Martin Borg, journalist och NE-medarbetare
Dagens medier är mycket mer än tidningar och TV. Den tekniska utvecklingen har möjliggjort kommunikationsformer som var otänkbara för bara något årtionde sedan. De många datorbaserade formerna ligger i frontlinjen men också televisionen och papperstidningarna påverkas – nya medier utvecklas oavbrutet genom hybrider och blandformer av de gamla.
När televisionen under 1950- och 60-talen slog igenom på allvar öppnades en ny, kraftfull informationskanal rakt in i folks vardagsrum. För de flesta var upplevelsen rätt och slätt spännande, men en del samhällskritiker tolkade det nya, revolutionerande mediet som ett hot och hyste farhågor om vad det kunde användas till. Påverkan och begränsningar var fortfarande okända, och kanske bottnade betänkligheterna mest i osäkerhet och okunskap.
Utsuddade gränser
I dag har TV:n fått konkurrens av en lång rad andra medier som gemene mans huvudsakliga informations- och underhållningskanal. Det är inte längre rörliga bilder allena som är tillräckligt: nyckelordet är interaktivitet. Kritiken mot utvecklingen är svag, och det är snarare en nyfikenhet på effekterna och en önskan att tolka och förstå förändringarna i medielandskapet som driver dagens forskare.
I boken Mediekulturer – hybrider och förvandlingar med Claes-Göran Holmberg och Jan Svensson som redaktörer beskrivs en utveckling där medier i stigande grad influeras och påverkas av varandra. Med medier menas här ett brett spektrum av uttrycksformer, från datorspel och TV till sångtexter och papperstidningar.
Nutiden karakteriseras av ett massivt informationsflöde där en gynnsam egenskap är förmågan att kunna sovra. Gränserna mellan text och grafik, fakta och fiktion samt information och underhållning suddas alltmer ut, ofta som ett medvetet val. Nättidningar och hemsidor är två exempel där text, ljud, rörliga bilder, länkar till andra webbplatser och olika former av grafik smälter samman till nya medieformer.
Brett spektrum av infallsvinklar
Bokens övergripande frågeställning är hur och i vilken utsträckning dessa nya uttrycksformer förändrar vår bild av samhället. Vad händer egentligen med oss när alltmer av mänskligt umgänge föregår i en virtuell verklighet? Vad innebär anonymiteten på Internets chattforum? Får utsuddandet av gränsen mellan det privata och det offentliga i främst TV:s dokusåpor några följdverkningar? Och är det egentligen något nytt som de moderna medieformerna har att erbjuda?
Ett 15-tal skribenter (bl.a. språkforskare, medieforskare, teologer och litteraturforskare) angriper problemkomplexet från vitt skilda utgångspunkter. Anslaget är brett, och bokens redaktörer påpekar att forskningsfältet kräver nya och gränsöverskridande analysmetoder för att låta sig förstås. Det är i mångt och mycket okänd mark.
Skribenterna tar sig an uppgiften med intressanta och spännande infallsvinklar – här fungerar Draculas medietransformationer, Dennis Potters TV-dramatik, Eminems raptexter och Lars Noréns 60-talsdiktning lika bra som lajvrollspelets fiktion eller ögonrörelsestudier av nättidningsläsare som startpunkter för belysande resonemang.
Nätdagböcker för alla
Anna Gustafsson, språkforskare vid Lunds universitet, skriver om de nätdagböcker (bloggar) som publiceras av främst tonåringar på LunarStorm, en av Sveriges mest populära mötesplatser på Internet. Här har man sitt eget krypin med en presentation av sig själv och kanske en bild. I de gemensamma avdelningarna finns möjligheten att delta i olika diskussionsforum, man kan chatta, söka efter folk, skriva dagbok och få kontakt och respons på det man gör. Det helt övergripande syftet är att skapa kontakter och att interagera.
