Per Eliasson , universitetslektor i miljöhistoria vid Malmö högskola
Om vi teoretiskt sett omvandlar den energi som vi dagligen använder till muskelkraft så har den genomsnittlige amerikanen 75 ”energislavar” till sitt förfogande som arbetar dygnet runt alla årets dagar. Den genomsnittlige invånaren i Bangladesh har mindre än en.
Att vi har en ojämlik värld, i detta liksom i andra avseenden, vet vi. Vad vi troligen inte har riktigt klart för oss är hur snabbt den industrialiserade världens energianvändning har ökat under de senaste tvåhundra åren och då särskilt under 1900-talet.
Konkret miljökunskap
Under 1900-talet använde vi troligen mer energi än mänskligheten gjort under hela sin historia före 1900. Det skedde dessutom till allra största delen under århundradets senare del. När John McNeill i sin nya och till svenska nyligen översatta bok om 1900-talets miljöhistoria – Någonting är nytt under solen – presenterar dessa fakta kommer jag att tänka på det miljöhistoriska begreppet ”1950-tals-syndromet”. Det betecknar hur alla kurvor för produktion och konsumtion vänder rätt upp under 1950-talet för att sedan fortsätta stiga allt brantare. Boktiteln syftar på Predikarens ord om att ”intet är nytt under solen”, vilket det förvisso är när det gäller vår energianvändning och över huvud taget människors utnyttjande av naturen.
Det är en föredömligt klar och tydlig presentation av de stora naturförändringarna som McNeill ger. Systematiskt går han igenom mänsklighetens gigantiska påverkan på mark, luft och vatten under de två senaste seklen. Dessa förändringar ställer han mot tidigare påverkan, men kopplar dem också till den påverkan som sker på biosfären, människor, djur och växter.
 |
|
Miljöförstöringen tar ut sin tribut. |
|
ROLF HAMILTON/PRESSENS BILD |
McNeill förmedlar konkret kunskap om sådant som jorderosionens spridning i takt med införande av det industrialiserade jordbruket, Londons luftföroreningshistoria och torrläggningen av Aralsjön. Han lyckas med det såväl svåra som pedagogiskt nödvändiga att kvantifiera förändringarna på ett begripligt sätt. När han visar att antalet döda i luftföroreningar under 1900-talet med all säkerhet ligger mellan 25 och 40 miljoner får problemet sina rätta proportioner.
Ekologisk tidsskala
En reflektion som infinner sig vid läsningen av McNeills bok är om inte ett problem ligger i vårt bruk av tidsskalor. McNeill snuddar vid tanken när han diskuterar skillnaden mellan en geologisk och en mänsklig tidsskala. De miljöförändringar som utgör hot ligger på en tidsskala som är annorlunda än det egna levda livets. Kanske ska vi kalla den tidsskalan för en ekologisk tidsskala. Det är en tidskala där vi lär oss att se förändringar som ligger utanför vår egen livstid, men inom fyra till sex generationer. I en sådan tankefigur befinner vi oss mellan våra farföräldrar och våra barnbarn. På den skalan blir de enorma förändringar som McNeill behandlar tydliga.
Risken med en miljöhistoria över 1900-talet är att den lätt urartar till en eländeskatalog där det ena förorenings- och naturresursproblemet efter det andra radas upp som exempel på det fortskridande förfallet. Det är ingalunda fallet med McNeill. Konkret och nyanserat berättar han om hur många lokala och regionala miljöproblem behandlats politiskt.
Ruhrområdet i Tyskland betraktades under 1900-talets början som ett av de värsta exemplen på luftföroreningar. Sommaren 1923 klarnade emellertid himlen över Ruhr igen. Det året ockuperades Rhenlandet av Frankrike för att pressa ut krigsskadeståndet ur det besegrade Tyskland. Svaret blev strejker som lamslog Ruhrs kol- och stålproduktion med stopp för luftföroreningarna, ren luft, klar himmel och en rekordskörd hösten 1923 som följd. Denna tillfälliga episod avlöstes dock snart av 1930-talets upprustning, krigets hetsjakt på människor och natur och efterkrigstidens så kallade Wirtschaftswunder med allt sämre luft över Ruhr. Först på 1960-talet vände politiken och under 1980-talet med en ny lagstiftning klarnar himlen igen.
McNeill kontrasterar den politiska omsvängningen när det gäller industriella föroreningar i Västeuropa under slutet av 1900-talet mot slutenheten i Östeuropa. Där bidrog försöken att förneka problemen till att dessa blev en viktig del i den politiska mobiliseringen mot regimerna i Sovjetunionen och dess lydstater.
Vad McNeill dock inte nämner är att nedläggningen av kol- och stålindustrier starkt bidragit till förbättringen av luften i Ruhr liksom på andra håll i den industrialiserade världen. På samma sätt har Sovjetunionens sammanbrott med åtföljande ekonomiska kollaps bidragit till en viss nedgång av utsläppen till Östersjön genom minskad konstgödselanvändning. Naturligtvis har lagstiftning och ökad kontroll förbättrat miljösituationen i t.ex. Västeuropa. Men i hur hög grad miljöproblemen, tillsammans med produktionen, exporterats till länder i Afrika och Asien diskuterar inte McNeill.
Maktrelationer och globala beroendeförhållanden behandlar McNeill under den tidiga industrialismens skede, men det perspektivet används inte för att knyta ihop utvecklingen under 1900-talets senare del. Risken med de konkreta exemplen är att överblicken försvinner.
Sprängda begränsningar
Vad är då den sammanhållande analysen? På senare år har flera försök till miljöhistoriska så kallade synteser med världshistoriska översikter gjorts av olika forskare. Ett problem är att synteser för att bli bra helst ska vara teoristyrda, det vill säga ha någon form av ordnande princip där förändringarna åtminstone på någon nivå kan förklaras utifrån gemensamma orsaker. McNeill, liksom andra forskare, brottas med problemet.
McNeill avslutar varje kapitel med sammanfattningar och framför allt gör han det genom att i bokens avslutande kapitel diskutera förändringens drivkrafter. Någon ny miljöhistorisk teori ger han inte som förklaring. Befolkningsökningen blir, liksom i tidigare försök till miljöhistoriska översikter, ett slags underliggande drivkraft. Men det McNeill åstadkommer är trots allt mer än så. Han lyfter fram energianvändningen som den avgörande faktorn för de senaste två hundra årens snabba befolkningsökning. Med dagens gigantiska energianvändning, till 90 procent bestående av fossila bränslen, åstadkommer vi en fortgående teknisk och vetenskaplig revolution som spränger alla tidigare biologiska begränsningar för mänskligheten. Samtidigt har vi sett hur nya begränsningar uppträder i form av vår oförmåga att oskadliggöra avfallet, biprodukterna och verkningarna av våra handlingar.
När McNeills bok kom ut i USA blev den snabbt en bestseller och har funnits på litteraturlistorna på universitetskurser världen över sedan dess. Att den nu kommer på svenska kommer att öka spridningen utanför studenternas led och troligen få genomslag i miljödiskussionerna. Särskilt McNeills tydliga och klara ställningstagande när det gäller energifrågorna kommer att få betydelse. Hans resonemang får inte mindre tyngd av att den nation vars invånare utgör 5 procent av världens befolkning och konsumerar 25 procent av världens olja 2003 invaderade och nu kontrollerar det land som har världens näst största oljereserver.
(Artikeln publicerad 2004-01-15)
Miljöhistoria: Något nytt under solen?
http://www.ne.se/rep/miljöhistoria-något-nytt-under-solen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
