Historikern Inger Hammar introducerar i sin text i Religionsblindhet begreppet religionsblindhet och tillskriver 1900-talets forskning om kvinnoemancipationen att det brustit i att se religionens roll. Hon menar att väldigt få forskare har analyserat religionens betydelse för relationen mellan könen och att kopplingen mellan emancipationen och sekulariseringsprocessen inte alls är så stark som det tidigare påståtts.
Under 1800-talet rådde i Norden den lutherska kallelselärans könsordning. Kvinnans uppgift som maka och mor var naturgiven, och eftersom hon därtill var ansvarig för syndafallet skulle hon vara sin man underdånig. De historiekritiska pionjärerna inom kvinnorörelsen ville omtolka detta budskap, positionera kvinnan som en förnuftsvarelse likställd mannen och befrias från rollen som företrädesvis könsvarelse.
Starkt förankrade i en kristen, liberal livsåskådning använde kvinnorörelsen främst teologiska argument i frigörelsen. Eftersom man å ena sidan ville försvara Luther men å andra sidan var kritisk till den kvinnosyn som reformationen resulterat i valde man att poängtera dem av Luthers ord som stödde kvinnorörelsens sak, det vill säga hans betoning av alla människors likhet inför Gud. Detta innebar en nytolkning av de bibeltexter som av en patriarkalisk tradition tolkats till kvinnans nackdel.
(Notisen publicerad 2007-05-09)
Kvinnans kallelse
http://www.ne.se/rep/kvinnans-kallelse
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
