Linné: Aktuell smålänning

Ingvar Svanberg , Linnéforskare och NE-medarbetare

Han kan karakteriseras som Sveriges internationellt mest betydelsefulla person genom tiderna. Men det rör sig varken om någon politiker, idrottsstjärna eller industrimagnat, utan en smålänning, född Linnaeus i ett påvert prästhem 1707 och som tog sig upp i den akademiska världen. Hans närmast maniska, tidigt grundlagda klassifikationsiver har fått betydelse för hela världen. Kanske är han också anledningen till det stora naturintresse och miljöengagemang som kännetecknar svenskar i gemen.

Den som avses är givetvis Carl von Linné (1707–78), vetenskapsman, läkare, blomstervän, arbetsnarkoman, organisationstalang och PR-geni. Anspråkslös till vardags kanske, man knappast modest. Han förstod vikten av att den inom dagens universitetsvärld så kallade tredje uppgiften, inte minst för att torgföra sig själv och sin forskning. Det gav full utdelning. Hans betydelse gör sig i dag påmind överallt.

Kultstatus

Vi möter Linnés bild och namn i skilda sammanhang. Han pryder våra hundrakronorssedlar; han står staty på många platser runtom i världen; många sammanslutningar bär hans namn och som varumärke finns han i åtskilliga företags- och produktnamn. Hans reseberättelser hör till det litterära kulturarvet, uppenbarligen också lästa och uppskattade, tillgängliga i ständigt nya utgåvor. Hans liv har inspirerat till romaner och skådespel. Lärda sällskap vårdar hans minne, turistnäringen förstår att utnyttja hans berömmelse. Åtskilliga pågående forskningsprojekt bär också Linnés namn. Det ges till och med en årligen en sommarkurs om Linné och hans liv vid Uppsala universitet.

Linnés betydelse sträcker sig därtill över en rad områden, inte bara biologins, och hans namn är väl inarbetat. En riktig kultfigur alltså, precis som han själv strävade efter. Utan berömmelse, inget inflytande – det insåg han tidigt. Vi närmar oss också ett nytt Linnéjubileum – 2007 – vilket inte minst den stora mängden böcker om Linné som utkommer i en ständigt accelererande ström bär vittne om. Överallt tycks man nu planera aktiviteter, evenemang och projekt.

Redan till den stundande julen börjar SVT sända en ny dramadokumentär, skriven av Jonas Cornell och Sverker Sörlin, med Reine Brynolfsson i rollen som Linné. Det är inte den första, men sannolikt den mest genomarbetade och påkostade TV-produktionen om Linné hittills. I den vill man lyfta fram människan Linné som med hjälp av sina s.k. lärjungar på sitt sätt ville erövra världen. Lärjungarna – det var Linné som själv kallade dem så – får dessutom ett rejält utrymme i serien, och vi får följa deras ibland bistra öden.

Megastor

Visst förtjänar personen Linné att skildras i TV. Som nationell portalfigur kan få, om någon, mäta sig med honom. Ändå tror jag inte att vi i Sverige alltid insett vilken internationell storhet Linné verkligen är, något som serien kanske kan råda bot på. Han är faktiskt något av en megakändis, vars internationella renommé närmast kan jämföras med Darwins.

Till skillnad från många andra vetenskapsmän i det förgångna är Linnés författarskap dessutom i högsta grad levande litteratur. Vi läser i dag Linné för att förstå, inte bara hans verksamhet i den tid han verkade, utan också att få kunskap om hans betydelse för dagens biologi. För den kulturhistoriskt intresserade är många av Linnés skrifter outtömliga som källor, det vet inte minst varje etnolog, historiker och lingvist av facket.

Linné greppade över många ämnen, och ständigt tog han sig an nya. Som universitetslärare var Linné dessutom inte enbart teoretiker, utan satte exkursioner i system för att praktiskt bibringa studenterna vad de lärt under föreläsningarna. Hans pedagogiska förmåga var av stor betydelse för samtidens vetenskapliga framåtskridande. Helhetsperspektivet, där han integrerade många aspekter, var viktigt för honom. Hans forskning skar tvärs över en rad disciplingränser, och han ägnade sig åt såväl teoretiska som tillämpade aspekter. Det är ju så forskare banar nya vägar.

