Med smak av New York
av Gunilla Cedreniusfrilansjournalist
Sval och elegant ligger den där som en förstäv till det kraftfulla Bonnierhuset mellan Norra stambanans järnvägsspår och Torsgatan i Vasastan i Stockholm. Att gående närma sig Bonniers Konsthall från Centralstationen är en för varje steg spännande vandring.
Bonniers Konsthall är ett spektakulärt nybygge invigt hösten 2006 och med ett drygt halvårs utställningsverksamhet att se tillbaka på. 50 000 personer har hittills kommit för att se specialutställningar av svensk och internationell samtidskonst.
Transparens– Det finns i dag ett starkt intresse för samtidskonst, speciellt bland den yngre publiken, säger konsthallschefen Sara Arrhenius, som tror att unga har lättare att ta till sig de populärkulturella referenser som många konstnärer gärna använder sig av. I dag finns det i Stockholm inte mindre än 16 konsthallar. Ett imponerande antal även internationellt sett med tanke på stadens storlek och läge. 
thomas winstedt Bonniers Konsthall
Konkurrerar om publiken gör den spännande konsthallen med stans många gallerier och museer. Det gäller därför att för vart och ett av dem att ha speciella attraktioner att locka med. Det har Bonniers Konsthall. Inte minst i själva byggnaden i stål, glas och betong ritad av arkitekten Johan Celsings arkitektkontor. Den glasade trekantiga femvåningsbyggnaden piggar liksom all god arkitektur upp sitt närområde, präglat av tungt trafikerade genomfartsleder, ett gytter av järnvägsspår, en marginaliserad Klarabergskanal och Sankt Erik-områdets plastiga flerfamiljshus. Byggnaden är vinnaren i den arkitekttävling som utlystes redan 1995.
– Det är en transparent huskropp som signalerar öppenhet mot publiken. När man väl sitter i konsthallens café mot Torsgatan och dricker latte eller äter lunch är man både iakttagare och iakttagen, fortsätter Sara Arrhenius. Två tredjedelar av den totala ytan ska disponeras av konsthallen, är det bestämt. Resten ska hyras ut till företag och institutioner. 700 kvadratmeter är utställningsyta fördelad på två fasta rum och därutöver fri yta att forma efter den konst som ska exponeras. Det sker delvis med hjälp av skjutväggar. Utställningsbyggarna får härigenom både stor frihet men också ökade krav på att lösa tekniska frågor som hur man skyddar den utställda konsten från icke önskvärt dagsljus.
En given favoritplats i Bonniers Konsthall är läsrummet längst fram i "fören" med magnifik utsikt över City och aktuell information i form av böcker, tidskrifter och datorer. Här kan man uppleva samma rofyllda känsla och stimulerande intryck som under en tågresa med den skillnaden att omvärlden i konsthallen både rör sig och står still.
Energigivare– Bonniers Konsthall är en av få helt privata konsthallar utan offentlig finansiering som kan rubriceras som en form av nygammalt mecenatskap med rötter i tidigare århundradens modell för konstbildning och konstnärsstöd. Den ägs och drivs av Maria Bonnier Dahlins Stiftelse, som grundades 1985. Sedan starten har det varje år delats ut upp till tre stipendier till unga konstnärer. Bland stipendiaterna finns i dag uppburna namn som Cecilia Edefalk, Fredrik Wretman, Karin Mamma Andersson och Linn Fernström. Stipendiaternas verk var också den gemensamma nämnaren i konsthallens öppningsutställningen i september 2006, där premiärpubliken fick en överblick över svensk samtidskonst när den är som bäst ... och roligast.
Det är det individuella konstnärskapet som är vägledande för konsthallens urval och siktet är inställt inte bara på svensk konst utan även på internationell.
– Konsthallen förfogar också över en ateljé och en gästbostad i Stockholms innerstad. Det gör det möjligt för oss att inbjuda konstnärer att under en längre tid bygga konstverk på plats eller medverka i utformningen av sina utställningar.
– Platsen ska ge energi, säger Sara Arrhenius och tillägger att det inte bara är visuella konstupplevelser som ska förmedlas utan också andra former. Under de åtta månader som gått sedan invigningen har konsthallen också varit plats för samtal, seminarier och reflektioner där t.ex. konstnärer, författare och andra kulturutövare betraktar och tänker högt kring samtidens konstliv.
Konsthallar har oftast inga egna samlingar som ställer krav på att vårdas, visas och kompletteras. Till skillnad från museerna kan de arbeta mer spontant, samtidsanknutet och rörligt. Det har arkitekten Johan Celsing tagit fasta på när han format fria ytor och flyttbara väggar. Ett av de permanenta utställningsrummen har en takhöjd på 7 meter, vilket inspirerar till att ta ut svängarna vertikalt. Glasfasaderna väcker också nya idéer. Konsthallschefen säger med stor entusiasm att hon sympatiserar med den konstnär som drömmer om att i Bonniers Konsthall göra en utställning som är öppen bara på natten.
Men publiken då? Vilka vill man nå och hur får man kontakt med nya, breda besöksgrupper, är en stilla undran.
– Jag tror att det är viktigast att vi är öppna och tillgängliga. Det personliga mötet och det levande samtalet är vårt sätt att kommunicera med vår publik. Lördagsvisningarna med eller utan brunch är populära och för dem som vill gå på egen hand finns audioguider. Vi måste också ha något att förmedla, som river de höga trösklar som finns. Och som jag tidigare sagt, framför allt är det den unga publiken som ska vinnas. När det gäller den är vi än så länge bara i början.
Med tiden mot tidenUnder sommaren håller konsthallen stängt. Därefter drar Sara Arrhenius och hennes medarbetare i september i gång med en egenproducerad utställning med titeln "Mot tiden". Det är en utställning som handlar om ett samtidsfenomen bland konstnärer att i dag ägna mycket tid och kraft åt att rekonstruera det förflutna både när det gäller historien i stort och det egna minnet i synnerhet. Parallellt med utställningen på konsthallen ger Bonniers förlag ut en antologi med verk av 15 författare som fördjupar sig i samma frågeställningar. Programmet runt denna utställning kommer också att innehålla uppläsningar och performances. Kvar året ut är även den schweiziska konstnärinnan Pipilotti Rists verk Closet Circuit från 2000.
– Vi fortsätter att följa konstnärerna både hemma och internationellt. 2008 är det dags för en utställning med kinesiska konstnärer, något som ligger helt rätt i tiden om man ser sig om i världens alla konstscener. I sommar visas prov på det inte minst i relativt sett närbelägna Louisiana.
Som hastigast nämns konsthallens nya personalorganisation med mindre hierarki och lägre murar mellan tänkande curatorer och besöksnära pedagoger. Hur mycket information ska en utställning innehålla för att besökaren ska känna sig bekväm och öppen att ta emot? undrar jag på min väg ut.
– Det finns alltid en risk att konsthallen i sin iver att förklara tappar mötet. Det får inte ske, avslutar Sara Arrhenius.
(Artikeln publicerad 2007-06-20)
Extern länk: Bonniers Konsthall
Konst: Med smak av New York
http://www.ne.se/rep/konst-med-smak-av-new-york
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
