Carin Carlsson, bildredaktör, NE
|
|
|
Journalister framför vägg med fredsaffischer från utställningen Picasso: Fred och frihets pressvisning på Louisiana 2011. |
|
CARIN CARLSSON/NATIONALENCYKLOPEDIN |
Kvinnan bakom utställningen
Lynda Morris är professor i konsthistoria vid Norwich University College, Storbritannien. Hon har gått igenom 35 lådor fulla med politisk korrespondens som upptäcktes i arkivet på Picassomuseet i Paris för 8 år sedan. Hennes läsning av dessa brev adresserade till Pablo Picasso gav henne idén till utställningen som nu visas på Louisiana. Merparten av alla brev kom från spansktalande amerikaner. Morris kallar Picasso för eurokommunist och lägger i den aspekten in tron på humanismen som ett vapen mot fascismen. Hon menar att förutom Picassos verk så var det vad han stod för som människa och hans plats i historien som gör honom unik. Det är konsten i förhållande till politiken som är hennes fokus.
Den amerikanska historikern Donald D. Egbert har varit en inspiration för Morris egen forskning och i förlängningen denna utställning. Vill man fördjupa sig ytterligare i Picassos politiska sida rekommenderar hon Egberts bok Social Radicalism and the Arts: Western Europe och även de bulletiner som brittiska Artists' International Association (AIA) gav ut 1933–53. Bulletinerna var månadsrapporter från konstnärer om depressionen, fascismen och alla otaliga krig.
Picasso i historisk och politisk kontext
Under Picassos levnad passerade första och andra världskriget och förintelsen, ryska revolutionen och spanska inbördeskriget med Francoregimen som gjorde det politiskt omöjligt för honom att flytta tillbaka till sitt hemland. Medan han var bosatt i Frankrike inträffade tyskarnas ockupation av Paris och Algerietrevolten. Efter befrielsen av Paris 1944 hyllades Picasso som hjälte som stannat kvar, trotsat kriget och varit sitt konstnärliga uttryck trogen trots nazisternas kategorisering av hans verk som urartad konst (som de helst önskat bränna på bål om inte hans berömmelse stått i vägen). Samma år går han med i det franska kommunistpartiet (PCF) för att bekämpa fascismen. Efter krigets slut stod han emot påtryckningar från sina kamrater i PCF som ville att han skulle måla i socialrealistisk anda. Under hans levnad släpptes atombomberna över Japan, det kalla kriget pågick och Koreakriget inleddes. Han dör innan Vietnamkriget och Francoregimen har nått sitt slut. Hela tiden under detta blodiga historiska skede arbetade Picasso med sin konst och följde samtidigt dagspressen och litteraturen ihärdigt. Det var under kalla kriget som Picassos rykte som konstnär och politisk aktivist stod på sin höjd.
Det är i denna kontext utställningen försöker analysera innehållet i hans verk. Utställningen visar verk från 1944 fram till hans död 1973.
Svart på vitt
Att Picasso började göra svartvita målningar var delvis influerat av de svartvita dokumentärfotografierna som han såg i dagspressen och inom filmen. Exempel på detta är historiemålningarna Guernica (1937), Likhuset (1944–45) och Massakern i Korea (1951). Målet var att tala samma språk som tidningarna. Målningarna var avsiktligt gjorda för masskommunikation via press och politiska affischer, berättar Helle Crenzien, konsthistoriker och intendent på Louisiana. På utställningen visas några av de affischer och tidningssidor där hans målningar och teckningar är publicerade. Även Likhuset är ett av utställningens centrala verk.
 |
|
Ett utsnitt av första sidan på tidningen Les Lettres Françaises 10 maj 1951 där Picassos målning Massakern i Korea är publicerad. |
|
CARINCARLSSON/NATIONALENCYKLOPEDIN |
Picasso och pengar
Picasso sägs ha varit den enskilt största donatorn till det franska kommunistpartiet. De pengar han drog in på konsten spenderade han inte bara på vin, kvinnor och slott utan även på att stötta spanska republikaner i exil och strejkande gruvarbetare, för att nämna några exempel. Han donerade även verk och stöttade i handling. Det är bl.a. alla tackbrev, dokument och kvitton som Lynda Morris har suttit och läst.
Förhoppningsvis kommer utställningen Fred och frihet att förändra den endimensionella bilden av Picasso som gladkonstens okrönte konung som alla antingen älskar eller älskar att hata och ge lite mer plats för hans gärning.
Konsten i förhållande till politiken
http://www.ne.se/rep/konsten-i-förhållande-till-politiken
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