Gustafsson konstaterar att syftet med nätdagboken är att meddela andra om hur man mår och vad man tycker och tänker i vardagen. Den skrivs helt enkelt för att bli läst, till skillnad från den traditionella dagboken. Detta avspeglas också i språket: texterna är ofta fragmentariska och av talspråkskaraktär. Men formen medger revolutionerande möjligheter att delge andra sina innersta tankar, att få respons och känna sig delaktig i en gemenskap. Dessa texter representerar någonting nytt, de visar ett sätt att kommunicera som tidigare inte varit möjligt. Enligt Gustafsson kan nätdagboksskrivandet ha en viktig identitetsskapande funktion och är för många en möjlighet att låta andra få veta sånt man inte vågar berätta i samtal.
Vad är egentligen verkligt?
Johan Elmfeldt, universitetslektor vid Malmö högskola, tar med hjälp av den brittiske dramatikern Dennis Potters produktion tag i frågan om verklighet och illusion. Han talar om olika nivåer i berättelser där ett plan intuitivt uppfattas som verkligt och de andra som fiktion och där läsaren hela tiden tvingas att fråga sig var han eller hon befinner sig.
I Potters verk Karaoke står en flitigt använd karaokemaskin i centrum. Läsaren/tittaren manipuleras hela tiden att uppfatta handlingen i berättelsen som verklig eller fiktiv, och själva karaokemaskinen blir till en genial symbol för gränsupplösningen däremellan. Detta retoriska grepp har till och med fått en egen beteckning, ontolepsi, alltså ett slags läckage mellan olika verklighetsnivåer. Efter ett par nivåskiften kan det vara svårt att behålla orienteringen, och verkligheten kan plötsligt uppfattas som att den redan ägt rum. Det kan kännas som en upprepning av det som man redan upplevt i fiktionen, en upplevelse som blir allt starkare i den moderna mediekulturen. Vilken nivå befinner vi oss på egentligen? Vad är det som är verkligt och var går gränserna? Karaoke påvisar enligt Elmfeldt tydligt insikten att dagens medier bygger på och transformerar varandra.
Strategier för nättidningsläsning
Nättidningar slog i Sverige igenom på allvar under andra halvan av 1990-talet. Fortfarande finns ett grundläggande bekymmer med hur materialet bör presenteras rent visuellt. Inga enhetliga regler och kunskaper för vad som ger läsaren det bästa intrycket är etablerade. Jana Holsanova och Kenneth Holmqvist, kognitionsforskare vid Lunds universitet, undersöker i sitt bidrag med hjälp av ögonrörelsestudier hur nättidningsläsare beter sig och vilka läsvägar de väljer. Hittar man informationen snabbare i en nättidning? Blir texten mer begriplig och sker det egentligen något nytt?
Nättidningen skiljer sig i många avseenden från de traditionella papperstidningarna, inte minst genom möjligheten till fördjupad läsning via länkar och tillgång till arkiverade nyheter. Nättidningsläsande sker också i regel betydligt mer selektivt och tillfälligt, ofta ett par minuter då och då. Detta både avspeglas och utnyttjas i nättidningarnas layout – det viktigaste kommer först och det krävs ett par klick ner i hierarkin för att hitta en längre text.
Holsanova och Holmqvist menar att deras resultat snarare pekar mot ett förytligande än en fördjupning vad gäller nättidningarna. En form av översiktsläsning är vanlig, och många håller sig ganska nära huvudsidan, främst för att behålla orienteringen i den närmast oöverskådliga sidhierarkin. Ögonrörelsestudierna visar på olika strategier. Den vanligaste är att skanna av intressanta rubriker, kanske klicka på länk, återvända till förstasidan och göra samma manöver ett par gånger till. En kanske lite överraskande slutsats är att läsare av nättidningar tar in ett smalt spektrum av nyheter men läser texterna på djupet medan papperstidningsläsare visserligen tar in ett brett spektrum av ämnen men läser sällan djupt i texterna. Enligt Holsanova och Holmqvist kan förklaringen finnas i själva utseendet: en papperstidning är som gjord för att bläddra i.
(Artikeln publicerad 2005-03-21)
Mediekulturer: Nytt forskningsfält
http://www.ne.se/rep/mediekulturer-nytt-forskningsfält
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
