Jörgen Malmquist
Influensan kommer varje höst, ändå betraktas den alltid som en viktig nyhet. Inför infektionssäsongen 2003–04 tillkom den intressanta frågan: skulle det dessutom bli en epidemi av den nya sjukdomen sars? Andra ämnen som uppmärksammades var ytterligare ett avslöjat dopningsmedel inom elitidrotten och ännu ett bakslag för östrogenpreparat.
Sarsepidemin. Denna nya virussjukdom blev årets viktigaste medicinska händelse. Den allmänt kända epidemin pågick i huvudsak från februari till juni, men den hade faktiskt börjat i södra Kina i november 2002, något som myndigheterna där inte hade haft bråttom att meddela omvärlden. Epidemins geografi var något säregen: sydöstra Asien plus Canada, huvudsakligen Toronto. Totalt vårdades omkring 8 000 personer för sars på sjukhus, och omkring 800 dog.
Under hösten 2003 var den stora frågan: skulle sars komma tillbaka under den nya vintersäsongen? De flesta experter ansåg inte att man kunde räkna med att viruset skulle förbli osynligt. WHO sände ut en varning i början av september. Bl.a. rekommenderades utökad vaccination mot influensa (se nedan). Ett vaccin mot sars, liksom ett läkemedel mot viruset, kan inte väntas vara tillgängligt på flera år ännu. Man hoppas att ett snabbt och tillförlitligt diagnostiskt test på sars ska vara tillgängligt i början av 2004, eftersom sjukdomsbildens likhet med influensa är ett problem.
Influensa. Årets influensavirus heter Fujian, som brukligt namngivet efter upptäcktsområdet, i detta fall en provins i sydöstra Kina. Viruset upptäcktes redan 2002 och gav en del lindriga influensafall i Europa våren 2003. I Australien gav Fujianvirus under vintern 2003 (dvs. vår sommar) det största utbrottet av influensa på fem år.
Årets höstepidemi i Europa började ganska tidigt; i Sverige ställdes den första diagnosen redan vecka 46. Under tidigare år har det ofta varit så att en influensaepidemi som börjat tidigt har blivit värre än en som börjat sent. Oroande är också att Storbritannien i vecka 46 rapporterade fem dödsfall i influensa hos tidigare helt friska barn. I Sverige tillråder myndigheterna som förut att alla som hör till de s.k. riskgrupperna blir vaccinerade. Riskgrupperna innebär dels alla personer över 65 år, dels personer oavsett ålder med hjärt–kärlsjukdom, annan allvarlig kronisk sjukdom eller tillstånd som medför försvagat immunförsvar. Till skillnad från WHO anser man det inte befogat med starkt utökad vaccinering, t.ex. av all sjukvårdspersonal. WHO-experterna oroar sig för den belastning som kan uppstå inom sjukvården om influensa- och sarsepidemi pågår samtidigt.
Vad gäller de båda läkemedel mot influensa som finns tillgängliga, Relenza® och Tamiflu®, anser expertisen att de bör användas enbart för att lindra förloppet vid svår influensa. Tamiflu kan dessutom användas för att minska risken för influensa hos dem som hör till riskgrupperna och som blivit exponerade för smitta.
Dubbelt 50-årsjubileum inom hjärtsjukvård. År 1953 utförde thoraxkirurgen John Gibbon i Boston den första lyckade operationen med hjälp av hjärt–lungmaskin. Tekniken, som sedan förbättrades av andra för att fungera tillfredsställande, är nödvändig för öppen hjärtkirurgi, dvs. för att kunna stanna hjärtat, öppna det och korrigera fel i dess inre. Samma år utförde hjärtspecialisten Inge Edler vid Lunds lasarett de första hjärtundersökningarna med ultraljud, en metod som han hade utarbetat tillsammans med fysikern Hellmuth Hertz. Detta blev inledningen till en enorm svensk och internationell utveckling av diagnostik med ultraljud.
Dopning: uppfinningen THG avslöjas. Idrottare som fuskar behöver hela tiden nya preparat som inte står på listorna över förbjudna medel p.g.a. att de inte är kända för övervakarna. I bästa fall är preparaten också tillräckligt avvikande från befintliga dopningsmedel för att inte ge utslag i de analyser som rutinmässigt utförs vid tävlingar och ibland vid träning. Det gynekologiska läkemedlet gestrinon (inte använt i Sverige) har androgena (förmanligande) biverkningar och är därför förbjudet för tävlingsidrottare. En kemist framställde det närstående medlet tetrahydrogestrinon, THG, som har samma androgena–anabola effekter men inte upptäcks vid rutinanalyserna. Under sommaren upptäcktes emellertid substansen i samband med uttagningstävlingar i USA inför friidrotts-VM i Frankrike.
Östrogener i klimakteriet: sista ronden. Redan 2002 stod det klart att bevisen för de flesta av de förmodat gynnsamma allmänna verkningarna av östrogenpreparat inte var hållbara. En effekt stod dock kvar: östrogentillskott kan i någon mån förebygga utveckling av benskörhet. Mot slutet av året gjorde Läkemedelsverket, tillsammans med de andra EU-ländernas läkemedelsmyndigheter, följande uttalande: Östrogener är inte att anse som förstahandsmedel (eftersom andra läkemedel finns) då det gäller att förebygga att benskörhet uppstår eller förvärras. Östrogener rekommenderas alltså endast mot klimakteriesymtome och bara under en tid av 3–5 år, den tidsperiod som symtomen brukar vara aktuella. Längre tids behandling ger ökande risk för bröstcancer.
Nobelpriset i fysiologi eller medicin går ofta till forskare som har utfört någon bragd som är svår att förstå sig på för de oinvigda. Bakom årets pris låg visserligen intrikata fysikaliska, matematiska och tekniska finesser, men slutresultatet var konkret och begripligt, nämligen den sjukvårdsapparat som vi på vardagsspråk kallar magnetkamera. Visserligen kan man säga att dess snittbilder av kroppen har likheter med dem som man får med datortomografi (1979 års nobelpris), men magnetkameran har flera fördelar. Den utsätter nämligen inte patienten för röntgenstrålning. Den ger dessutom bättre detaljupplösning när det gäller hjärnan och ryggmärgen, alltså förbättrad diagnostik. Den ger också möjlighet att följa snabba händelseförlopp, ett område där en lovande utveckling bara är påbörjad.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2003
Medicinåret 2003: Sarsskräck
http://www.ne.se/rep/medicinåret-2003-sarsskräck
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
