Kungligt tal

Arne Järtelius, aktualitetsredaktör

En film om en brittisk kung som stammade! Du skojar. Vad kan det vara för roligt med det? Frågan kan vara befogad. När idén först dök upp om att göra en film om Georg VI – ”the most famed contemporary stammerer in the world” enligt Time Magazine 1938 – var det inget filmbolag som direkt hoppade högt av entusiasm.

Men med rätt skådespelare – Geoffrey Rush, Colin Firth, Helena Bonham Carter – en välkänd regissör – Tom Hooper – och en, oavsett ämne, bra och dramatisk historia går det mesta att sälja. Det gör att vi nu kan glädja oss åt filmen The King’s Speech med manus av David Seidler. Lägg gärna till det att filmmakarna hade en väldig tur när de i Mark Logue hittade en person som satt inne med massor av ny information om filmens huvudrollsperson: talpedagogen Lionel Logue.

Georg VI (Colin Firth) med hustru Elizabeth (Helena Bonham Carter) i The King's Speech.

Kunglig stamtavla

Outgrundliga äro (film)skapandets vägar. Redan i början av 1980-talet ville David Seidler (född 1937) skriva ett filmmanus om den brittiske kungen Georg VI och dennes talhandikapp (stamning). Seidler, själv stammare som liten, hade av sina föräldrar uppmanats att lyssna på kungens radiotal under andra världskriget. ”Om kungen kan kontrollera sin stamning så kan du!: ”Bland det material Seidler kom över för att skriva sitt manus var en viss Lionel Logues dagbok. Den fick han låna av Valentine Logue, ett av Logues tre barn, men först frågade Logue the Queen Mother – Georg VI:s hustru och den nuvarande brittiska drottningens mor – om det var OK att få citera dagboken eftersom hon omnämndes i den. ”Not during my lifetime” ska drottningmodern ha svarat.

Det gjorde att det skulle dröja ända till 2002 innan David Seidler på allvar kunde fortsätta med sitt projekt. Under tiden hade – har vi hört det förut – den nämnda dagboken försvunnit. Det hindrade inte Seidler att fortsätta vilket gör att de historiska detaljerna i hans manus till största delen är hämtat från annat håll än Logues dagbok och annat arkivmaterial. Det var nämligen inte förrän sommaren 2009, när inspelningen av The King’s Speech skulle inledas, som Seidler blev varse en viss Mark Logues (född 1966) – Valentines son – existens. Då visade det sig att han satt på ett stort arkiv efter sin farfar. (Att David Seidlers far, också han en stammare, hade anlitat Lionel Logue på 1930-talet var en detalj som framgick av de efterlämnade pappren. It’s a small world.)

Det slutar inte där. Mark Logue blev inkopplad på filmarbetet och kunde komma med en eller annan detalj hämtad från dagböcker och brev som fick komplettera Seidlers manus. Filmarbetet gav Mark Logue blodad tand. Med det stora material han hade efter sin farfar började han – tillsammans med journalisten vid Sunday Times, Peter Conradi – att skriva en bok som täcker hela Lionel Logues liv (filmen sträcker sig från 1925 till 1939). Döm då om Mark Logues förvåning när han sommaren 2010 hemma hos sin kusin Alex fann 26 år av korrespondens mellan Lionel Logue och Georg VI samt dagböcker skrivna av Myrtle Logue, Lionels hustru, från samma tid.

Summa summarum: Se filmen The King’s Speech. Det är framför allt en film om hur ett språkhandikapp som stamning på olika sätt påverkar den drabbade – king or no king – och dess omgivning. Läs sedan boken med samma titel – reta er inte på att filmen tar sig en del friheter jämfört med den verkliga historien, det är ingen dokumentärfilm – i den finns en ganska fyllig bakgrundsteckning om den aktuella tiden.

