Magdalena Stjerndahl , NE-medarbetare
Stor enighet i en mängd frågor rådde mellan EU:s medlemsländer och länderna söder om Medelhavet vid ett extrainkallat möte i det parlamentariska forumet Europa-Medelhavsländerna i Bryssel 8 november.
Talarna var överens om fördömandet av terrorismen, vikten av att inte blanda ihop terrorism och religion, oron för det afghanska folket och vikten av att kampen mot terrorism inte drabbar oskyldiga civila samt hur en lösning av Mellanösternfrågan skulle fungera som en katalysator för hela den framtida dialogen.
Samarbetet mellan EU och de södra medelhavsländerna har intensifierats under senare år. I Barcelona inrättades 1995 partnerskapet Europa-Medelhavsländerna. Då utformades en ambitiös plan för hur samarbetet skulle utvecklas på tre punkter – politiskt, ekonomiskt och kulturellt.
Det parlamentariska forumet Europa-Medelhavsländerna består av parlamentsledamöter som företräder parlamenten i de länder söder om Medelhavet som deltar i Barcelonaprocessen, de nationella parlamenten i EU:s medlemsstater och Europaparlamentet. Nyligen har man beslutat att sammanträda årligen och se till att verksamheten följs upp mellan sammanträdesperioderna. Förväntningarna från Barcelona har nämligen inte kunnat uppfyllas på ett tillfredsställande sätt.
Extramötet efter terrorattackerna
Vid mötet 8 november var tanken att debatten skulle utgå från terrorhandlingarna 11 september och vilka följder attackerna kan ha för samarbetet mellan medelhavsländerna och EU.
Amr Moussa, som är generalsekreterare i Arabförbundet – en frivillig sammanslutning av arabstater med 22 medlemmar – tog upp sin besvikelse över Barcelonaprocessen. Han hade trott att den skulle vara något banbrytande, men kunde bara konstatera att allt i dag ser mörkare ut än för sex år sedan. Han talade om hur viktigt det var att alla samarbetade för att bekämpa den internationella terrorismen, och hur bekymrad han var över smutskastningskampanjer mot arabisk kultur. Liksom de flesta av mötets talare tog han upp konflikten i Mellanöstern och den frustration och ilska som finns bland befolkningen där. I tio år har det talats om en fredsprocess som var resultatet av den första intifadan under 1980-talets senare hälft. Det enda som har hänt, sade Amr Moussa, är att vi har fått en andra intifada så något har uppenbarligen gått fel. Han underströk att den palestinska situationen måste hanteras nu. Målet måste vara en palestinsk stat och vi måste vara överens om vad vi vill uppnå redan innan förhandlingarna startar.
Det råder ingen tvekan om att en varaktig fred i Mellanöstern skulle innebära att samarbetet mellan länderna söder om Medelhavet och EU-länderna på nytt skulle kunna ta fart. Mötets värdar, parlamentets talman Nicole Fontaine och Abdelwahad Radi, representant för Marocko, tog båda upp frågan. Den palestinsk-israeliska konflikten blockerar utvecklingen i hela regionen. Ett samarbete med ökat välstånd som följd skulle minska klyftan mellan rika och fattiga och på så vis skulle en av grogrunderna för terrorismen elimineras. Radi sade bland annat att det finns plats för både Palestina och Israel, och att även extremister vet att lösningen inte är militär utan måste finnas vid förhandlingsbordet.
Ett enigt forum
De flesta delegater var överens om att en självständig palestinsk stat är lösningen på den tunga inflammerade frågan om fred i Mellanöstern. Även den israeliska delegaten, Naomi Chazan, ledamot för partiet Meretz i det israeliska parlamentet Knesset, talade om hur 1967 års gränsdragning med Jerusalem som en gemensam huvudstad måste vara målet, och att man inte kan komma vidare förrän man funnit en lösning på detta meningslösa våld. Den palestinske delegaten sade att 11 september på sätt och vis inneburit ett hopp för palestinierna. Det palestinska folket har inte svårt att identifiera sig med den amerikanska smärtan och detta kan ena de två folken. För första gången har slutmålet en palestinsk stat uttryckts tydligt och tiden är nu mogen. Det är det palestinska och det israeliska folkets öde att leva sida vid sida.
Sverige representerades i detta forum av riksdagsledamoten Berndt Ekholm (s). Han knöt an till den oro för det afghanska folket som många talare hade uttryckt, och tog bland annat upp den bristande viljan att faktiskt göra något åt situationen. Han påpekade också att av EU:s medlemsländer är det bara fyra stycken som når upp till det gemensamma biståndsmålet om 0,7 % av BNP och att detta också kan vara ett uttryck just för den bristande viljan.
Ekonomiska embargon fördöms
I den slutdeklaration som antogs vid forumet enades delegaterna om ett totalt fördömande av terrorismen och av ekonomiska embargon. De åtgärder som vidtas för att bekämpa terrorism måste alltid ta hänsyn till civilbefolkningen och inte förvärra den humanitära situationen. Både Irak och Afghanistan såg man här som näraliggande exempel. Man uttryckte också sin oro för kemiska och biologiska vapen som en ny form av terrorism.
Förhandlingarna i Mellanöstern måste omedelbart återupptas med målet att palestinier och israeler ska kunna leva i trygghet inom erkända gränser.
Alla försök att likställa islam med terrorism måste fördömas och dialogen människor emellan måste främjas. En särskild tonvikt måste läggas på utbildning och ungdomsutbyten.
Den ekonomiska integrationen måste skyndas på, investeringar uppmuntras och byråkratin minskas.
En lång väg till målet
Arbetet efter Barcelonamötet 1995 har, som sagt, delvis gått trögt. Utvecklingen för att uppfylla de ekonomiska, politiska och kulturella målen har inte gått så fort som man hoppats.
Beslutet att inrätta ett frihandelsområde 2010 visade sig vara mycket svårare att genomföra än vad man hade trott. Ett skäl till detta är att varje beslut måste ratificeras i varje berört land för sig, vilket gör processen mycket långsam. Ett annat skäl är att det politiska och ekonomiska samarbetet i de södra Medelhavsländerna utvecklas trögt, och därigenom bildas inte de stora marknader som skulle kunna locka till sig större internationella investerare.
En fråga som väckt mycket debatt är hur flyktingströmmar ska hanteras. Ett önskemål är att länderna ska införa en harmoniserad lagstiftning. Detta gäller både kampen mot illegal invandring och de sociala och medborgerliga rättigheter som de legala invandrarna bör ha.
Det parlamentariska forumet betonar hur stor vikt det fäster vid stödet till civilsamhället. Hittills har det varit svårt att nå ut till enskilda medborgare för att berätta om Barcelonaprocessens arbete. De som har haft mest nytta av de medel som anslagits har varit de som redan haft kontakter med Europa och EU. I framtiden vill man försöka engagera kvinnorna i större utsträckning och man kräver också att de sociala effekterna av den ekonomiska omvandlingen ska beaktas i de olika nationella programmen. Många ledamöter betonar hur viktigt det är att öka det kulturella utbytet mellan ungdomar. Det är hos dem framtiden ligger och det är hos de unga som en ökad förståelse för andra kulturer gör mest nytt.
(Artikeln publicerad 2001-11-14)
Medelhavssamarbetet: EU och medelhavsländerna överens
http://www.ne.se/rep/medelhavssamarbetet-eu-och-medelhavsländerna-överens
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
