av Olle Nordquist, arkivarie och USA-kännare
Ända sedan valet den 4 november 2008, har han fått bära den något osmidiga fast säkert uthärdliga titeln President-elect. Klockan 12.00 den 20 januari tillträder Barack Obama slutligen befattningen som Förenta Staternas 44:e statschef och han kommer därefter under återstoden av sitt liv att tituleras kort och gott Mr. President.
Ceremonielet kring installationen av en amerikansk president är till viss del dikterat genom konstitutionen. Därtill består högtidligheterna av traditioner som efter hand tillkommit under 220 års tillsättande av presidenter. När konstitutionen skrevs 1787-88 hämtades mycket av innehållet från de 13 ursprungliga delstaternas lokala författningar. Således är den välbekanta ed som Barack Obama ska svära den 20 januari en nästan ordagrann avskrift av delstaten Pennsylvanias högsta ämbetsförsäkran så som den föreskrivs i konstitutionen: "I do solemnly swear that I will faithfully execute the office of President of the United States, and will, to the best of my ability, preserve, protect and defend the Constitution of the United States."
Stämningsland Av de 43 presidenter som föregått Barack Obama har åtta avlidit
under mandatperioden, medan en enda, Richard Nixon, valt/tvingats att avgå
i förtid. I samtliga dessa fall har vicepresidenten under mer eller mindre
provisoriska omständigheter svurits in som ny president. När president
Warren Harding avled under en resa i San Francisco sommaren 1923 befann sig
vicepresident Calvin Coolidge hos sin far och styvmor i den lilla orten Plymouth
Notch, Vermont. Huset som de bodde i var inte utrustat med vare sig elektricitet eller
telefon. Budet om presidentens död nådde därför inte Coolidge
förrän mitt i natten via ett telegrambud från den närmaste
större staden, White River Junction. Efter att ha väckts klädde
sig vicepresidenten hastigt och begav sig sedan till ortens lanthandel som hade
telefon. Coolidge satte sig i förbindelse med utrikesministern och justitieministern
och fick rådet att så snabbt som möjligt svära ämbetseden
som skulle göra honom till president. De förklarade också att
eden kunde förestavas av första bästa offentliga tjänsteman
som kunde uppbringas mitt i natten där ute i obygden. Calvin Coolidge kunde
inte komma på någon annan än byns notarius publicus, vilken
råkade vara hans egen far. Följaktligen läste John Coolidge
högtidligt upp den ed som gjorde hans son till unionens 30:e president
i skenet från en fotogenlampa klockan 13 minuter i tre på natten
den 3 augusti 1923. En lika osannolik miljö 40 år senare utgör inramningen till
Lyndon B. Johnsons installation fredagen den 22 november 1963. Platsen var kabinen
på den Boeing 707 som tjänade som presidentens Air Force One och
som den här kvällen förde den mördade president John F.
Kennedys kropp från Dallas till Washington D.C.. Vicepresident Johnson höjde
sin högra hand och svor eden med den omskakade presidentänkan Jacqueline
Kennedy vid sin sida. Varken förr eller senare har en president installerats
ombord på ett flygplan. Det var också första gången som
en kvinna skötte ceremonin. En lokal domare från Dallas hade i all
hast kallats in, och distriktsdomare Sarah T. Hughes från Texas norra
domsaga blev den historiska gestalt som svor in den nya presidenten och tillika
Texassonen Lyndon Baines Johnson. Installationstal Det var även George Washington som grundlade seden med att hålla
ett anförande i direkt anslutning till svärandet av presidenteden.
Washington installerades första gången den 30 april 1789 och höll
då ett kort tal som omfattade ungefär 135 ord. Sedan har anförandena
blivit betydligt längre. När Barack Obama och hans medhjälpare
förberett årets tal har de med all säkerhet noggrant studerat
tidigare installationer från George Washington via Abraham Lincoln till
John F. Kennedy och Ronald Reagan. Åhörarna på plats i Washington D.C.
och runtom i världen kan sannolikt också se fram mot någon
retorisk passage i Obamas tal som inspirerats av Kennedy. Installationstalet
som John F. Kennedy höll den 20 januari 1961 innehöll bl.a. den berömda
sekvensen "My fellow Americans: ask not what your country can do for you
- ask what you can do for your country." Knappast någon talskrivare
som fått i uppdrag att formulera ett stort presidenttal sedan dess har
kunnat utföra sin uppgift opåverkad av Kennedys ord. Detaljanalyser På motsvarande sätt insåg fler och fler under 1900-talet att
det inte längre krävdes fyra månaders förberedelsetid för
att installera en ny administration. Lagom till att Franklin D. Roosevelt skulle
tillträda som president och försöka lindra den stora depressionen
röstade kongressen igenom det 20:e tillägget till konstitutionen.
