Melodifestivalfinal 2004:
Schlager, hembygdsromantik och modernitet
av Karin Strand
universitetslektor i litteraturvetenskap vid Umeå universitet
Vid Melodifestivalens deltävling i Umeå tävlade Sandra Dahlberg med låten Här stannar jag kvar. Den kan ses som en hyllning till hembygden och är delvis skriven av Sandra med rötterna djupt i Klimpfjäll. Kopplingen mellan artisten och textjaget i sången är given och TV-publiken röstade glatt fram den som finalist.
Vad är det då för strängar som texten och konceptet kan tänkas spela an på? För att en sång ska bli populär måste den lyckas slå an något hos sin publik. Det kan röra sig om ämnen som ansluter till ett särskilt samtidsklimat eller om frågor av en mer tidlös, allmänmänsklig karaktär.
 |
|
|
Hötorgslåtar
Det är frestande att söka referenser bakåt i historien för att förstå framgångarna hos en låt som Sandra Dahlbergs. Sånghyllningar till hembygden och längtan till barndomshemmet utgör nämligen en välförgrenad undergenre inom den svenska schlagermusiken. I övervägande sentimentala variationer ibland med patriotiska övertoner var dessa låtar oerhört folkkära, i synnerhet under 1900-talets första hälft.
Man kan se klara paralleller mellan dessa textmotiv inom populärmusiken och inom den så kallade hötorgskonsten: en röd liten stuga vid granskogens rand, intagande vyer i vildmarks- och fjällmiljö och idylliska bondeteckningar. Det är miljöer som är mättade med särskilda kvalitéer: naturlighet, tillhörighet och trygghet. Det är idéer om det äktsvenska men också om hemmet i en djupare bemärkelse.
Schlagerpappa
Den som lanserade den sentimentala schlagern i Sverige var textförfattaren och sångaren Sven-Olof Sandberg. Han fick sitt genombrott i radio 1927 med Lyssnar du till mig i kväll, lilla mor?. Den sången beskriver ett trånande textjags längtan till(baka till) mor och en till en förlorad lantlig barndomsidyll, intressant nog utifrån en radiosångares perspektiv. Refrängens stilla bön lyder: Måtte eterns tysta vågor till dig bära/all den längtan som uti mitt hjärta bor.
Radion var vid denna tid en nymodighet som både fascinerade och oroade, och som rent faktiskt innebar ett nytt slags publikrelationer. Genom radiotekniken kunde en artist i direktsändning rikta sig till en geografiskt spridd masspublik som inte var synlig för henne eller honom. Dessa nya medieringsvillkor inte bara tematiseras i denna sång, utan används också dramaturgiskt för den känslosamma, omöjliga längtan i tid och rum.
Känslogunstling
Sandberg var på många sätt en professionell artist såväl vad gäller inflytande över sin sångarverksamhet som i sin image. Han startade musikförlag och artistförmedling och författade inte bara sångtexter utan också artistpresentationer och annat marknadsföringsmaterial. Som artisttyp var han avgjort urban och mondän: välskräddad, förbindligt leende och med skolad sångstil intog han estraderna och poserade på idolfoton. Med sina känsliga bitar blev Sandberg den breda publikens i synnerhet kvinnornas gunstling, men hans framtoning var trots det långt ifrån folklig.
Ett par decennier senare får den sentimentala svenska schlagern förvaltare som representerar just det genuint folkliga i form av sångare som den sjungande bonden Bertil Boo och bandyspelaren Gösta Snoddas Nordgren. Deras respektive genombrott 1946 och 1952 sker i ett efterkrigsklimat då amatören och natursångaren blir en artisttyp på modet. Det var ett fenomen de inte endast gynnades av utan i hög grad bidrog till.
I lanseringen av dessa artister betonades konsekvent deras oförställdhet och deras förankring på landsbygden och i skogen. Gesten är alltså inte att söka kultivera dessa ädla vildar utan tvärtom att inskärpa de värden de både sjöng om och själva kom att representera.
Morsviol och flottarkärlek
Lantarbetaren Bertil Boo blev riksbekant som den sjungande bonden när han framförde Violer till mor i radio i anslutning till mors dag. Som den sjungande bonden medverkade han också i sammanlagt nio Åsa-Nissefilmer, där hans känslosamma sånghyllningar till hembygden har den intressanta karaktären av fristående men närmast obligatoriska inslag i filmfarsens sammanhang.
Bandyspelaren Snoddas slog igenom i radioprogrammet "Karusellen" med den vildmarksromantiska visan Flottarkärlek. När han äntrade stockholmsstudion och svenska folkets vardagsrum väckte han sensation med sin oförvägna lantlighet. Hur oförställd han än må ha varit så är det intressant att notera att han redan vid tiden för sitt genombrott själv väljer att framställa sig som ett naturbarn.
