Staffan Bergsten, docent i litteraturhistoria
Modernismens historia utgör en serie strider och bråk. När de provokationer som en gång vållade rabalder nu förlorat sin udd och inlemmats i traditionen återstår bara att bråka om vad modernism egentligen är för något.
Det senaste inlägget i frågan om den litterära modernismen är en bok med titeln "Svensk litterär modernism", med den betecknande underrubriken "En stridsstudie" (2002). Författaren heter Peter Luthersson, förutvarande kulturchef på Svenska Dagbladet, numera verksam vid Malmö högskola.
Modernistisk cirkelrörelse
Ordet modernism kommer från ”modern”, vilket i sin tur är rent latin och betyder ”just nu”. Det moderna rör sig liksom nuet framåt i tiden under ständig förändring. Det som var modernt i går är föråldrat i dag, det ligger i själva begreppet.
 |
|
Erik Lindegrens 1942 utgivna sonetter under titeln mannen utan väg betraktas som den lyriska modernismens kulmen inom svensk poesi. |
Modernism låter sig däremot inte definieras lika lätt. Det som ansågs modernistiskt i går kan vara det även i dag. En gång i tiden var modernismen modern i den grundläggande betydelsen av aktuell och knuten till nuet, men under det att nuet fortsatt sin föränderliga färd in i framtiden har modernismen behållit mycket av det som från början utmärkte den.
För hundra år sedan, omkring sekelskiftet 1900, var modernismen för första gången modern ute i Europa. Det hade visserligen funnits gott om förelöpare till den under hela 1800-talet. Ett förebud här hemma var det som brukar kallas det moderna genombrottet i Nordens litteratur då författare som Ibsen och Strindberg programmatiskt ”satte problem under debatt” och bl.a. hävdade individens rätt gentemot samhällets konventioner.
Upprorsandan och individualismen präglar även modernismen, men det tillkommer andra element som ter sig ganska olika beroende på vilken konstart de gäller. Modernistisk målarkonst är en sak, motsvarande fenomen inom litteraturen en helt annan. Det är den litterära varianten som denna artikel handlar om, men även där går definitionerna isär.
Sent genombrott
Ett vanligt sätt att bestämma termen modernism tar fasta på de formella elementen. Under uppslagsordet ”modernism (Litteratur)” i NE hävdas bl.a.: ”Inom lyriken övervägde den fria versformen och ett fritt associerande bildspråk”, och med fokus på just lyriken förläggs ”det slutliga genombrottet” här i Sverige till tiden närmast efter andra världskriget. Som exempel nämns Erik Lindegren – men även föregångare i Finland på 1920-talet. Under 1930- och 40-talen inleddes också experimenterandet med nya former för berättande prosa: Eyvind Johnson, Lars Ahlin m.fl., men även för den svenska romanens del kan genombrottet förläggas till 1940-talet. NE-artikeln är signerad Kjell A. Johansson och Ingemar Algulin. Den sistnämnde har tidigare utvecklat sin definition i en avhandling 1969 och fått flera efterföljare.
Stockholmsprofessorn Algulin står emellertid inte oemotsagd. Hans främste vedersakare är just – lundensaren – Luthersson. I dagskritikens mottagande av hans stridsskrift har omdömena växlat från positivt stimulerande till missriktad. Alla torde ha noterat den polemiska tonen.
Tidigt genombrott
Vad Luthersson i sin nya bok vänder sig mot är ett ensidigt betonande av vissa rent formella drag med åtföljande sen datering av genombrottet. Han fäster i stället uppmärksamheten på litteraturens idémässiga innehåll och de attityder den speglar – med helt annan datering som följd.
Redan i sin doktorsavhandling 1986 slår han fast den definition som präglar även 2002 års ”stridsstudie” där det hävdas att ”Modernismen var i sin grund [ - - -] en intellektuell rörelse till individualitetens försvar i en tid av hot just mot individualitet, en intellektuell rörelse som stegvis radikaliserade sina kampmetoder. Modernismens problem, skulle man kunna säga, var ett jagproblem.”
Den rörelse Luthersson här talar om har sina rötter långt tillbaka i det sena 1700-talets förromantik, men han väljer 1900-talets tidiga decennier till sitt undersökningsfält.
Andra perspektiv
Lutherssons primärmaterial består huvudsakligen av tidningsartiklar i Svenska Dagbladet som refererar begivenheter inom bildkonst, teater och litteratur ute i stora världen – den nya musiken lämnas av okänd anledning helt utan avseende. Det framgår att den allmäneuropeiska modernismen var väl bekant i det borgerliga Sverige under mellankrigstiden fastän de formella egenskaper vi allmänt förknippar med litterär modernism tog längre tid på sig att slå igenom.
Första hälften av 1900-talet präglades som bekant av två mäktiga kollektivistiska strömningar i opposition mot liberal borgerlighet – nazismen/fascismen och kommunismen – och mot alla dessa tre fronderade modernisterna, med vissa undantag som futuristen Marinettis samröre med Mussolini.
Lutherssons ansatser att öppna detta vidare perspektiv är ägnade att underbygga hans teser och han skulle kunnat gå mycket längre i det avseendet. Konsekvent tillämpad leder den individualism han finner så central för modernismen till anarkism men få av rörelsens företrädare drar denna politiska slutsats: redan det politiska engagemanget som sådant kräver ett avsteg från individualismens princip.
Bildstormare
Man kan mycket väl hålla med Luthersson i stort utan att för den skull avfärda den gängse uppfattningen om den litterära modernismens genombrott i Sverige. Är det den blå grunden eller det gula korset som definierar svenska flaggan? Båda krävs för helheten precis som både de idémässiga och de formellt stilistiska kriterierna behövs för att bestämma modernismen. Men han låter sina hjältars kampanda besjäla sin egen framställning och reser barrikader från vilka han förkunnar sitt budskap.
Så här låter det alldeles mot slutet av boken: ”Tanken att modernismen inte är annat än en pyjamas eller ett par tofflor bör omprövas. Ordet ’modernism’ bör inte som så ofta hittills användas som hedersbeteckning. Betydelsen av Vennbergs konversanta förnumstighet och Lindegrens bombastiska ekon bör nedtonas. I stället bör uppmärksamheten riktas på sådana som hade en levande kontakt med modernismen som idéströmning, i all dess komplikation, moraliska tvetydighet och politiska vederstygglighet.”
Bra rutet och lagom osakligt, precis som det anstår en bildstormare.
(Artikeln publicerad 2003-02-04)
Litteratur: En strid om modernismen
http://www.ne.se/rep/litteratur-en-strid-om-modernismen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
