Annina Rabe
2008 var på många sätt självbiografins och de mogna herrarnas år i den svenska litteraturen. De böcker som lät tala om sig var till stora delar självbiografiska verk skrivna av väletablerade män inom kulturlivet: Lars Norén, P.O. Enquist, Carl Johan De Geer, Ulf Linde och Sven Eric Liedman.
Bokåret inleddes följdriktigt med en självbiografisk roman skriven av en etablerad kulturpersonlighet, författaren och kulturredaktören Anders Paulrud. Fjärilen i min hjärna, som den lilla tunna boken hette, var ett naket och oförställt dokument från författarens sista tid i livet; den svårt cancersjuke Paulrud avled en kort tid innan boken kom ut. I boken gör han upp med såväl livet som med döden och kärleken; inte ett ord är överflödigt.
De stora livsfrågorna och allting trivialt däremellan ryms också i en av årets mest omdiskuterade böcker, dramatikern Lars Noréns drygt 1 600-sidiga dagbok. Redan innan den kom ut omgärdades den av förhandsspekulationer som förstärktes av att de redaktioner och kritiker som fått förhandsexemplar uppmanades skriva på ett papper om tystnadsplikt fram till utgivningsdagen.
En ansenlig del av Sveriges mer namnkunniga kulturprofiler förekommer i dagboken, många nämns i negativa ordalag. Den delade upp kritikerkåren i två tydliga läger. ”En hink med skit” kallade t.ex. DN:s kulturchef Maria Schottenius boken, medan SvD:s Carl Johan Malmberg var lyrisk i sin recension. Tyvärr tenderade debatterna kring bokens namnpubliceringar att överskugga själva verket: den är en storslagen poetisk och till synes ocensurerad skildring av hur det är att vara människa i Sverige i början av 2000-talet.
En mer traditionell självbiografi stod årets Augustprisvinnare, Per Olov Enquist, för med Ett annat liv, där han beskriver sin mångåriga kamp mot alkoholismen. Boken är skriven i tredje person och följer författarens liv från uppväxten i Västerbotten fram till nutid. En vällustigt okonventionell självbiografi stod konstnären och författaren Carl Johan De Geer för med sin Jakten mot nollpunkten: En roman om mig själv.
Bodil Malmsten avslutade sin självbiografiskt färgade Finistèretrilogi med Sista boken från Finistère, en vemodig skildring av hur hon tvingas lämna den franska by där hon tillbringat de senaste tio åren. Och i Jag talar med de döda för Magnus William-Olsson såväl utlämnande som filosofiska samtal med avlidna personer, från hans egna släktingar till kända författare.
ANDERS HANSSON/ALBERT BONNIERS FÖRLAGAndrzej Tichý målar upp mörka bilder av ett Europa i krigens skugga i den hyllade romanen Fält.
Självbiografiskt och dokumentärt
Många författare byggde verklighetsbaserade romaner kring platser och personer som existerat, men med fiktionens alla verktyg. Lars Andersson inledde med Ljus från ingenstans en planerad trilogi med utgångspunkt från dokumentärt material från den by där hans fars familj härrör. Arne Sundelins tunna roman Bergsundsgatan 23 behandlade inlevelsefullt poeten och nobelpristagaren Nelly Sachs under de år hon levde som krigsflykting i Sverige. Romandebuterande Håkan Bravinger skrev en stark roman som behandlade den kände psykiatrikern Poul Bjerre och dennes komplicerade relation till sin mindre framgångsrika bror Andreas: Bära bud är en rik roman som förutom att skildra en sårig familjekonflikt fångar upp många av tidens stämningar runt början av 1900-talet.
Ungefär i samma tid rör sig Helena Henschen, som i Hon älskade skildrar sin farmor Signe Thiels liv och öde. Signe Thiel befann sig i kretsarna kring det tidiga 1900-talets radikala och intellektuella kvinnor; senare kom hon att bli mycket engagerad i motståndsrörelsen under andra världskriget. Helena Henschen ger hennes liv en poetisk språkdräkt, men baserar sin berättelse på autentiska brev och dagböcker.
Peter Englund begick en hyllad återkomst som författare med den dokumentärhistoriska romanen Stridens skönhet och sorg, där han med stöd av autentiskt material berättar 212 korta episoder om några människor under första världskriget.
Malte Persson förnyade den historiska romanen med Edelcrantz förbindelser, där han skildrar den mångsysslande Abraham Niclas Edelcrantz, en numera tämligen bortglömd skald, uppfinnare, teaterchef samt medlem av en stor mängd kommittéer och akademier under 1700- och 1800-talen. Med stor berättarenergi gestaltar Malte Persson Edelcrantz liv som ambitiös klättrare i en mängd branscher, och läsaren känner igen inte så lite även från vår egen tid.
