Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Seeing is believing, heter det ju. Och visst stämmer det. Det är ju först när man med egna ögon sett som man fullt ut vill tro på det man hört. Texter, bilder och andras utsagor i all ära, men innan det av andra sedda får silas genom det egna medvetandet så har det svårt att ge minnet en tredimensionell form att ta fasta på.
Ta Eiffeltornet, lutande tornet i Pisa, Empire State Building eller Taj Mahal. Det är byggnadsverk som är en del av världskulturarvet. De är ombesjungna, omskrivna och omtalade i alla möjliga sammanhang. Vi tror oss ha sett dem flera gånger innan vi ser dem där livs levande. Men det är först när vi verkligen sett dem som de har blivit en levande del av våra medvetanden, som de blir liv.
 |
|
PIERRE MENS/HSB MALMÖVar och en har sin bild av Turning Torso. |
Malmös torsoTurning Torso i Malmö är, som säkert är bekant, Sveriges i dag högsta bostadshus. Det hade nått sin högsta höjd i oktober 2004, och på senhösten 2005 började inflyttningen i husets totalt 147 hyresrättslägenheter. Att byggnaden är 190 meter hög fördelad på 54 våningar, är ritad av spanjoren Santiago Calatrava och förvaltas av HSB Malmö är säkert också bekant. Till det i sammanhanget ganska allmänt kända om Turning Torso – ”Torson” i dagligt lätt skorrande Malmötal – hör kanske också att den reser sig (”ligger” låter lite fel i sammanhanget) i ett område som heter Västra hamnen, som började sitt liv som utställningsområdet Bo01 sommaren 2001 (innan dess var här en tomt som det en gång var tänkt att Saab skulle bygga en bilfabrik på).
Gemene man vet också från bilder i tidningar och på TV att Turning Torso vrider sig kring sin egen axel 90 grader på sin färd upp mot översta våningen. Det har gjort att byggnaden liknats vid sådant som en modell av en man som just påbörjat ansatsen i ett diskuskast eller som en graciös kvinna som övar klassisk dans vid en osynlig ledstång. Man kan också se den som ett skrytbygge för boende med stora portmonnäer eller som en logotyp för Malmös väg in i en global framtid beroende på hur och varifrån i Malmö med omgivningar man betraktar den.
Sedd från långt håll – vi befinner oss nu någon mil i en radie från staden och havet – ser Turning Torso ut som en stor vit pinne som någon satt ner i jorden för att markera en viss plats. Inifrån själva stadskärnan i Malmö måste det vara ganska öppet för att man ska kunna få ögonkontakt med Torson. Det kan vara antingen i början av någon lång gata som går ner mot havet eller från någon större park som Pildammsparken eller Slottsparken. Sedd från dessa platser känns Turning Torso som kommandotornet på någon stor båt som ska ta med Malmö ut på en långresa i världen.
Ju närmare man sedan kommer Torson – i synnerhet om man går mot den från Limhamnsfältet och Ribersborgsstranden – desto märkligare känns den i sin vridna uppenbarelse. Det spelar då ingen roll att man sett den växa meter för meter och på håll upptäckt varje skiftning i dess yta under de drygt fyra år – det första officiella spadtaget togs 14 februari 2001 – det tog att färdigställa Turning Torso. Byggnadens vridning gör att ögonen och minnet aldrig riktigt kan få ett riktigt fast grepp om den. Den har en fantastisk förmåga att ständigt gäcka sina betraktare.
Turning, turning …Jag skulle nog avråda en skönlitterär författare som vill ha sitt goda namn och rykte i behåll att på uppdrag skriva texten till någon hyllningsskrift om oavsett vad det vara månde. Risken är nämligen hela tiden svårt överhängande att hänsynen till uppdragsgivarens önskemål – uttalade eller ej – tar överhanden. Det gäller i synnerhet innehållet, men det kan även spilla över på form och språk. Hur vet man som läsare om det är författaren eller uppdragsgivaren som talar?
Björn Ranelid har gjort ett namn om sig med skönlitterära böcker som Påfågelns längtan (1989), Mästaren (1992) och Mitt namn ska vara Stig Dagerman (1993). Till dem har han nu lagt Turning Torso (2005) med bilder av Pierre Mens och utgiven av HSB Malmö. I den tar han och fotografen med oss på en resa genom det Malmö som var och är och genom det bygge som resulterade i Turning Torso. Språkligt är Turning Torso ett bygge som går från det skirt poetiska till det litterärt finstämda för att pladask landa i en journalistprosa av gratistidningsmärke. Till sitt innehåll är Turning Torso en konstruktion från det finstämda till det hopplöst ostämda. Medan bokens bilder bjuder på en ibland hisnande färd i bygget av Turning Torso så bjuder texten onödigt mycket motstånd hos läsaren.
Riktigt bra är Ranelid när han skriver om Malmös historia. Det är delvis hans egen historia – ”När jag var liten doftade söndagarna av fransk terpentin och Mazettis ögonkakao.” – delvis en historia som sedd från Torsons höga utsiktspunkt lyckas förena 1500-talets Malmö med dagens och morgondagens. ”I och med Turning Torso börjar en ny tideräkning i Malmö. Så var fallet också när den stora kranen på Kockumsvarvet monterades ned och skeppades iväg eller då Öresundsbron stod klar. Människorna i staden gör nu resan mellan ögat och hjärtat.”
Ranelid må tillägna sin bok alla hantverkare som varit med och byggt Turning Torso, men när han kommer till tals med några av dessa är det på ett sätt och med ett språk som känns lika tafatt som det låter taffligt.
Västra hamnenVästra hamnen 2005 (2005) är en knappt hundrasidig fotobok där fotografen Joakim Lloyd Raboff presenterar sina visuella intryck från området sedan han flyttade dit 2002. Boken är indelad i tre avdelningar – former, detaljer, vyer – som var och en försöker fånga stämningar och uttryck i Västra hamnen med betoning på arkitektur.
Människor är det däremot så ont om på bilderna att man efter idogt bläddrande bara upptäcker en och annan till synes vilsekommen individ mitt i stenen, betongen och träet. När man kommer till en av bokens allra sista sidor förstår man varför. Den verkar vara tagen någon dag mitt under högsommaren. Det vimlar av folk, sorlet stiger upp från sidan och det kanske tydligaste – i alla fall för en malmöboende av en lite äldre skola – med Västra hamnen ropar ut från sidan: detta är inte Malmö! Eller?
Inte helt oväntat har Västra hamnen 2005 en bild av Turning Torso som omslagsbild. Om just den kommer att platsa bland de i sammanhanget odödliga återstår att se. Så mycket kan i alla fall vara sagt att den av kvinna född med en kamera utrustade person som inte tar sin bild av Torson kommer att bli svår att uppbringa. Den är nämligen synnerligen fotogenisk där den står och med gott om förgrunder att avbildas mot.
Länk till NE.se: Dubbelsidig skinnömsning
Extern länk: Bilder från Västra hamnen i Malmö
(Artikeln publicerad 2006-06-20)
Malmös nya ikon
http://www.ne.se/rep/malmös-nya-ikon
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
