Konsten i Malmös tunnelbana

Arne Järtelius, nyhetsredaktör

Malmö har blivit med tunnelbana! Förvisso är den bara tre stationer lång, men i förlängningen sträcker den sig ända till såväl Stockholm, som Göteborg och Köpenhamn. Tunnelbanan, eller Citytunneln som den egentligen heter, öppnade för trafik i början av december och har så här långt tagits emot, som man brukar säga, med öppna armar av resenärerna.

Anledningen till de öppna armarna kan vara konsten i Citytunneln. På samtliga tre stationer – Malmö C nedre, Triangeln och Hyllie – har nämligen ett antal konstnärer fått fria händer att gestalta var sin station. I någon mån kan man uppleva konsten i Citytunneln från tåget men det lönar sig att stanna upp på varje station för att se konsten som den del av själva resandet den kan fungera som.

Från säck till aska

I samband med att Citytunneln kungainvigdes 4 december 2010 gick centralstation i Malmö från att, sedan den i sin nuvarande skepnad invigdes 1872, vara en säckstation till att bli en helt vanlig och simpel genomfartsstation. Det har inte varit till stationens fördel. Tidigare var trafikanterna hänvisade till att vänta i den stora och rymliga avgångshallen. Det skapade en samvaro, ett liv där samtliga närvarande med jämna mellanrum tittade på varandra, på avgångstider och på den stora klockan i avgångshallen. Det gav upphov till möten, tid att titta på sina medmänniskors förehavanden och en känsla av att vi alla tillsammans var på väg åt olika håll i världen.

Sedan invigningen – reguljärtrafiken i den sex kilometer långa Citytunneln inleddes först 12 december 2010 – är det ett helt annat liv på Malmö C övre och nedre. Där uppe är det ett ständigt spring till och från. Det är ingen rast och ingen ro längre. Alla verkar ständigt vara på väg åt något håll. Där uppe – på Malmö C övre således – finns det sex spår att välja mellan. Där nere – Malmö nedre – finns det fyra spår som samtliga har en A- och en B-del. Vart ska jag? Står tåget uppe eller nere? Står det på A- eller B-delen av perrongen? Medan man tidigare i lugn och ro kunde stå eller sitta på ett och samma ställe och vänta måste man nu fördela sin uppmärksamhet och sin kropp i alla möjliga riktningar. Det känns lite som Stockholms tunnelbana där bekanta tar farväl av varandra redan på avgångsplattformen med hänvisning till att man vid sin slutstation ska kliva av för att gå ut framåt eller bakåt i tågets färdriktning.

Konstfullt

Det som blivit bättre med Malmö C är konsten. Den finns i stationens nedre del – den övre delen är lika konstlös som tidigare – och är i form av installationen ”Annorstädes” Den är skapad av latinamerikanskan Tania Ruiz Gutiérrez (född 1973) och består av nittio timmar film som i ett ständigt flöde visas i 44 bildprojektioner utformade som tågfönster. Sammanlagt är det 1 200 sammanfogade filmsekvenser från 44 länder och fem kontinenter som makligt flyter fram längs tunnelns båda sidor.

”Annorstädes” av Tania Ruiz Gutiérrez.

Att sitta och vänta på sitt tåg på Malmö C nedre är att samtidigt som man ser fram emot sin egen resa delta i de resor som skildras på väggen. Plötsligt kan man den vägen befinna sig i något afrikanskt land för att efter ett tag vara i Vietnam eller i Tyskland. Det finns även en sekvens från Malmö med bland de 1 200 olika filmsekvenserna, som det totalt tog sju år att filma. Även den som inte ska med något tåg kan för en stund gå ner i underjorden på Malmö C nedre och låta sig färdas till främmande platser. På så sätt får man efter ett tag lätt en känsla av att det underjordiska rummet rör sig och lösgör sig framåt ut i världen.

