likheter med det på den vanliga arbetsmarknaden.
Även i andra länder finns samma systematiska uppbyggnad av intresseorganisationer. Det internationella spelarfacket FIF Pro bildades redan 1965 av facken i Frankrike, Skottland, Italien och Nederländerna. Kampen mellan förbund, storklubbar och spelare är en typ av konflikt vi känner från arbetsmarknaden med utspel, förhandling, konflikt, förhandlingslösning och avtal.
Bakom den glittriga bilden av stora matcher och upphöjda fotbollsstjärnor finns en krass verklighet som handlar både om konflikter och samverkan mellan spelare och om olika fotbollsorganisationer på olika nivåer. Detta organisationsväsende behövs säkerligen för att kunna bromsa marknadskrafternas allt vildare framfart inom fotbollen. Alla viktiga aktörer är medvetna om att klubbfotbollen och landslagsfotbollen är beroende av varandra, och man kan svårligen tänka sig den ena utan den andra.
VM-finalen i fotboll är störst av allt. Det är en helt oslagbar och därtill återkommande sport- och mediehändelse till gagn för alla fotbollsälskare. Nu är det EM i fotboll som gäller, och den turneringen finns det all anledning att följa för en fotbollsfan.
(Artikeln publicerad 2004-06-09)
Klubblaget eller landslaget – det är frågan
http://www.ne.se/rep/klubblaget-eller-landslaget-det-är-frågan
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
