Charlina Erliksson, frilansande redaktör och NE-skribent
Vad händer när en tidskrift byter redaktion? Det kan du se i det nya numret av Lyrikvännen, som för första gången på över ett halvt sekel lämnat Stockholm och flyttat till Lund och Ellerströms förlag.
Lyrikvännen är en av Sveriges äldsta fortfarande utkommande kulturtidskrifter, och den har i många år fört en osäker tillvaro. Det hindrade inte att dess redaktörer Ann Hallström och Jenny Tunedal fick priset för Årets kulturtidskrift 2006 med motiveringen: ”För ett redaktörskap som lyft en traditionell lyriktidskrift från en slumrande tillvaro i marginalen till att bli Sveriges bredaste, vildaste och mest nyskapande poesiforum.”
Efter att sedan 2001 ha varit i Ordfronts ägo har Lyrikvännen nu hamnat hos sin före detta minoritetsägare, Ellerströms förlag i Lund. Förlaget drivs av den Stockholmsbaserade grundaren Jonas Ellerström, som dessutom är verksam som översättare, författare och kritiker. Ellerströms och nu även Lyrikvännens övriga redaktionsgrupp består av Erik Magntorn, Klara Petersson, Marie Pettersson och Clara Svensson.
 |
|
De nyblivna ledamoterna i Svenska Akademien pryder den omgjorda Lyrikvännens förstasida. |
|
akvarell/andrzej ploski |
Nya bollar studsar bättre
Nyligen utkom det första ”nya” numret av Lyrikvännen, nr 1/2007. Det stora temat är Kristina Lugn och Jesper Svenbro – två av Sveriges mest folkkära poeter, tillika de nyaste medlemmarna i Svenska Akademien. Båda medverkade på releasefesten för det nya numret på Inkonst i Malmö, och i Lyrikvännens nypremiärnummer har de bidragit med tidigare opublicerade dikter.
Tidskriften har fått ett nytt format och innehåller en del nyheter men det är inga stora förändringar. Den nya redaktionen har infört några fasta sektioner som ska återfinnas i samtliga nummer, däribland de spännande ”utblick”, ”på spaning” och ”nyskrivet”. Man kommer även att bjuda in andra kulturtidskrifter att göra ett par sidor i varje nummer. I premiärnumret ges denna ära åt tidskriften Pequod.
Ellerströms förlag är med sin kvalitetsutgivning med betoning på poesi en mer än värdig övertagare av Lyrikvännen. Det finns ett tydligt band mellan tidskriften och en närstående lyrikutgivning. Men hur kommer då detta redaktionsbyte att påverka tidskriften? Jonas Ellerström besvarar frågan med liknelsen om fotbollslaget som spelar annorlunda när de får en ny tränare, trots att det är samma lag. Han betonar att Lyrikvännen sedan starten 1954 haft antingen en eller två redaktörer, som ofta själva varit poeter.
Grundare och förste redaktör var Stig Carlson (1920-71), känd för bland annat diktsamlingarna Svarta motiv (1953), Mittlinje (1956) och Folket i bild (1965) och för bildandet av FIB:s Lyrikklubb. Nu består Lyrikvännens redaktionsgrupp av fem personer – fem förläggare – som menar sig ha nyttiga erfarenheter av de praktiska och ekonomiska aspekterna av utgivning. Dessutom utgör dessa fem personers erfarenhet en bra bredd eftersom deras födelseår är spridda över fyra decennier.
Varför läsa lyrik?
Lyrikvännen har i dagens läge ca 1 600 prenumeranter. Majoriteten är privatpersoner, men även många institutioner och bibliotek prenumererar. Det finns alltså många lyrikvänner i Sverige, men det är också ett faktum att en stor del människor har problem med genren, något som Ellerströms redaktion anser beror mycket på okunskap och fördomar. Med nya Lyrikvännen vill redaktionen bidra till att dämpa föreställningen om poesi som något ”fint” och ”intellektuellt”.
Klara Petersson menar att det finns en bild av poesi som svårtillgängligt och kryptiskt och vill därför visa att det finns olika typer. Tidskriften kommer att blanda klassiskt och nytt, poeter från olika tider och med olika stilar. Även debutanter kommer att få sin beskärda del. Ellerströms förlag som länge översvämmats av hoppfulla icke-etablerade poeters alster välkomnar nu dessa, glada över att ha ett forum att presentera delar av detta material i.
Vad är det då som är så speciellt med lyrik och varför ska man läsa det? Jonas Ellerström, Klara Petersson och Clara Svensson är alla överens: Det finns inget ”ska” eller ”bör”. Man läser lyrik för att man tycker om det. Och varför? Jonas Ellerström kan bara svara för sig själv: ”Det är den form som angår mig mest. Den rymmer starka upplevelser, koncentration och laddning.”
Stämningsstyrt
Ska man uppmana till läsning av lyrik? Clara Svensson anser att man bara kan ge verktygen men att människor själva måste få upptäcka om poesi är något för dem. Lyrik kan egentligen vara en väldigt lättillgänglig form av litteratur, till skillnad från romaner och liknande, eftersom dikter ofta är korta. Både hon och Jonas Ellerström tror dock att det är betydligt fler som skriver poesi i någon form än som läser det. Detta som ett uttryck för människors behov av att sätta ord på sina upplevelser, antingen det är i form av dagboksskrivande, dikter, låttexter eller i någon annan form.
Att ha favoritpoeter är tydligen svårare än att ha favoritförfattare. Både Klara Petersson och Clara Svensson menar att det till stor del är stämningsstyrt vilken lyrik man föredrar för tillfället. De har inga ”husgudar”. Jonas Ellerström påpekar att det ändå finns de man återvänder till gång på gång, och räknar upp några av sina ögonstenar: Gunnar Harding, Edith Södergran, Vilhelm Ekelund, Henrik Nordbrandt och Emily Dickinson.
När det gäller att peka ut favoritdikter tycks det dock vara omöjligt. ”Det finns ingen universaldikt som innehåller allt, som är lika bra varje morgon”, konstaterar Jonas Ellerström.
Länk till NE-reportage
Externa länkar
(Artikeln publicerad 2007-04-25)
Lyrik: Åldrad lyrikvän ansiktslyfts
http://www.ne.se/rep/lyrik-åldrad-lyrikvän-ansiktslyfts
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