Stationärt

Söderut i Citytunneln från Malmö C nedre ligger först Triangeln (”Triangelen” på malmöitiska) och därefter Hyllie. Fortsätter man västerut kommer man sedan till Kastrup efter en kvart och efter cirka en halvtimme anländer man till Köpenhamn C. Restiden från Malmö C till Triangeln är tre minuter och till Hyllie anländer man efter ytterligare fem minuter. Det är den korta lycka Malmö kan erbjuda av tunnelbana.

Triangeln är framför allt ett köpcentrum, men i närheten ligger också Malmö konsthall och Malmö Opera samt den välbesökta Pildammsparken. Hyllie åker man till för att titta på olika evenemang i Malmö Arena (”Percys lada” i folkmun eftersom den tillkommit på initiativ av byggentreprenören Percy Nilsson). Här ska som sig bör så småningom ytterligare ett köpcentrum uppstå (malmöborna kommer snart att behöva klona sig för att hinna besöka de många köpcentrum som finns inom 15 minuters reseavstånd från Malmö C.).

Konsten på station Triangeln finns både nere vid spåret och vid de båda utgångarna. Nere vid spåret har konstnären och lundensaren Christian Partos (född 1958) skapat ”Spårsken”. Med hjälp av lysdiodskenor som monterats in i väggarna springer det ständigt ljusvarelser ut ur tunnlarna och omkring längs väggarna. Det ser ut som ett kluster av eldflugor eller lysmaskar där nere i underjorden. När ett tåg lämnar stationsrummet syns de som stim av rörliga ljus längs väggarna bara för att, när ett nytt tåg närmar sig, skrämmas bort igen.

För konsten – utsmyckning är något annat – vid station Triangelns båda utgångar svarar stockholmskan Gunilla Klingberg (född 1966). Vad hon där skapat heter ”Vardags Livets Mönster”. Den består av spegelklot, lotusblommor i metall, mönstrad betongintarsia och en stor gul sol.

”Vardags Livets Mönster” av Gunilla Klingberg.

”Tidsfördjupningar” heter konstverken på Hyllie station. De är skapade av malmöbon Kristina Matousch och består av tomma hål som vart och ett rymmer ett innehåll. Här får vi ta författaren Karin Faxén till hjälp för att tala om vad de tre delarna – ”Minuten”, ”Ansikten” och ”Fördjupningar” – kan tänkas stå för. Faxén skriver i sin bok om konsten i Citytunneln: ”Verken tycks i all ödmjukhet säga att det bara är ett skikt och ett sinnestillstånd som skiljer nuet från det som en gång var ett nu, här.”

"Fördjupningar" av Kristina Matousch.

Litterära och kulinariska spår

Inte mindre än tre böcker som på olika sätt skildrar Citytunneln har utkommit. Att göra en tunnel (2010) är utgiven av Malmö stad och berättar historien om Citytunnelns tillblivelse i form av intervjuer med och berättelser av dem som var med. Boken inleds med ett intressant bildavsnitt som spänner över 100 år av Malmös historia.

Citytunneln: Av människor, för människor (2010) skildrar framför allt själva bygget av Citytunneln. Den innehåller framför allt fotografier och är väl främst att se som något de inblandade företagen ger till varandra och andra.

Det tyngst vägande bidraget av de böcker som utkommit om Citytunneln är skrivet av Karin Faxén, heter Attraktion (2010) och skildrar i ord – boken har parallellt löpande texter på svenska och engelska – och bild konsten i Citytunneln. Det är framför allt en bok att ha med sig när man vandrar runt på de tre Citytunnelstationerna och tittar på den konst som skapats i och för dem.

Nu till hösten kanske Malmö C kan få tillbaka lite av den tidigare stillastående säckkänslan. I den gamla avgångshallen är man nämligen i full färd med att skapa en stor, som det väl numera heter, food court. Några av de kanske 20 matställen som ska skapas har redan öppnat, men lagom till att Citytunneln kan fira sitt ettårsjubileum i december – den som väntar på något gott... – kan det kanske åter vara roligt att hänga på Malmö C.