Experiment i samtiden
Parallellt med den historiska och självbiografiska strömningen utkom under 2008 ett antal romaner som placerade sig mitt i den samtid vi lever i nu. Inte minst är det återigen familjelivet som står i centrum, t.ex. i Helena von Zweigbergks Från vulkanens mun, om ett sönderfallande äktenskap på en typisk svensk chartersemester. Det är en föga idyllisk bild av familjelivet hon målar upp, men kanske kan man skönja en viss ljusning mot slutet. Den bortskämda medelklassens familjedilemman skildras även i pseudonymen Hans Koppels satiriska Vi i villa.
Marjaneh Bakhtiari följde upp sin hyllade debutroman Kalla det vad fan du vill med ännu en skildring från nysvenskarnas Skåne; med både humor och allvar närmar hon sig i Kan du säga schibbolet? integrationsfrågorna och klimatet i dagens Sverige. En helt annan samtid skildras av debutanten Fredrik Ljung i den självbiografiska Parasiten, om en ung finanskille i de mondäna kvarteren runt Stureplan i Stockholm som fastnar i missbruk och drömmar om lyxliv.
Hassan Loo Sattarvandi beskrev på experimentell prosa ett antal samtidsförlorare och deras drogeskapistiska tillvaro i Stockholmsförorten Blåkulla i boken Stil, medan Torbjörn Flygt i Himmel gjorde betydligt mer traditionellt berättade nedslag i tre olika samhällsklasser i 2000-talets Malmö.
2008 års prosa bjöd på flera intressanta debuter. En av de starkaste stod Jens Liljestrand för, med den skarpa novellsamlingen Paris-Dakar, där han i ett antal ögonblicksbilder utforskar olika frågeställningar kring manlighet i dag. Mycket hyllad och även Augustprisnominerad blev Sara Mannheimer för sin originella prosalyriska berättelse Reglerna, som beskriver ett tillstånd av inre tvångsmässighet, kontroll och ritualer, inte minst kring ätande och mat.
Den unga Amanda Svenssons Hey Dolly blev också samstämmigt hyllad av kritikerna, och den som mött hennes explosiva huvudperson med hela ungdomens megalomani och osäkerhet i samma person förstår varför.
Bosnienfödda Fausta Marjanovic förde i sin romandebut Sista kulan sparar jag åt grannen läsaren till Balkankriget och de moraliska ställningstaganden ett krig ställer människan inför. Med romanen Allt som återstår överraskade Elin Boardy med en lågmäld berättelse om ett strävsamt jordbrukarliv och ett tragiskt kvinnoöde i Bohusläns skärgård i slutet av 1800-talet. För övrigt en miljö och en tid som den betydligt mer etablerade författaren Ellen Mattsson också bevistar i sin episkt storslagna roman Glädjestranden.
Kvinnliga passioner
Ett anmärkningsvärt drag i prosan 2008 är kvinnor som skriver om erotik. Elsie Johansson slog ett slag för äldre kvinnors erotiska längtan i den vitala romanen Sin ensamma kropp, medan Agneta Klingspor i Pressa läpparna beskriver en våldsam och destruktiv passion mellan en medelålders kvinna och en yngre man.
Christine Falkenlands Vinterträdgården är också den en sensuell passionshistoria, mellan en medelålders dagsisfröken och en ung mamma med iranskt ursprung, där sexualiteten och skrivandet löper tätt intill varandra som ett led i huvudpersonens utveckling. Även debutanten Jessika Berglund beskriver en djup och passionerad kärlek mellan två kvinnor i romanen Simtag.
Betydligt mer skruvad sexualitet återfinns i Gertrud Hellbrands Scenario X, där ett ungdomsgäng lever på att iscensätta våldsamma övergreppsartade scenarior på begäran av frustrerade sexköpare. Liksom i hennes förra roman Vinthunden använder hon sexualiteten för att skildra såväl sociala som mentala förhållanden. Sara Villius utmanar barn- och vuxenrollerna då hon låter 13-åriga huvudpersonen Myra i romanen Sex åka på hemlig semester med en man i 35-årsåldern, en semester som är fylld av sexuella undertoner. Elise Karlsson skildrar i sin Lonely Planet en vilsen ung kvinna som med nya silikonbröst driver planlöst omkring och faller offer för sexuell mytbildning. Sexualiteten är ständigt i fokus i dessa böcker, men det handlar inte bara om kvinnors rätt till en sexualitet, utan om vad sexualiteten kan ses som ett symptom på.