Därmed ändrades installationsdagen till den 20 januari.
KEVIN LAMARQUE/REUTERS/SCANPIX Barack Obama kommer att låta sig sväras in med samma bibel som Abraham Lincoln en gång använde.
Det råder en viss oenighet bland historiker ifall redan George Washington
(1789-97) fogade slutorden "so help me God" till eden. Klart är
emellertid att Abraham Lincoln vid sin installation 1861 använde sig av
kompletteringen och att många av Lincolns efterföljare på presidentposten
valt att göra på samma sätt. Sedan 1933, då Franklin D.
Roosevelt flyttade in i Vita huset, har varje tillträdande president använt
det sakralt präglade tillägget. Nyligen blev det också känt
att Barack Obama bett ordföranden i USA:s högsta domstol John Roberts
att lägga till frasen "so help me God" när eden ska förestavas
på installationsdagen. I stämningarnas förlovade land har det
i sin tur redan lett till att en ateistisk organisation lämnat in en stämningsansökan
mot bruket av ordet "God", med hänvisning till religionsfriheten
i landet. Att det är ordföranden, tillika chefsdomaren i USA:s högsta
domstol som svär in presidenten är också det en tradition från
George Washingtons dagar. Det har emellertid inte alltid funnits en chefsdomare
till hands vid installationerna.
Före dagens partisystem fanns i USA under 20 år ett slags föregångare
till republikanerna i form av Whigpartiet. William Henry Harrison som representerade
Whigpartiet valdes till president 1840 och installerades i Washington den 4
mars året därpå. Det var en kall och snöig dag. Ändå
insisterade president Harrison på att genomföra hela utomhusceremonin
utan överrock, handskar eller hatt. När det så var dags för
den 68-årige presidenten (den äldste före Ronald Reagan, som var
69 år när han tillträdde) att hålla sitt tal hade snöfallet
övergått till snöstorm. Till råga på allt visade
sig talet vara historiens längsta installationstal, som med sina 8 445
ord tog en timme och trekvart att läsa upp. En månad senare avled
han i sviterna av en lunginflammation. William H. Harrisons presidentskap blev
däremot historiens hittills kortaste.
Från allra första början, dvs. från George Washington,
installerades USA:s president den 4 mars. Det ansågs då krävas
fyra månader efter valet i november för att hinna ordna med alla
förberedelser i ett stort land där resorna tog lång tid. Efter
hand blev kommunikationerna dock effektivare. Redan Abraham Lincoln ifrågasatte
den långa tidsperiod som förflöt innan han tilläts börja
regera i en nation på randen till upplösning och inbördeskrig.
I år kommer den här vintertisdagen att förutom de officiella
ceremonierna innehålla sång, musik och diktläsning samt den
traditionella paraden längs Pennsylvania Avenue. Mer än en miljon
människor förväntas ge sig ut i den kalla Washingtonluften för
att beskåda evenemanget. På kvällen hålls så de
sedvanliga installationsbalerna som presidentparet förväntas besöka
och på respektive dansgolv utföra några snabba svängom
till övriga gästers ovationer. Med tanke på den rådande
ekonomiska krisen är det dock tänkt att festligheterna ska tonas ner
något. Däremot kommer huvudstadens politiska bedömare som vanligt
att vaksamt notera alla detaljer under dagen, från bisatserna i Barack
Obamas tal till färgkombinationen på nyinstallerade First Lady Michelle Obamas galaklänning. (Artikeln publicerad 2009-01-13)
MARVEL COMICS/REUTERS/SCANPIX Barack Obama kan behöva all möjlig hjälp när han nu blir president.