Mångkulturåret: Låna en fördom

Anders Hansson, frilansjournalist

Jag har ju inga fördomar, men är det inte så att… Hur många av oss har inte någon gång sagt just precis så? Ska vi vara ärliga så finns det alltid något eller någon vi har fördomar om. Så gott som alltid beror detta på att vi vet för lite om det som avviker från det som vi ser som normalt. Där kunskapen tar slut tar fördomen vid. Det är på sätt och vis ganska mänskligt.

Den som ville pröva sina fördomar och i bästa fall slå hål på dem hade i mitten av december en unik chans. Åtminstone för den som besökte 100-årsjubilerande Malmö stadsbibliotek. Under två dagar kunde den hugade då få låna en levande bok. Dessa levande böcker var personer som representerade en kategori människor som många har fördomar om.

Danskinspirerat

Det är inte första gången som Malmö stadsbibliotek erbjuder levande böcker till utlåning. Första gången var i samband med Malmöfestivalen i augusti 2005. Arrangemanget väckte stort intresse inte bara i Malmö utan även i massmedier runtom i världen. Så även denna andra gång då ett TV-team från USA är på besök.

Egentligen kommer idén med att låna en fördom från Danmark, där konceptet genomfördes för första gången under Roskildefestivalen år 2000. Därefter har liknande arrangemang genomförts i bland annat Portugal och Ungern. Den här decemberhelgen väntade arrangörerna på Malmö stadsbibliotek inte riktigt lika stor tillströmning som under folkmyllret på festivalen.

Trots att vi befinner oss mitt i julruschen verkar ändå intresset att låna en fördom vara ganska stort, säger Ulla Brohed på Malmö stadsbibliotek.

Två imamer, en muslimsk kvinna, en romsk kvinna, en djurrättsaktivist, en lesbisk kvinna, en feminist, en transvestit, en hemlös och en förre detta kriminell ingick i utbudet av livs levande fördomar denna gång. NE fick en pratstund med Aniko Horvath, Shekiba Ali Safer och Ayoub Chibli som alla har utländsk bakgrund och därmed hör till en etnisk minoritet i Sverige. De tillhör dessutom alla tre en kultur och/eller religion som många har fördomar om.

Kvinnostyre

– Vad har du för fördomar om romer? frågar Aniko Horvath mig. Det känns som om det är få folkslag eller kulturer som omgärdas av så många fördomar som just romerna, eller zigenarna som de kallades förr. Den romska kvinnan har i konsten ofta beskrivits som förförisk, men farlig. Som Singoalla eller Carmen. Dessutom ska romer vara musikaliska, högröstade, känslosamma och inte minst tjuvaktiga.

– Allt det där stämmer, på vissa, säger Aniko Horvath. Det finns musikaliska romer. Det finns romer som stjäl. Precis som det finns tjuvar i alla kulturer. Romerna är inte en homogen grupp.

En aspekt av den romska kulturen som det skrivits mycket om på senare tid är det egna rättssystemet. Många gånger vill man lösa interna stridigheter själv, utan att blanda in det svenska rättsväsendet. Aniko Horvath förklarar detta med att romerna är och har varit utlänningar överallt i världen. Den som är utstött av samhället måste skapa sitt eget rättssystem, och detta lever ännu kvar.

– Alla vill känna sig delaktiga, säger Aniko Horvath. Den som inte får vara med känner sig värdelös. Det förklarar, enligt Aniko Horvath, varför romerna har så stark sammanhållning och håller så starkt på sin kultur. – Men samtidigt kan vi inte hänga fast vid saker som är tusen år gamla, säger hon.

En annan av de fördomar om romer är att det är männen som styr allt. Men det stämmer inte enligt Aniko Horvath. – Vi kvinnor är smarta, skrattar hon. Vi låter männen tro att de bestämmer, men i familjen är det kvinnan som styr.

Gränsbrytare

Frågan om kvinnans ställning i äktenskapet är något som också muslimska Shekiba Ali Safer ofta får förklara. – Familjen är som ett företag som mannen och kvinnan styr tillsammans, säger hon. De måste samarbeta för att det ska fungera.