Kunglig jämlike

– Jag tycker att Lionel Logue kom med ett väldigt viktigt påpekande när han vid det första mötet med den blivande Georg VI sade att det inte spelade någon roll vilken titel eller ställning hans patienter hade. ”Här är vi alla lika”, som han säger. Det tycker jag är viktigt. Alla, oavsett yrke eller ställning kan ha liknande känslor omkring sin stamning.

Den som säger det är Heléne Carlsson, logoped vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. Vi har just sett The King’s Speech och har satt oss för att prata om vad som i den sägs om språkhandikappet stamning.

– Det första jag gör när en ny patient kommer är att ta upp en anamnes. Det handlar där om att göra en kartläggning av hur patientens stamning låter, i vilka situationer vederbörande stammar mer och i vilka vederbörande stammar mindre, vad man känner och tänker när man stammar och hur stamningen har yttrat sig över tiden. Om jag har med barn att göra – man räknar med att 4–5 procent av barnen i Sverige stammar under någon period som liten – så görs anamnesen tillsammans med föräldrarna. Innan man har koll på de här sakerna kan man inte börja med någon fullständig behandling. Ibland kan det vara på det viset att patienten kommer för något speciellt problem man vill ha hjälp med. Då kan man börja behandlingen med det samtidigt som man fortsätter att prata för att upptäcka eventuella andra svårigheter man vill jobba med.

I The King’s Speech skildras en del ganska lustiga andningsövningar som Heléne inte ägnar sig åt. Rent tekniskt handlar det för henne som logoped att få patienten att känna vad det är som händer när den stammar. Det gäller sedan att lära patienten att styra talet på olika sätt. Man kanske börjar med att tala långsamt för att undvika att spänna munnen alltför mycket när man känner av en blockering. Det kan också handla om att patienten stammar frivilligt för att känna att den har kontroll. I filmen skildras det med att Georg VI i sitt berömda tal vid krigsutbrottet 1939 stammar på ’w’. Detta därför att, som han säger, det brittiska folket annars inte skulle veta att det är han som pratar.

Kungliga framgångar

– All stamning är individuell, säger Heléne Carlsson. Hos vissa syns, eller snarare hörs, stamningen väldigt lite, men den som stammar kan ha desto mer negativa känslor kopplade till stamningen. Hos andra kan det vara tvärtom. I filmen stammar inte kungen när han kommer i affekt. I andra fall kan det vara att man inte stammar i det offentliga livet, inte minst för att man lärt sig att i sådana sammanhang dölja sin stamning, exempelvis genom att prata väldigt lite och kontrollerat, för att sedan i hemmiljön stamma desto mer eftersom det kanske accepteras där.

Det finns enligt Heléne Carlsson inga ljud eller bokstäver som är generellt sett är svåra för den som stammar. Stamning är individuellt. Kung Georg VI hade störst problem med bokstaven ’k’, inget vidare för den som ville prata om sig som ’king’ med en ’queen’ vid sin sida. I det berömda talet 3 september 1939 byttes i enlighet med det ordet ’call’ ut mot ’summon’. Om det är något som kan sägas vara gemensamt för många stammare så är det hur man reagerar i vissa situationer, som när man känner sig spänd eller pressad. Georg VI led framför allt av mikrofonångest. Därtill verkar stamningen i sig ha en förmåga att skapa rädsla.

Vad tror Heléne Carlsson det var som gjorde att Lionel Logue var så framgångsrik i sin behandling av Georg VI:s stamning?

– Jag tror att det var en kombination av att han lärde kungen att hitta sätt att styra sitt tal, samtidigt som han hanterade känslorna annorlunda och blev säkrare i sig själv. Kungens stamning försvann förstås inte men han lärde sig olika sätt att kontrollera den.

Ett sådant sätt var att låta kungen öva med allehanda tungvrickningsövningar (tongue twister). Vad sägs om denna: ”She sifted seven thick-stalked thistles through a strong thick sieve.” Georg VI ska ha varit en i Storbritannien populär kung, i synnerhet under andra världskriget. Andra berömda stammare genom historien att se upp till är Demosthenes, Aisopos, Aristoteles, Vergilius, Erasmus av Rotterdam och Darwin.