Lyckade svenska mångfaldsprojekt

Johan Warell, NE-medarbetare

Den biologiska mångfalden i Sverige och världen fortsätter att minska i accelererande takt på grund av människans utnyttjande och exploatering av naturen. Internationella mångfaldsåret 2010 syftar till att medvetandegöra detta problem och informera om åtgärder som görs på individuell, lokal och global nivå för att vända utvecklingen.

Även om de största förlusterna av flora och fauna sker i de tropiska regnskogarna är insatserna här hemma kritiska för den totala mångfaldens bevarande. Många olika projekt har visat att trenden går att vända och att den tidigare mångfalden i skadade ekosystem och miljöer kan återskapas. Här följer några goda exempel, stora som små, från olika delar av landet.

Storkprojektet

Från att ha haft en enorm utbredning i Skåne, med uppemot 5 000 häckande par under 1600- och 1700-talen, minskade antalet storkar kraftigt i Sverige och Västeuropa från 1800-talets mitt. Därefter följde en gradvis minskning och det sista häckande paret sågs 1954 på Karupsgården i Skåne. Den troliga orsaken till deras försvinnande tros vara förändrade jordbruksmetoder på häckningsplatserna i Västeuropa med utdikning och minskad ängsbruk samt torka i övervintringsområdena i Västafrika.

Sedan 1999 finns ett framgångsrikt projekt i Skåne för att återetablera storken i landet. Målet är att 150 häckande par ska släppas ut det fria.

PETR JOSEK/REUTERS/SCANPIX

I Skåne pågår sedan 1989 ett projekt med att återuppbygga beståndet med vit stork från huvudsakligen Algeriet och Polen. Storkarna föds upp i hägn och släpps från dessa ut i det efter att ha häckat framgångsrikt i hägnet under en säsong. I dag ingår ca 270 storkar i projektet, varav ca 100 lever i full frihet. Målet är att stammen ska öka till 150 par, att storkarna ska flytta och att de ska bli helt oberoende av människans hjälp.

Storkprojektet är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening med stöd av framför allt Region Skåne, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden WWF.

Läs mer

Naturens centrum i Hörby

Fulltofta Naturcentrum mitt i Skåne är ett lyckat exempel på återskapande av våtmarker och odlingsmark. Med stöd från ett lokalt investeringsprogram har våtmarker, dammar och mindre vattendrag anlagts och restaurerats, och det äldre odlingslandskapet har återställts och brukas nu på traditionellt sätt. Åtgärderna har ökat den biologiska mångfalden och minskat transporterna av näringsämnen till havet.

Hörbyområdet har fått fler besökare och möjligheterna att kommunicera natur-, kultur- och miljöfrågor har förbättrats. I en naturutställning finns information om området och ett storkhägn lockar många besökare.

Läs mer

Naturens centrum

Vallaskogen utanför Linköping

I och med restaureringen av Vallaskogen utanför Linköping har kommunen lyckats skapa en helhetsupplevelse av natur och kultur för besökarna. Gammaldags hägnader har uppförts där olika lantraser betar, skogsbruket sker som förr med hästar, dammar har återskapats, lövträd har hamlats och barrträd har gallrats bort.

Skogsfår och gutefår betar året om och rödkullor och fjällkor betar sommartid. Tre dammar har återskapats i skogen. På mindre lotter odlas gammaldags nyttoväxter. Ett genomarbetat informationsmaterial guidar besökarna.

Läs mer

Vallaskogen

Örserumsviken vid Västervik

Örserumsviken vid Västervik har renats från stora mängder föroreningar, i första hand PCB och kvicksilver. Från att ha varit en kraftigt förorenad miljö ligger nu Örserumsviken under Naturvårdsverkets riktvärden för förorenad mark. Saneringen av viken utanför Västervik är ett gott exempel på hur ett kraftigt förorenat industriområde kan saneras.

Att skapa en god miljö i Östersjön är en viktig angelägenhet för oss alla. De förorenade områdena är på många håll ett större miljöhot än de pågående miljöfarliga verksamheterna. Att sanera dessa områden är viktigt både för miljön och för att skapa mark- och vattenmiljöer som kan användas utan risk.

Läs mer

Örserumsviken

Biosfärområde Kristianstads Vattenrike

Nordöstra Skånes biosfärområde är ett av landets mest varierade landskapstyper. Detta ”vattenrike” är omväxlande och bär på en mångfald av naturtyper, till stor del formade av människornas månghundraåriga bruk. Som en blå tråd genom vattenriket flyter den mäktiga Helge å, kantad av vidsträckta strandängar, sumpskogar och vasshav. Från åsen letar sig strömmande vattendrag i raviner med rik ädellövskog. På de torra sandiga markerna har en speciell flora och fauna utvecklats. Totalt har mer än 700 rödlistade arter noterats. I biosfärområdet finns närmare 20 naturreservat och många objekt som är utpekade som Natura 2000-områden.

År 2005 utsågs Kristianstads Vattenrike som biosfärområde av UNESCO och blev därmed det första svenska biosfärområdet enligt UNESCO nya regler. För att göra det lättare för besökare finns drygt 20 besöksplatser som gör området tillängligt. På vissa platser finns fågeltorn, på andra spångade leder eller information i form av segelskärmar eller utemuseer. En Naturskola arbetar med lärare och elever i ett antal uteklassrum och under hösten 2010 står Naturum Vattenriket klart vid Helge å.

Läs mer

Kristianstads Vattenrike

Järvens utbredningsområde

Järven är ett exempel på en av Internationella naturvårdsunionen rödlistad art. Genom politiska beslut om skyddsjaktens omfattning kan nu järven i Sverige kategoriseras som sårbar, vilket är en förbättring jämfört med 2005 års rödlista, där den kategoriserades som starkt hotad. Illegal jakt är idag det främsta hotet mot artens fortlevnad.

Järven är ett av de stora svenska rovdjuren och förekommer i de norra delarna av landet. Antalet järvar är nu på långsam återväxt tack vare ett utökat skydd mot jakt.

KONRAD WOTHE/MINDEN PICTURES/SCANPIX

Järven var betydligt vanligare vid 1800-talets mitt än i dag. Liksom varg och lo jagades järven intensivt från och med senare delen av 1800-talet fram till dess att den fridlystes 1969. Antalet har därefter långsamt ökat och den har återkommit till områden där den tidigare var försvunnen. Järven är dock fortfarande ovanlig. Det uppskattade totala antalet individer i Sverige är nu omking 650.

Läs mer

järv (ArtDatabanken)

Fisktrappan i Uppsala

Även små insatser för att öka hotade arters antal och rörelsefrihet kan ha stor betydelse för mångfalden. Aspen är en utbredningsmässigt missgynnad fiskart som lever i sjöar men lägger sin rom i starkt strömmande vatten. Den förekommer i mellansvenska landskap och är fridlyst. Exploatering och uppdämning av vattendrag är en orsak till dess minskande förekomst.

Fisktrappan i den gamla kvarnrännan vid Upplandsmuseet i Rosénparken i Uppsala gör det möjligt för aspen och andra fiskar att på nytt simma upp till lekplatser längre upp i Fyrisåns vatten. Den invigdes 2007 i samband med Linnéjubileet som ett samarbetsprojekt mellan kommunen, Fyrisåns vattenförbund, Upplandsstiftelsen och Länsstyrelsen.