Att sport är en huvudsaklig manlig syssla får man ofta bevis på. Ett sådant bevis är det faktum att det skulle dröja ända till 1975 innan den första kvinnan släpptes fram att kommentera sport. Kvinnan i fråga var Birgitta Essén och den som vågade släppa henne lös var radiosporten.
Idag är det totalt hela sju kvinnor i sportjournalistikens ack så manligt dominerade värld. Om det kan man läsa i en artikel av Sofie Sjöstedt i det senaste numret av tidningen Media i fokus (3/2002).
I artikeln berättar Camilla Tolstoy, som kvoterades in på Dagens Nyheters sportredaktion i slutet av 1990-talet, att det är den manliga normen som bestämmer spelreglerna på redaktionen och ute på arenorna: Det är många koder man måste begripa om man ska trivas.
Annica Duncan, i dag på radiosporten, har varit med som sportjournalist i snart 20 år. Hon berättar i reportaget att den sexistiska miljö hon då mötte på sportredaktionerna fortfarande har långt kvar till ett jämlikt tänk: De här gamla gubbarna som finns kvar på redaktionerna har en jävligt pissig kvinnosyn, och det är det som är problemet.
(Artikeln publicerad 2003-01-23)