Världskändis

Från det småländska Råshult anlände han, efter ett kort mellanspel i Lund, till Uppsala 1728 där han snart uppmärksammades av universitetets främsta företrädare, däribland Olof Rudbeck d.y. och Olof Celsius. 1732 ställde Kungliga Vetenskapssocieteten hela sin kassa till den unge studentens förfogande för en resa i vetenskapligt syfte till Lappland. Resten är, vad amerikanerna brukar säga, historia.

Linné hann bli världskändis, hans brevväxling med den lärda världen var oerhört omfattande, i kungahuset rörde han sig hemtamt, studenterna från när och fjärran flockades kring honom och 1757 adlades han. Hans bevarade CV:n har närmast karaktären av självbiografier och har publicerats som sådana. Trots administrativa sysslor och undervisning var hans publikationstakt hög. En ständig ström av nya skrifter producerades vid hans pulpet. Dessutom hann han bedriva jordbruk ute på Hammarby och Sävja utanför lärdomsstaden. Där införde han moderna inslag i odlingen som han också ivrigt propagerade för.

Hans bana kantades givetvis av en del misslyckade projekt, såsom att införa tebusken som odlingsväxt, men desto framgångsrikare var han på andra. Bland mycket bestående kan nämnas att han reformerade läkemedelsutbudet, bl.a. rensade han det på mycket gammalt otjänligt bråte. Linné förde därtill en framgångsrik forskningspolitik för att genomföra sitt livsprojekt att samla och klassificera världens växter, djur och mineral. Han förstod också att legitimera sin forskning som samhällsnyttig, precis som vår tids forskare ofta vinklar sina forskningsansökningar för att få pengar.

Glädjespridare

Linné var inte bara botanikens främste i sin samtid, utan också zoologins. Också människan fick sin rättmätiga plats, med vetenskapligt namn och allt, i den av Linné klassificerade och systematiserade biodiversiteten. I hans svenska fauna (1746) finns hon givetvis med. Märkligt nog är människan numera nästan alltid bortglömd i publicerade lokalfaunor, vilket givetvis är ett slags felslut som också lett till missvisande polariseringar.

Frågan är om modern biologi skulle ha varit möjlig utan en bra klassifikation av det slag Linné genomförde och som för övrigt kom att påverka även andra vetenskaper. Några moderna genprojekt hade knappast fungerat. På så vis lade Linné grunden för mycket som numera är viktigt. Klassifikation glöms i dag ofta bort som en del av vetenskapen, kanske för att det är så grundläggande, men knappast någon forskning är möjlig utan den. Inte heller är tillämpad vetenskap tänkbar. Det går till exempelvis inte att söka nya mediciner i tropikerna utan att kunna skilja på arterna.

Bestämningslitteraturen som genre kanske inte skulle ha funnits i den omfattning den nu gör. Linné öppnade dessutom ögonen på oss så att vi i dag ser inte bara den biologiska mångfalden, för att välja ett av tidens modebegrepp, utan också sammanhangen och det vackra i vår biologiska omgivning. Därmed kanske han bidrog också till att göra livet i största allmänhet lite gladare.

Inspirationsprogram

Förmodligen har vi också det som brukar betecknas som typiskt svenska naturintresset delvis att tacka Linné för, även om jaktintresset och gammal samlarekonomi som numera tar sig uttryck i bär- och svampplockning också är viktiga komponenter i detta. Linnés reseberättelser är sannolikt så omtyckta att läsa för att vi känner igen oss i Linnés kärlek till landskapet och naturen.

Linné nöjde sig inte bara med att förmedla sin fascination av naturen och dess detaljer. Han arbetade dessutom med en världsflora, Species Plantarum, ett arbete som långt ifrån är avslutat. I dag försvinner många arter innan forskarna ens hunnit beskriva dem. Linnés floraprojekt är kanske därför än mer angelägna i dag. Vi kan bara rädda det vi känner till.

Inte bara forskare upplever klassifikationen som viktig. Människor i Sverige har otvivelaktigt en stark relation till arterna i omgivningen, och vi vill att våra barn ska lära sig dem, något som satts i system redan på dagis.

När naturkunskapen nu är på nergång i skolorna är Linnés syn på naturen, hans pedagogiska drivkraft och vetenskapliga produktion, kanske än mer angelägna att ta del av. Människor med kunskap förstår att värna artmångfalden och det biologiska kulturarvet. I bästa fall kan den nu aktuella TV-serien också inspirera till detta.