Kritiska perspektiv på Harry Potter

Arne Järtelius, nyhetsredaktör

Om kursutbudet vid svenska universitet och högskolor kan man tycka. Senast det gjordes var av Svenskt Näringsliv. I rapporten ”Konsten att strula till ett liv” (2011) fick vi av företrädare för huvudorganisationen för företagsamheten i Sverige veta att en kurs som den vid Linnéuniversitetet om Harry Potter och hans världar ”ger tvivelaktig nytta för framtiden”.

Även om nytta kan man ha uppfattningar, men att döma av den väldiga mängd forskningslitteratur som finns om eller som tagit sin utgångspunkt i just Harry Potter verkar näringslivsrepresentanterna vara fel på. Till det kan läggas de olika uppfinningar som finns i den potterska världen. Det kan gälla sådant som teleportering, osynlighetsmantlar och de flygande kvastarna, som har sin praktiska användning i livs levande livet. Är inte sådant nyttigt och företagsamt nog för näringslivsföreträdare?

Harry (Daniel Radcliffe), Hermione (Emma Watson) och Ron (Rupert Grint).

TWENTIETH CENTURY FOX MEDIA

Iconography

Elizabeth E. Heilman, biträdande professor vid Michigan State University, skriver inledningsvis i andra upplagan av antologin Critical Perspectives on Harry Potter (2009) att Harry Potter fått rangen av populärkulturell ikon fullt i klass med sådant som Coca-Cola och Michael Jordan. Det har han blivit i kraft av sju böcker, åtta filmer, allehanda datorspel, en "Harry Potter iPod" och att licenser sålts till mer än 400 produkter med Potteranknytning. Sammanlagt finns det över 420 miljoner exemplar tryckta av böckerna om Harry Potter på omkring 60 språk. Värdet på varumärket Harry Potter uppskattas till 36 miljarder kronor.

Om vi, med Jorge Luis Borges, i en eller annan mening kan sägas att vi är vad vi läser så kan man undra vad Harry Potters popularitet har att säga om oss. Vidare kan man undra på vilket sätt texterna i Harry Potter blivit till en del av sina läsares identitet. Som bekant har litteratur och andra kulturella uttryck en förmåga att på en och samma gång representera, reproducera och transformera normer av alla de slag. Vad har Harry Potter genom åren åstadkommit på den punkten?

När det gäller idéer och synpunkter på de frågeställningarna innehåller den av Elizabeth Heilman redigerade antologin 18 bidrag fördelade på fyra olika delar: perspektiv när det gäller identitet och moral, kritiska och sociologiska perspektiv, litterära element och tolkningar samt kulturella studier och medieperspektiv. Sammantaget ger de olika bidragen en spännande insikt i och introduktion till de många världar som Harry Potter på olika sätt väckt till liv genom åren.

The romantic hero

Hur förhåller sig böckerna om Harry Potter till övrig västerländsk litteratur för barn och ungdomar? Den frågan ställer sig Maria Nikolajeva, fram till helt nyligen professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och numera innehavare av en professur i barnlitteratur vid University of Cambridge. Hon kommer fram till att det handlar om att vi med Harry Potter fått tillbaka den romantiska hjälten i barn- och ungdomslitteraturen. Teoretiskt sett kommer hon fram till det genom att undersöka Potterböckerna med hjälp av två kritiska teorier: karnevalsteorin (Bakhtin) och queerteorin (Bronski). Resultatet av sin läsvärda genomgång presenterar professor Nikolajeva i fem steg.

#1 ”Harry Potter är en perfekt illustration av den arketypiska figuren i barnlitteraturen.” Han är ett föräldralöst barn – i dessa sammanhang självklart en pojke – och som ett sådant, trots de magiska förmågor han besitter (men som han som liten inte själv känner till), mer eller mindre maktlöst ända till dess att han kommer till Hogwarts i 11-årsåldern. Där tilldelas han fortlöpande ett antal föräldrasubstitut – Hagrid, Snape, Sirius, Lupin, Arthur Weasley – som sedan vartefter tas ifrån honom, inklusive rektor Dumbledore, tills han står där ensam mot Voldemort.

# 2 Från sin minst sagt underordnade position hos familjen Dursley i den verkliga världen, i mugglarvärlden således, blir Harry med ankomsten till Hogwarts minst sagt upphöjd. Han blir den eftersökte, Messias. Det är ett vanligt mönster för utvecklingen i sagor. Harrys främsta tillgång är att han är ett barn, och självklart framhålls gång efter annan att han redan som spädbarn hade förmågan att skydda sig mot Voldemort. Harrys vanlighet understryks med hans namn, som tydligt kontrasterar mot sådana som Dumbledore, McGonagall och Draco Malfoy. Att Harry bär glasögon på grund av sin dåliga syn framhäver ytterligare hans vanlighet vid sidan av hans heroism och hans förmåga att lösa det mysterium som ligger till grund för varje ny bok. Att Harry har en massa hyss för sig hör också till genren, liksom att han alltid blir förlåten för dem.

