Dicte Helmersson, frilansskribent och NE-medarbetare
Korsord, bildkryss, ordfläta – kärt barn har många namn. Utrustade med pennor, suddgummin och skärpta sinnen ger sig en mångmiljonhövdad skara ordkryssare ständigt i kast med nya, ännu ofyllda rutsystem.
På kuppen får man som korsordslösare en stunds hjärngymnastik, ett ökat ordförråd och en större allmänbildning. Utbudet av korsord i svenska medier är mycket stort, och behovet verkar vara svårmättligt.
Hjärngympa
Korsordens utseende och svårighetsgrad kan variera betydligt, men den minsta gemensamma nämnaren är ett rutsystem som fylls i med ord som korsar varandra vertikalt och horisontellt. Vilka ord som ska skrivas in i de tomma rutorna klurar man ut med ledning av nycklar i form av mer eller mindre underfundiga upplysningar eller frågor i eller utanför rutsystemet.
Att lösa korsord är omåttligt populärt. Enligt en konsumentundersökning (Orvesto, 2002) är 3,5 miljoner svenskar intresserade av att lösa korsord. Under veckosluten kan korsordslösarna glädja sig åt tidningarnas extra stora korsord. Många människor har svårt att tänka sig en helg utan ett maffigt korsord till hands.
Alla tidningar och tidskrifter med självaktning har sina egna korsord. Dessutom finns specialtidskrifter och böcker i ämnet. I radions ”Melodikrysset” kan man kombinera ordkryssandet med musiklyssning, och på Internet kan man lösa korsord, ladda ner, köpa eller till och med få hjälp om man kört fast. På NE.se finns sedan en tid funktionen Korsordshjälp.
Den främsta anledningen till att så många människor löser korsord verkar framför allt vara den stimulerande hjärngymnastiken. Gemenskapen när man söker svaren spelar också en roll och i tredje hand är man kanske ute efter något av de priser som ges till de först öppnade rätta svaren.
I huvudet på en korsordstillverkare
Det krävs en stor kader av personer som tillverkar och förser alla periodika med korsord. Vad kallas förresten en tillverkare av korsord? Frågan går vidare till Per-Olov Ahl, som under signaturen POA levererar olika typer av korsord till fem–sex tidningar, bland dem Svenska Dagbladet.
– Själv föredrar jag att kalla mig kruciverbist. Det är faktiskt ett ord som jag själv hittat på, och det är bildat av latinets crux (’kors’ eller ’kryss’) och verbum (’ord’), förklarar Per-Olov Ahl.
Redan som tolvåring knåpade Per-Olov Ahl ihop sitt första korsord. I en tävling som tidskriften Intellekt anordnade 1950 utnämndes han till svensk mästare i korsord. Året därpå började han arbeta professionellt med korsordstillverkning, och på den vägen är det.
– Om man jämför 1950-talets korsord med dagens kan man konstatera att de nuförtiden innehåller många fler lånord, speciellt från USA. Sedan har det tillkommit nya fackord, exempelvis från IT-området, säger Per-Olov Ahl.
Hur lång tid det tar att konstruera ett korsord kan kruciverbisten Ahl inte riktigt svara på.
– Det är svårt att veta eftersom jag inte oavbrutet arbetar med konstruktionen av ett korsord ända tills det är helt färdigt. Ofta har jag flera på gång. Förr eller senare kör jag fast och då måste jag avbryta arbetet och ägna mig åt något helt annat en stund. När man konstruerar korsord är det viktigt att göra korsorden lagom svåra. Om de är för lätta blir de bara tråkiga ”fyllerikorsord”.
Vissa ord är vanligare i korsord än i ”verkliga livet”, och en hel del ord och företeelser skulle säkerligen vara mer eller mindre bortglömda om de inte hade varit så bra korsordsord. Det gäller exempelvis ona (vak eller ränna i is), emu (australisk struts), or (kvalster i gammal ost eller annan mat) och Aun eller Ane ”den gamle” (kung av Ynglingaätten).
Globala korsord
Ordflätor för barn började dyka upp i Storbritannien i slutet av 1800-talet. Men det var i USA som företeelsen slog igenom som ett seriöst tidsfördriv för vuxna. Lanseringen i Sverige av ordflätorna efter amerikanskt mönster skedde på 1920-talet och kan utan tvivel sägas ha lyckats över förväntan.
Ordflätor, eller korsord, är numera en global företeelse. De arabiska och hebreiska skriftsystemen skiljer sig från det latinska genom att inte ha särskilda tecken för vokaler utan bara för konsonanter. Trots detta finns korsord konstruerade med dessa skriftsystem.
I Kina, där man använder ett skriftsystem där varje tecken motsvarar ett ord, är korsord inte så vanliga även om de förekommer – med ett tecken per ruta. Då är det lite lättare att konstruera korsord på japanska, vars skrift är en kombination av kinesiska inlånade tecken och inhemsk stavelseskrift. Det är fullt möjligt att bara använda endera av de två stavelseskriftsystemen hiragana och katakana när man skriver japanska – och det är så man gör i japanska korsord.
(Artikeln publicerad 2002-11-01)
Korsord: Knepigt nöje
http://www.ne.se/rep/korsord-knepigt-nöje
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
