Människans framtid: Hätsk debatt

Framtiden är inte alls så mörk som miljöorganisationer och miljöförespråkare ofta gör gällande. Detta hävdar den danske samhällsforskaren Bjørn Lomborg i boken ”Världens verkliga tillstånd”, som förra året utkom i svensk översättning.

En del forskare och debattörer har blivit närmast rasande över bokens innehåll, medan andra framhåller boken som det viktigaste bidraget om miljöfrågor och människans framtid på länge.

Ljus i tunneln

Filosofie doktorn i statistik Bjørn Lomborg från universitetet i Århus, Danmark, slår raskt an tonläget i bokens inledande kapitel. Han påstår där med eftertryck att jordens energitillgångar och naturresurser inte håller på att ta slut samt att tillgången på föda ökar och att allt färre på jorden svälter. Fattigdomen i världen har i själva verket minskat mer under de senaste 50 än under de föregående 500 åren.

Någon befolkningskatastrof finns enligt Lomborg inte heller i sikte, utan jordens befolkningsökning kommer att plana ut. Men stämmer det inte att skogsarealerna minskar? Jo, säger Lomborg, men deras minskning de senaste 40 åren har varit tämligen liten, även om några länder har förlorat en hel del regnskog.

Överdriven växthuseffekt

Visserligen ökar temperaturen på jorden, men klimatforskarnas prognoser om den framtida storleken på temperaturhöjningen är överdrivna, säger Lomborg vidare.

Inte heller kommer mellan 25 och 50 procent av alla arter att utplånas under vår egen livstid. Det är en sifferuppgift som finns omnämnd i många olika sammanhang. Den rätta siffran är avsevärt lägre, enligt statistiker Lomborg. Han skriver vidare i sin bok att sur nederbörd inte kommer att förstöra våra skogar, och föroreningarna i vatten och luft är på väg att minska.

Bättring på väg

Omkring 1970 svalt 35 procent av människorna i u-länderna. 1996 var den siffran 18 procent. Inom FN tror man att den kommer att sjunka till 12 procent 2010. Det skulle innebära att flera hundra miljoner människor färre kommer att svälta 2010, trots att befolkningen i u-länderna har ökat kraftigt sedan 1970. Till det ska läggas att betydligt fler människor i dag har tillgång till rent vatten än för 30 år sedan.

Lomborg hävdar att utvecklingen i u-länderna går åt rätt håll, trots att alltför många fortfarande svälter, saknar rent vatten och andra viktiga förnödenheter. Han påstår inte att tillståndet i världen är gott, men att det trots vad som vanligen påstås är på väg att bli bättre.

Den klagosång (med Lomborgs ord ”litania”) från många olika håll med budskapet att allt bara blir värre på jorden finner han alltså vara både överdriven och felaktig. Lomborg bygger sina slutsatser på offentliga källor och redovisar i tusentals fotnoter varifrån hans faktaunderlag är hämtat.

Längst fram i skottgluggen för Lomborgs kritik hamnar det ansedda WorldWatch Institute i Washington, som varje år ger ut en publikation om tillståndet på jorden, men även Världsnaturfonden, Greenpeace och i viss mån IPCC (den internationella klimatpanelen) får en släng av kritiksleven.

Ris och ros

Ursprunget till Lomborgs bok var fyra understreckare i den danska dagstidningen Politiken. De ledde till hundratals svarsartiklar i både dansk och internationell press. Hans bok kom först ut på danska, men den internationella debatten tog fart först när boken 2001 utgavs på engelska. Samma år kom den svenska översättningen.

I kritikerstormen märks den populärvetenskapliga tidskriften Scientific American. Dess redaktion upprördes av boken och lät i sitt januarinummer 2002 fyra erfarna forskare granska vad Lomborg skriver om jordens uppvärmning, energisituationen, befolkningsfrågan och den biologiska mångfalden. Forskarnas kritik är tämligen nedgörande. Lomborg anses brista i detaljer och missuppfatta helheter, även om han tillerkänns en del kloka iakttagelser. Vidare tycker forskarna att han tar alldeles för lätt på problemen i u-länderna.

Andra forskare och publicister kritiserar i sin tur Scientific American för dess elvasidiga angrepp på Lomborg, och författaren själv har publicerat ett utförligt svar på sin hemsida.

Veritabel pajkastning

Kritiska till Lomborgs bok är dock inte World Economic Forum, en mötesplats för ledande personer inom politik och ekonomi. Organisationen utsåg nämligen i november 2001 Lomborg till ”Global Leader for Tomorrow”.

Kritiska är inte heller alla de recensenter som har berömt boken så mycket. Klart avståndstagande är däremot de brittiska miljöskribenter som har startat en hemsida på Internet riktad mot Lomborg.

När Lomborg besökte en bokhandel i Oxford fick han en paj i ansiktet. Den upprörde pajkastaren arbetade på en bok om klimatförändringar.

Debatt i debatten

Miljöorganisationer och miljöförespråkare har hamnat i bryderier med den före detta Greenpeacemedlemmen Lomborg, trots att hans budskap om jordens framtid rimligen borde vara ett glädjande sådant. Det kan bero på att Lomborg angriper miljöförespråkarna på en speciellt känslig punkt, nämligen att de alltför lätt tappar kontakten med vetenskapens torra siffror och låter sina budskap okritiskt springa i väg.

Det pågår även en debatt inom debatten om varför Lomborgs bok har fått så stor genomslagskraft i medierna. Detta är måhända lättare att diskutera än frågan om han har rätt eller fel med sitt huvudbudskap. Den frågan är komplex och vittomfattande och kan knappast få ett omedelbart och enkelt svar, men debatten lär fortsätta länge än.