Karin Sidén , fil.dr och förste intendent vid Nationalmuseum i Stockholm
Simon Schama har i sin uppmärksammade bok The Embarrassment of Riches (1987), betonat den framgångsrika holländska ekonomins betydelse för konstens och kulturens blomstring i Holland på 1600-talet. Genom en omfattande handel med stora delar av världen, och med ett väl utvecklat jordbruk, byggdes rikedomar upp hos enskilda som bidrog till uppkomsten av en holländsk guldålder även på konstens område.
Den i sammanhanget hisnande uppgiften att det under perioden ca 1640–59 ska ha producerats omkring 1,3–1,4 miljoner konstverk i Holland, talar i sammanhanget sitt tydliga språk.
 |
|
Julita bruk målat ur minnet av Allaert van Everdingen. |
|
RIJKSMUSEUM AMSTERDAM |
Etik och pengar
Ett flertal holländska konstnärer begav sig även utanför landets gränser för att under längre eller kortare perioder förtjäna sitt uppehälle. Därmed bidrog de till att sprida den holländska guldålderns konst runt om i Europa.
Till Sverige inkallade drottning Kristina 1647 David Beck från Delft, en konstnär som viss tid varit elev till Anthonis van Dyck i England. Men hit kom även djurmålaren Govertsz. Dircks Camphuysen från Gorkum, porträttmålaren Toussaint Gelton från Haag och den mångsidige konstnären Cornelis van der Meulen från Dordrecht. Porträttmålaren Martin Mijtens d.ä. från Haag reste sannolikt hit på inrådan av sina släktingar Scipio och Didrik Mijtens, som hörde till den omfattande nederländska kolonin i Stockholm och som var verksamma som köpmän och kryddhandlare i Gamla stan. Mijtens d.ä., som kom från en känd konstnärssläkt i Haag, anlände till Stockholm på 1670-talet och blev den mest populäre porträttmålaren i Sverige på sent 1600-tal vid sidan av den tyskfödde konstnären David Klöcker Ehrenstrahl.
Verk av holländska konstnärer beställdes i synnerhet av det svenska kungahuset och av adeln, däribland av Magnus Gabriel De la Gardie och Carl Gustaf Wrangel. Tidigt började man även att mer aktivt samla på holländsk konst, genom köp eller förmedling av konstagenter som Michel Le Blon och Pieter Spiering.
Ett flertal holländska konstnärer, konsthantverkare och arkitekter, samt ett stort antal skickliga vallonska arbetare, kom också hit med de nederländska industriidkarfamiljer som etablerade sig så framgångsrikt i landet. Till dem hörde familjerna Trip, De Geer och De Besche, som alla kom att specialisera sig på att tillverka och försälja stångjärnsprodukter på sina olika bruk i Sverige. I synnerhet vapenhandeln bidrog till deras välstånd.
En tänkvärd uppgift i sammanhanget är att Louis De Geer d.ä., populärt kallad den svenska industrins fader, kom att bekosta stora delar av den svenska arméns insatser under det trettioåriga kriget och att han flitigt lånade ut pengar till såväl det svenska kungahuset som adeln. Kanoner och annan krigsmateriel såldes intressant nog till alla som kunde betala, oavsett land och religiös tillhörighet. En sådan affärsstrategi förenades hos kalvinisten Louis De Geer d.ä. med ett religiöst, etiskt krav på välgörenhet.
Konst och pengar
Familjen De Geer hade kvar sitt residens Het huis med de Hoofden på Keizersgracht 123 i Amsterdam fram till 1700-talets mitt. Därifrån fraktades sedan familjeporträtten till Leufsta bruks herrgård i Norduppland, där de enligt en bevarad inventarieförteckning hängde på plats år 1757. Till de De Geerska familjeporträttens mer välkända upphovsmän hörde Bartholomeus van der Helst, en viss tid den mest populäre porträttmålaren i Amsterdam, och Jan Mijtens. Tidigt sändes även målningar i andra genrer till familjen De Geers gods i Finspång, som uppfördes perioden ca 1660–1680. Till dessa verk hör bland annat en betydande allegorisk framställning av konstnären Samuel van Hoogstraeten och ett antal genremålningar av den mindre kände målaren Bartholomeus Maton, som arbetade en viss tid för Louis De Geer d.y. på Finspång.
Familjen De Geer samarbetade med den holländska familjen De Besche, och var även ingift i den berömda nederländska industriidkarfamiljen Trip, som kom att etablera sig i Sverige under en viss tid. Här inköpte familjen Trip Julita bruk på 1640-talets senare del, och här kom den att förtjäna stora summor pengar på en lukrativ vapenhandel.
I en stor praktfull målning beställd av familjen Trip från den holländska konstnären Allaert van Everdingen skildras det sörmländska bruket intill skogbeklädda berg och flacka stränder. Målningen hängde ursprungligen i familjens residens Trippenhuis i Amsterdam innan den långt senare kom att införlivas i Rijksmuseums samlingar.
Familjen Trips palats i Amsterdam hade ritats av Justus Vingboons, som även anlitades för att gestalta den eleganta fasaden på Riddarhuset i Stockholm. Resultatet blev en vacker byggnad i holländsk palladianism, som utseendemässigt påminner om Trippenhuis i Amsterdam. Även andra byggnader i Stockholm bär vittnesbörd om ett tydligt holländskt inflytande. Bland dem kan nämnas van der Nootska palatset på Söder och Louis De Geers palats, numera nederländska ambassaden, på Götgatan i Stockholm.
Vemodsskapande
Även i den lärda världen märks vid den här tiden en påtaglig påverkan från den holländska kulturen. Isaac Vossius, som inkallades av drottning Kristina för att tjäna som bibliotekarie, och latinisten Nicolaes Heinsius hörde till de holländare som kom att förgylla vårt svenska kulturliv. En påverkan från det holländska intellektuella livet förmedlades även på annat sätt till våra nordliga breddgrader. På 1600-talets mitt beräknar man att omkring 150 svenska adelsmän studerade vid universitetet i Leiden och ytterligare ett antal vid lärosätet i Utrecht.
Att det dessutom var en holländare som introducerade bilden av den svenska naturen för en utländsk publik torde i dag för de flesta vara obekant. Efter sin ettåriga vistelse i Sverige 1644–45 skapade Allaert van Everdingen hemma i Holland ett stort antal verk som skildrar en exotisk, idealiserad och romantiserad bild av den nordiska naturen med störtande vattenfall och sönderbrutna träd. Med sina dramatiska skildringar av den nordiska naturen blev Everdingen stilbildande, och så sent som på 1800-talets mitt utförde den svenske konstnären Marcus Larson verk i samma exotiserande anda.
De sublima naturscenerierna av Everdingen och hans efterföljare har aktivt bidragit till att sprida en långlivad uppfattning om Sverige som ett vilt, exotiskt land i Europas periferi och om svenskarna som ett av naturen präglat folk med karaktärsdrag som vemod och inåtvändhet.
Under hösten 2005 och en bit in på nästa år finns en unik möjlighet att närmare studera Everdingens och andra holländska konstnärers verk i Nationalmuseums innehållsrika utställning Holländsk guldålder. Rembrandt, Frans Hals och deras samtida.
Extern länk
(Artikeln publicerad 2005-10-21)
Konst och kapital: Kulturförbindelser mellan Holland och Sverige på 1600-talet
http://www.ne.se/rep/konst-och-kapital-kulturförbindelser-mellan-holland-och-sverige-på-1600-talet
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
