Korståg: Kulturell krishantering

Arne Järtelius, NE-redaktör

Det är en på många sätt annorlunda värld som tagit form efter 11 september-attackerna 2001. Det gäller framför allt USA med flera allierade och deras krig på många fronter mot terrorismen. Men denna nya värld visar sig även i sådant som nya fiendebilder, andra nationella prioriteringar samt omvärderingar av religionens roll och betydelse inom både den västliga kristenheten och den östliga islamismen.

När det gäller forskningen inom ett stort antal discipliner kan man också se eller ana skuggorna efter de fallande skyskraporna i New York. Strömmen av litteratur om islam, i synnerhet i väst, är enorm och nu börjar även andra kulturformer att följa efter. Dit hör den annars ganska långsamt arbetande museivärlden som denna sommar visar flera prover på ett nytt medvetande efter, som det i USA som en tillfogad del till den nationella identiteten enbart heter, 9/11.

Vad ska resa sig i spillrorna på Ground Zero i New York? Vilka vindar ska blåsa stjärnbaneret?

RICKY FLORES/SYGMA/SCANPIX

Bysans och korsfarare

Den som har vägarna förbi tyska Mainz denna sommar rekommenderas ett besök på Dommuseum Mainz. Där pågår till och med sista juli en innehållsrik utställning om korstågen betitlad ”Die Kreuzzüge. Kein Krieg ist heilig”. Det är ingen tillfällighet att det första besökaren av utställningen möts av är en bild av konstnären Hans Nauheimer från 2002 betitlad ”Kreuzzüge gibt es noch immer” (’Korståg finns det fortfarande’), men där både börjar och slutar de direkta samtidskommentarerna i utställningen. Den ägnar sig i stället åt att ur ett stort antal olika aspekter skildra de totalt fem korstågen under sammanlagt mer än 200 år, och vad man har med sig efter att ha besökt utställningen några gånger är en lika djupt känd som svårdefinierad känsla av vad korstågen handlade om. De finns en 500-sidig katalog med samma titel som utställningen att ha med sig som en referens och ett fortsatt studium av det på olika sätt aktuella ämnet.

Metropolitan Museum of Art i New York hade under hela våren och till och med 4 juli en utställning om Bysans: ”Byzantium – Faith and Power 1261–1557” (’Bysans – tro och makt’). Detta var museets tredje utställning – den första presenterades 1977, den andra 20 år senare – som tillsammans skildrat Bysans från stadens början på 300-talet och ända in i renässanstid. Denna tredje och sista del ägnades framför allt åt olika kulturyttringar till förfång för andra skeenden, men likväl lyckades den förmedla framför allt en kunskap om vilket stort intryck konstnärer från väst tog med sig tillbaka hem från Bysans.

Metropolitans Bysansutställning följdes av en jättelik retrospektiv exposé över den populäre amerikanske impressionisten Childe Hassam (1859–1935). Hassams favoritmotiv verkar ha varit den amerikanska flaggans vajande för olika vindar (New York Times kallar i sin recension av utställningen Hassam för ”America´s Star-Spangled Impressionist” /’Amerikas stjärnbeströdde impressionist’/ och noterar med illa dold ironi att det ser ut som en tanke att utställningen flyttats fram och inte stänger förrän någon vecka efter det att republikanerna haft sitt partikonvent i staden).

Korståg och otrogna

Om det av George W. Bush ledda war against terrorism är att se som ett korståg kan diskuteras. Själv gav han uttryck för den uppfattningen i den allmänna villervallan som rådde efter 11 september-attentaten, men han bytte terminologi kort därefter på sina rådgivares inrådan.

Att Mel Gibsons årsaktuella film The Passion of the Christ är att se som många bibeltrognas korståg mot judendomen förnekar regissören själv, men från både judiskt och icke-fundamentalistiska kristna kretsar har det hörts röster – icke minst som en reaktion på olika påståenden från just Mel Gibson – i precis den riktningen.

Tre aktuella böcker kan ge en del historiska perspektiv på både Bushs och Gibsons kamp på olika fronter. Det är britterna Andrew Wheatcroft med Infidels (2003), Charles Freeman med The Closing of the Western Mind (2003) och Thomas Asbridges The First Crusade (2004).

Infidels betyder otrogna och Wheatcrofts bok undersöker konflikten mellan kristendomen och islam under de 1 400 åren från 638 till 2002. Wheatcrofts geografiska undersökningsområden är Spanien, Levanten och Balkan; samtliga områden där muslimer, kristna och judar levt tillsammans under långa perioder. Wheatcroft menar att det hat som över tiden växte fram i dessa områden – kristna mot först judar och sedan morer i Spanien, korsfararnas intrång i den muslimskt kontrollerade Levanten och den ständiga kampen mellan kristna och muslimer på Balkan – inte bygger på några instinkter, utan handlar om attityder som förmedlats och internaliserats genom århundradenas lopp.

Freeman undersöker i sin studie kristendomens och den västliga världens förändring från den öppna attityd den hade före kejsar Konstantins kristnande 368 till att därefter bli en auktoritär och statsstyrd rörelse som var sig själv nog. Det var, menar Freeman, nu som kristendomen utvecklade sin antisemitism, här finns ursprunget till motståndet inom kyrkan till vetenskapen och där kan rötterna till kristendomens genom århundradena och in i nutid besvärade inställning till sex skönjas.

Asbridge slutligen ger i sin lättillgängliga och på de senaste vetenskapliga rönen baserade skildring av det första korståget (1096–1099) med 1095 som startpunkt en bra grund för att förstå vilka djupa minnen det framför allt satte (och fortsättningsvis har satt) i generationer av muslimer.

Kulturkamp

Irak, USA:s senaste slagfält i den kamp mot terrorismen som tog en ny vändning efter 11 september-attackerna, har satt djupa både spår och sår i människors medvetande världen över. Vilken ny fas terrorismkampen härnäst kommer att slå in på står just nu och väger.

I det läget spelar museer, böcker och andra kulturmanifestationer en stor roll. Från vänster har man sedan lång tid tillbaka burit på och använt sig av den insikten. Från höger har man, efter att tidigare främst ägnat sig åt att bekämpa vänsterns kulturyttringar, insett vikten av att skapa en motkultur.

Metropolitans alternativ i den kulturkamp som kan skönjas – Bysans eller Hassam – nämndes ovan. Två andra aktuella exempel på liknande mot varandra stående kulturalternativ är New York Historical Society och Freedom Center. Den förstnämnda har fått en ny konservativ ordförande och som första åtgärd valde denne att lämna det lokalhistoriska fältet till förmån för hela USA med en utställning om Alexander Hamilton, USA:s förste finansminister och ”the father of American capitalism”, som första nummer. Freedom Center ska etableras på Ground Zero och har till uppgift att skildra övergången från tyranni till frihet på olika håll i världen, men, framhålls med emfas från centrets ledare Tom A. Bernstein, ”det får inte bli en plats för amerikansk propaganda eller en plats för en sentimental erinran om offren för 11 september-terroristerna” (New York Times 24 juni 2004).

Kampen om tolkningsföreträdet på olika områden går vidare. Närmast i tur står ett presidentval i USA.