Jörgen Malmquist
Cancer är alltid i fokus för allmänhetens, läkarnas och forskarnas intresse. År 2004 var inget undantag. Genomet – vår arvsmassa – tilldrar sig allt större uppmärksamhet, bland annat på grund av kloning, där en ny milstolpe passerades 2004. Infektionssjukdomar som kan ge svåra epidemier stod som alltid i sökarljuset.
Cancer. En gammal sanning förstärktes under året: rökning ger cancer. En långtidsuppföljning av rökvanor, dödsfall och dödsorsaker inleddes i Storbritannien 1951 med över 34 000 manliga läkare som studieobjekt. Redan i första rapporten 1954 kunde forskarna visa att det fanns fler dödsfall i lungcancer (och hjärtinfarkt) bland rökarna. Därefter har gruppen följts fortlöpande.
År 2004 publicerades resultaten av 50 års uppföljning från första rapporten. Rökningens dödande effekt är större än vad man tidigare har räknat med. Det gäller såväl lungcancer och flera andra cancerformer som kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), hjärtinfarkt och stroke. I genomsnitt dog rökarna 10 år tidigare än icke-rökarna. De som lyckades sluta röka vid ca 50 års ålder halverade sin risk för förtidig död.
Prostatacancer är inte bara männens vanligaste cancer, den är också den vanligaste av alla cancerformer i Sverige, med nära 8 000 diagnoser per år. Många av dessa tumörer upptäcks tidigt, t.ex. genom att man finner cancerceller i den vävnad som tagits bort vid en begränsad operation, via urinröret, för godartad prostataförstoring. En annan väg till tidig diagnos är vävnadsprov om blodanalysen PSA visar förhöjt värde. Svenska resultat som kom fram under året visade att en liten, ”tidig” prostatacancer på sikt ofta blir mer aggressiv än vad man förut trott.
Genomet (arvsmassan). Vi har blivit vana vid ständiga vetenskapliga nyheter från genomforskning och experiment med kloning. År 2004 var inget undantag.
I oktober kom en rapport om människans genom från det internationella konsortiet av genomforskare: kartläggningen av sekvensen av kvävebaser i människans arvsmassa är praktiskt taget fullbordad. Detta kan verka förvånande – i början av 2001 meddelades det ju med pomp och ståt att kartläggningen var klar! Men det som fanns då var en draft sequence, dvs. ett utkast eller en skiss. Det fanns omkring 150 000 luckor i sekvensen, och omkring en tiondel av data saknades. Nu är kartläggningen av den dominerande genomdelen, eukromatinet, klar till 99 procent, och det kvarstår bara några hundra luckor. Antalet identifierade gener är 20 000, och totalantalet kan vara upp till 25 000.
Kloning innebär också att genomet står i centrum. Kärnan från en mogen (adult) kroppscell placeras in i en äggcell (vars egen arvsmassa avlägsnats). Kärnans gener kan då ibland fås att ”backa” i utvecklingen så att de fungerar som generna i ett befruktat ägg, dvs. ett embryo. Om detta embryo placeras in i en livmoder kan resultatet ibland bli att det föds en ny individ, som är en ”genetisk kopia” av den individ som cellkärnan kom från. De båda individerna utgör tillsammans en klon.
Det har visat sig mycket svårt att få fram kloner av däggdjur genom den här metoden, som kallas somatisk kärnöverföring. Det beror troligen mest på att arvsmassan genomgår en särskild förberedelse när könsceller bildas. Vissa gener får en markering, s.k. prägling, som ofta medför inaktivering. Vid somatisk kärnöverföring kringgås den processen.
Inte nog med att majoriteten av alla försök att klona djur misslyckas, de djur som är resultatet är ofta inte fullt friska. Det första av dessa djur, det berömda skotska fåret Dolly, dog i början av 2003 vid 6 års ålder, ungefär hälften av normal livslängd. Dödsorsaken var lungadenomatos, en tumörsjukdom orsakad av virus. Ett klonat får i Australien dog vid 3 års ålder. Men det kan konstateras att man lyckats klona mus, ko, svin, kanin, get, katt och mula. Emellertid är det inte troligt att sådan reproduktiv kloning av djur kommer att få någon praktisk betydelse. Reproduktiv kloning av människa är inte tillåten i något land, men det förekommer rykten om att försök pågår.
Somatisk kärnöverföring kan emellertid också användas för terapeutisk kloning. Embryot får då utvecklas en kort tid i laboratoriet, så att man kan ta tillvara dess embryonala stamceller. Dessa kan sedan, efter att man styrt deras utveckling till önskad typ av celler, användas för behandling genom transplantation till den person som den överförda kärnan kom från. Forskarna måste alltså lyckas med att framställa ett mänskligt embryo från en vävnadscellkärna och en äggcell, och embryot måste kunna bilda stamceller.