Shekiba Ali Safer tycker att det är spännande att vara levande bok och berätta om varför hon har slöja (”Det är en del av min identitet.”), om synen på judar (”De är våra bröder.”) och om vad hon tycker om Usama bin Ladin (”Det är fel att döda oskyldiga.”). – Det är viktigt att möta folk ansikte mot ansikte, säger hon. På så sätt kan vi förstå och visa respekt för varandra.

Till vardags arbetar Shekiba Ali Safer på Johannesskolan i Malmö. I sitt hemland Irak var hon också lärare. Efter att hon kommit till Sverige för fem år sedan såg hon till att få behörighet att undervisa även här. Att hon har en akademisk utbildning är något som förvånar många.– Det är jobbigt att folk tror att man inte förstår någonting, säger hon. De blir förvånade över att vi också har både utbildning och kunskap.

Shekiba Ali Safer medger att många muslimer också har fördomar om svenskar. – Vi måste träffa varandra och om vi fortsätter försöka kan vi bli bättre på att förstå varandra, säger hon. Tyvärr händer det att hon stöter på svenskar som är ovänliga eller till och med aggressiva. – Men många är vänliga och vill hjälpa en, förklarar hon. Vi försöker anpassa oss men kan behöva hjälp ibland.

Den viktigaste förutsättningen för integration är arbete, tror Shekiba Ali Safer. Men det är svårt för många muslimer att få jobb. Slöjan som många muslimska kvinnor bär är ofta ett hinder. – Men vi måste försöka bryta gränserna mellan svenskar och invandrare, säger hon. Våra barn ska ju vara med och bygga landet i framtiden.

Lamptändare

En av dem som blir utlånad gång på gång är Ayoub Chibli som är imam i moskén i Malmö. Precis som Aniko Horvath och Shekiba Ali Safer ställer han upp som levande bok för andra gången. De är många som är nyfikna och vill veta mer om islam och vad en imam egentligen är.– Det är en god gärning att bidra till att folk blir kvitt sina fördomar, säger Ayoub Chibli.

Han tycker att bilden av islam i medierna är väldigt negativ just nu. Religionen förknippas med kvinnoförtryck, terror, våld och krig. Under ett år tar han som imam emot runt 50 000 personer som gör studiebesök i moskén. Då får han alltsomoftast ägna mycket tid åt att ta avstånd från exempelvis terrorism i stället för att berätta om det positiva med islam.– Det är jobbigt att hela tiden behöva försvara sig, säger Ayoub Chibli. Det känns som om vi bara står och stampar på samma fläck.

Ayoub Chibli ser 11 september-attackerna mot World Trade Center som en vattendelare. – Alla muslimer har fått ta ansvar för vad en galen muslim låg bakom och det känns orättvist, säger han. Själv var han en av de allra första svenska muslimerna att ta offentligt avstånd från terrorn efter attentaten i London i juli. Han har även pratat offentligt om svårigheterna att få ut skilsmässa som många muslimska kvinnor upplever. Han tvekar inte att påstå att många av dessa kvinnor utsätts för psykisk misshandel.– Visst har vissa blivit arga för att jag har sagt så, men en majoritet är ändå positiva, berättar Ayoub Chibli. Många tycker som jag, men någon måste våga ta första steget.

Ayoub Chibli är palestinier född i Libanon. Han förklarar varför det kan vara svårt att integreras i ett främmande samhälle. – Människors agerande är kulturellt betingat och kultur är kopplat till tid och rum, säger han. Vad som är bra, självklart och accepterat är olika i Libanon och Sverige.Som exempel tar han vanan att tugga kat som är status i länder som Yemen och Somalia. I Sverige betraktas kat som en illegal drog och bruket är kriminaliserat.

– Men det hjälper inte att sitta och gråta, slår Ayoub Chibli fast. Vi måste våga kritisera oss själva som muslimer. Vi måste handla, ändra attityd och visa att vi kan jobba. Det är därför jag gör mina uttalanden. Jag vill så att säga tända lampan så att folk ska kunna se verkligheten.