# 3 Men Harry må vara aldrig så duktig som trollkarl och i den kapaciteten den enda med en förmåga likvärdig med Voldemorts. Han är hela tiden underställd de vuxna trollkarlarnas order. Det är som fru Weasley säger: ”Du går fortfarande i skolan och vuxna är ansvariga för dig.” Överallt vakar (nästan) in i det sista Dumbledore, och i slutstriden mellan Harry och Voldemort är det som bekant endast indirekt Harry som delar ut det dödande slaget mot ärkefienden. Här ser professor Nikolajeva hemligheten med många av barnlitteraturens mästerverk: barnet får där makt samtidigt som det av de vuxna skyddas från de faror som vuxenlivet bär på, barnet hålls inom barndomens oskuld eftersom det är en del av de vuxnas maktstrategi.

# 4 De första sex Potterböckerna behöver inte läsas i någon bestämd ordning eftersom varje del är en komplett och oberoende berättelse, men det underlättar. Harry börjar hemma hos familjen Dursley och boken slutar med att han är tillbaka där för att fira något lov från Hogwarts. Det är något som är återkommande i serieböcker. Återkommande i den genren är vidare att huvudpersonen är tämligen statisk. Han (sällan en hon) åldras förvisso, men etiskt sett är han densamme hela serien igenom. ”I den sista volymen är den 17-åriga Harry inte radikalt annorlunda mot sitt 11-åriga jag.” Sexuellt sett är Harry prepubertal hela bokserien igenom. Några oskyldiga kyssar är allt han lyckas åstadkomma. Förvisso dyrkar han Cho – en lika vacker som exotisk ung kvinna – men när det drar ihop sig springer Harry och gömmer sig bakom Hermiones kjolar. ”Harry”, skriver Nikolajeva, ”är omogen för sin ålder, såväl emotionellt som psykologiskt.”

# 5 Professor Nikolajeva undrar slutligen: Vad har förändrats i makthierarkin i Harry Potters universum när sagan når sitt slut? Någon jämlikhet i trollkarlsvärlden har inte uppnåtts. De traditionella familjevärdena är desamma. ”Generellt sett är alla värderingar i Harry Potterböckerna traditionella” (min kursiv, AJ). Hur förhåller det sig, till sist, med makthierarkierna mellan vuxna och barn? När Dumbledore dör står ju Harry där alldeles ensam mot Voldemort utan någon enda av sina substitutsfäder vid sin sida. Är inte det ett tecken så gott som något på att barnet blivit vuxet och nu ensam kan ta sig an vuxenvärldens främsta nemesis? Icke säger Nicke. Då visar det sig att han har sin framgång alla sju böckerna igenom helt och hållet att tacka Snapes beskydd, som i sin tur är ett uttryck för dennes eviga kärlek till Harrys mamma. I bokens epilog får vi veta att Harry gift sig och är far till tre rara barn, vilkas öden han har i sina egna händer. ”Makthjulet har gått varvet runt. Vuxenlivets normerande funktion är en gång för alla cementerad.”

Potter galore

Nej, nu blir det inga fler böcker om Harry Potter. Det blir inte heller några nya filmer om den genom alla tider och i alla medier främsta populärkulturella trollkarlen. Vad gör vi nu? Till att börja med är det läge att sätta Potterböckerna i händerna på nästa och ytterligare nästa generation. I någon framtid kommer de förmodligen att kännas passé, men de håller säkert en bra bit in på 2020-talet. Eller?

Ett annat alternativ är sajten Pottermore. Den kommer att smygstarta 31 juli och vara öppen för alla som vill ta del av den från oktober i år. Exakt hur sajten ser ut och hur den låter sig användas blir offentligt först om tre veckor. Vad som hittills är känt är dels att det på den finns en möjlighet att köpa samtliga sju Potterböcker som e-böcker, dels att det på den kommer att vara möjligt att besöka olika miljöer och lära om tidigare okända uppgifter från – till att börja med – den första boken i Potterserien.

På Pottermore kommer det också att finnas en möjlighet för potterfiler att komma med egna bidrag i pottersk anda. J.K. Rowling har sagt att hon har planer på en Harry Potter-encyklopedi. Den ska väl i sådana fall ses som den officiella versionen av ett sådant uppslagsverk. Det finns nämligen redan en Unofficial Harry Potter Encyclopedia (2007) och ett ”Harry Potter Lexicon” på nätet att tillgå.

Och där finns förstås mängder med fanfiction med utgångspunkt från Harry Potter. Dagen för den svenska premiären på den sista Harry Potter-filmen innehöll Harry Potter FanFiction Archive 527 160 berättelser (fördelade på mer än 400 000 individuella länkar). Snacka om kreativitet! Den annars när det gäller upphovsrätt så försiktiga (näriga, säger vissa) Rowling har sagt sig inte ha något emot att se sina figurer och deras liv utvecklas i alla möjliga (och omöjliga) konstellationer.

Även om mycket redan är sagt och skrivet om Harry Potter återstår uppenbarligen en hel del att säga både av fans och genom forskning (sedan må Svenskt Näringsliv strula omkring bäst det vill).

Länkar

Kritiska perspektiv på Harry Potter
http://www.ne.se/rep/kritiska-perspektiv-på-harry-potter
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Relaterade reportage

Relaterade ämnen

Nationalencyklopedin