Inför sångframträdandet, vilket föregås av en intervju där programledaren Lennart Hyland uppehåller sig just kring sångarens enkla leverne i skogen, betonar han inte bara sin egen tematiska koppling till låten utan låtsas dessutom som att valet av sång sker helt spontant. Som svar på frågan om vad han tänker sjunga tycks han tänka högt: Jag måste väl hitta på någonting som tillhör skogen eller naturen. Det var osäkert om intervjuinslaget skulle rymmas i programmet.
Däremot var det bestämt på förhand vilken sång Snoddas skulle medverka med i det fall han skulle medverka. Han var nämligen uppsatt som reserv i mån av tid och hade därför inte fått möjlighet att repetera med studioorkestern. När Hyland upplyser om att Snoddas får sjunga utan ackompanjemang replikerar denne: Jag får väl tänka att jag har forsen till komp. Även här betonar han således sambandet mellan sig själv och textens värld. I förbigående sagt dröjer det dock inte många takter förrän orkestern trevar sig in i sången, instrument efter instrument. Framförandet utlöste en applåd som enligt Hyland var den längsta som mött en debutant i svensk radio. Detta var kvällen då en fullkomlig Snoddasfeber tog sin början.
Snoddas repertoar kom även efter genombrottet att präglas av naturromantik och hembygdsnostalgi. Hans sångtexter upptas av uttrycklig längtan till ett lantligt barndomshem, svärmiska skildringar av natursköna byidyller och vildmarksromantiska scener. I repertoaren återfinns också porträttsånger av kolare, flottare, skogsflanörer och sjömän romantiska kraftkarlar och sociala typer som representerar borttynande värv, livsstilar och värden. Även musikspråket kan sägas vara nostalgiskt då Snoddas sånger i hög grad var visor och enkla valser.
Nostalgitripper
Skillnaden mellan smörsångaren Sandberg och 1950-talets natursångare består inte i repertoarens själva innehåll, tvärtom finns många sånger som förenar dem. I stället är det artisternas framtoning och de olika tidskontexterna som skapar olika betydelser och associationer.
I Sandbergs hembygds- och modersånger från mellankrigstiden utgår perspektivet från den nya tidens man som inifrån staden och moderniteten sänder en hälsning till sitt ursprung på såväl geografisk som kulturell distans. I hans repertoar är hembygdens tidslandskap en positiv för att inte säga idylliserad kontrast till ett implicit, modernt nu. I detta artistjag markeras ett uppbrott från den agrara sfären och den traditionella tiden.
Mot honom ska ställas sångare som Bertil Boo och Snoddas. I en fas av en än mer påtaglig framstegsoptimism, folkhemsbygge och jordbruksrationaliseringar besjunger de inte endast en vildmarks- och agrarromantisk idyll, utan de förkroppsligar den. Man kan uttrycka det som att nostalgin i den sentimentala schlagern intensifieras i takt med framväxande modernitet till att även omfatta artisten som berättelse.
Denna intensifiering markerar samtidigt slutet för det slags hembygdsnostalgi som har sin underliggande utgångspunkt i dikotomin (tudelningen) mellan tradition och modernitet. I takt med att avståndet till det som uppfattas som traditionen (i singularis) ökar, blir historien liksom samtiden också alltmer mångtydig och den förlorar därmed sin funktion som entydig kontrast till nuet. Att hemlängtan i de senaste decenniernas populärkultur i tilltagande grad rör en plats mer än en tid är inte minst Sandra Dahlbergs schlager ett exempel på.
I tid och rum
Själva motivet att hylla och längta tillbaka till den natursköna uppväxtorten har en lika gammal historia som den västerländska kulturen själv. Den mänskliga drömmen om tillhörighet och organisk förankring har givetvis inte heller upphört i vår tid, även om hemmet som plats har blivit mer komplex och abstrakt i the Global Village. Den regionala tillhörigheten har också blivit en alltmer laddad fråga i Europaprojektets tidevarv. Kanske bidrar dessa omständigheter till att just den rumsliga aspekten får en mer framträdande roll i hembygdens tidslandskap.
Vindarna vänder oss mot nya världar, men jag lovar dig här
stannar jag kvar heter det i Sandra Dahlbergs refräng. Skillnaden
mellan denna sång och tidigare decenniers hembygdssånger är
inte bara betoningen av platsen. Det är snarare en polarisering mellan
då och nu. Det är också på det viset hennes sång
saknar det känslosamma vemod som utmärkte såväl Sven-Olof
Sandbergs som Bertil Boos och Snoddas repertoarer. Sandras textjag kan bokstavligt
talat följa sin längtan hem och att hon så bestämt kan
slå fast att hon återvänder för att stanna beror kanske
på att hon har ett val.
Extern länk: Karin Strands avhandling Känsliga
bitar finns att köpa på Ord
& Visor Förlag
(Artikeln publicerad 2004-03-18)
Melodifestivalfinal 2004: Hembygdsromantik och modernitet
http://www.ne.se/rep/melodifestivalfinal-2004-hembygdsromantik-och-modernitet
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