Några av 2008 års bästa prosaböcker låter sig omöjligen sorteras in i något fack eller under någon rubrik. Erik Anderssons roman Den larmande hopens dal är en milt ironisk skröna som till stora delar utspelar sig på en landsortsredaktion i Västergötland. Här saknas varken udda detaljer eller historisk anknytning. Stefan Lindberg gör lekfulla och ofta mycket roliga utvikningar om litteraturens betydelse i novellsamlingen I Gorans ögon, där han bland annat låter poeten Göran Sonnevi sälja ut konsertarenan Globen, eller fotbollstränaren Goran Stancovicz drabbas av det litterära skapandets kraft.
I helt andra tongångar går en annan av 2008 års mest omtalade romaner, Andrzej Tichýs mäktiga Fält, ett växelspel mellan två människor som möts på ett mentalsjukhus och pratar om sina krigsupplevelser. Möjligen pekar den framåt mot en tendens mot mer utåtblickande politisk litteratur, där man lämnar den egna familjen och riktar perspektivet mot en större värld därutanför.
Starkt lyriskt år
2008 var ett starkt år för den svenska lyriken, starkare än för prosan enligt många. Inte minst inom den mer experimentella lyriken där det löpte en påtaglig politisk ådra. Poeter som Lars Mikael Raattamaa, Johan Jönson, Fredrik Nyberg och Ida Börjel fastställde sina roller som samtidsskildrare. I samlingen mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka utforskar Lars Mikael Raattamaa ännu en gång språkets politiska maktstrukturer genom en uppgörelse med Stephane Mallarmé och dennes credo om att skönhetens enda fulländade uttryck är poesin. Raattamaa ersätter stjärnor och fauner mot samtida vardagsrekvisita som tvättskåp och utegrillar, allt i en förortsinramning.
Anna Hallbergs Mil utspelar sig i en liknande miljö och är fullastad med förortens vardagsord samt stycken ur väderleksrapporter och nyhetssändningar. Ida Börjel iscensätter i sin samling Konsumentköplagen: juris lyrik en relation mellan Köpare och Säljare, med den verkliga juridikens byråkratspråk som verktyg. Fredrik Nyberg gestaltar liksom Raattamaa språkets makt i sin Nio, nine, neun, neuf, och förhållandet till aktuella politiska händelser som Irakkriget.
Men mest uppmärksamhet av alla de politiskt färgade experimentella diktsamlingarna 2008 fick den 800-sidiga Efter arbetsschema av Johan Jönson. Det är en delvis erfarenhetsbaserad skildring av vårdapparaten och de samhällsstrukturer den representerar. Det är bitvis mycket tung, malande läsning, fylld av naturalistiska detaljer. Efter arbetsschema slog ned som en smärre bomb i Kultursverige och fick lyriska kritiker att börja tala om en ny våg av politisk litteratur. Den fick också stå i centrum för en av årets mer seglivade kulturdebatter, om kulturkonservatism gentemot kulturradikalism, där företrädare för de tidigare ansåg att kritiker slentrianmässigt faller i farstun för det som känns ”nytt” snarare än att beakta kvaliteten. Men majoriteten instämde i hyllningarna över boken. Lite i skymundan hamnade en annan stark diktsamling med delvis samma tema, Helene Rådbergs Det gula rummets terapistycken, där hon beskriver vård och omsorg ur ett kvinnligt perspektiv och parafraserar traditionella ramsor och sånger i dikten. En betydligt äldre och mer etablerad poet som skriver i en starkt politisk och därtill experimentell stil är Tobias Berggren, som i diktsamlingen Intifada gick till hårt angrepp mot Israels behandling av Palestina.
Flera etablerade poeter som Lennart Sjögren, Jesper Svenbro, Marie Lundqvist och Katarina Frostenson kom med nya diktsamlingar under 2008; den sistnämnda blev Augustprisnominerad för sin Tal och regn, där hon visar upp en mer lekfull och kanske även tillgänglig sida än tidigare. Men kanske allra mest läst av 2008 års poesisamlingar blev Svart som silver, Bruno K. Öijers första bok på sju år, en samling som visar att han ingalunda har förlorat sin kompromisslöshet. Med orubblig integritet och lika mycket poetisk sensibilitet tecknar han en bild av samtiden som präglas av både vrede och vemod. Kanske visar hans dikter, med sin dubbelhet inför tidens anda – förakt eller medkänsla – en tydligare bild av 2008 än någon annan skönlitterär bok.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2008
Litteraturåret 2008: Tidsanda och tillbakablickar
http://www.ne.se/rep/litteraturåret-2008-tidsanda-och-tillbakablickar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