Ett fåtal länder tillåter sådana försök. I februari meddelade sydkoreanska forskare att de lyckats få fram 30 sådana embryon. De hade behövt använda nära 250 ägg donerade av 16 kvinnor. De cellkärnor som överfördes hade tagits från kvinnorna själva. Från ett enda embryo fick man fram embryonala stamceller som bildade en cellinje, dvs. celler som är stabila och fortlöpande delar sig när de odlas. Därmed hade en milstolpe passerats: det är möjligt att få fram mänskliga embryonala stamceller efter kärnöverföring.
Kommentarerna var överlag positiva, bl.a. från svenska forskare. Negativa reaktioner förekom också, i regel baserade på uppfattningen att de utförda försöken ingår i en strävan att möjliggöra reproduktiv kloning. De koreanska forskarna förnekade detta och sade sig vara motståndare till reproduktiv kloning. De eftersträvar enbart att få fram stamceller för medicinsk behandling, dvs. transplantation.
Infektionssjukdomar. Influensa. Sjukdomsaktiviteten var under året låg till måttlig i hela världen. I mitten av november förekom fortfarande bara enstaka fall i Europa.
Det som tilldrog sig störst uppmärksamhet var den speciella formen fågelinfluensa. Den sjukdomen drabbar främst hönsfåglar och änder. Vissa högpatogena stammar har stor smittsamhet och ger stora djurepidemier med hög dödlighet. Då och då framkallar en stam av fågelinfluensavirus sjukdom även hos människa, då ofta i form av svår influensa med hög dödlighet. Virustypen A(H5N1) är särskilt fruktad.
En epidemi bland fåglar, orsakad av den virustypen, pågick i Östasien sedan december 2003. Spridning från tamfåglar till människa skedde främst i Thailand och Vietnam. Fram till november rapporterades ett 50-tal fall av H5N1-influensa hos människa, varav ett 30-tal hade dödlig utgång. I något fall misstänks smittan ha skett från människa till människa. Fågelinfluensavirus kan förändra sin arvsmassa genom utbyte med andra virusstammar. Om detta sker, hos människa eller svin, med någon av de stammar som lätt infekterar människa kan följden bli ett virus som har hög smittsamhet mellan människor och framkallar svår influensa med betydande dödlighet. Alla globala epidemier av influensa anses ha startat på det sättet, och risken att så ska ske nu anses påtaglig.
Polio är sällan ett diskussionsämne i svenska medier, men det pågår ett arbete, under ledning av WHO, för att utrota polio i ett antal länder där sjukdomen finns kvar. Medlet är vaccinationskampanjer, och målet är klart: alla barn ska vaccineras. Ett allvarligt bakslag började i mitten av 2003 i den islamiska delstaten Kano i Nigeria. Rykten kom i omlopp att vaccinet innehöll något ämne som reducerade fertiliteten, en åtgärd från vissa länder för att minska den muslimska befolkningen. Enligt ett annat rykte innehöll vaccinet HIV (aidsvirus), vilket USA skulle ligga bakom. Religiösa ledare manade befolkningen att vägra låta sina barn bli vaccinerade.
Följderna blev tragiska. Antalet fall av polio ökade snabbt i Nigeria; omkring 500 barn blev förlamade. Virus spreds dessutom till tolv andra i stort sett poliofria stater i regionen och orsakade poliofall där. I juli lyckades den federala regeringen i Nigeria övertyga Kanoledarna om att vaccinationerna måste återupptas, och hälsovårdsministern bad de drabbade grannstaterna om ursäkt. Det inträffade visade på ett förfärande sätt att kampen mot polio måste föras utan avbrott.
Malaria är ett annat gissel som nästan bara drabbar den fattiga delen av världen. Sjukdomen beräknas svara för 1 miljon dödsfall varje år. I många år har man försökt få fram ett vaccin, i första hand mot den farligaste arten av malariaparasit, Plasmodium falciparum. Ingen vaccinprodukt visade sig framkalla någon nämnvärd immunitet. Vändpunkten kom 2004. Ett nytt vaccin från GlaxoSmithKline prövades på barn i Moçambique. De vaccinerade barnen fick inte fullständigt skydd, men risken att få malaria var omkring 40 procent lägre än risken för barnen i jämförelsegruppen.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2004
Medicinåret 2004: Cancer och kloning
http://www.ne.se/rep/medicinåret-2004-cancer-och-kloning
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
