Per Eliasson , fil.dr, verksam vid Lärarutbildningen, Malmö högskola
Människors förhållande till naturen har förändrats på ett troligen avgörande sätt de senaste tvåhundra åren. Den energireserv som samlats under hundratals årmiljoner frigörs nu på några korta sekel. Tillgängligheten av fossila bränslen har i grunden förändrat våra samhällen och omvandlat våra beroendeförhållanden till naturen.
Envar som vill uttala sig om den framtida riktningen på denna förändring behöver kunskap om tillståndet vid minst två tidpunkter: en i nuet och en i det förflutna. Det är när det gäller tillståndet och förändringarna i det förflutna som miljöhistoria kan ge svar på frågorna. Det lägger ett särskilt ansvar på dem som arbetar med professionell historieförmedling – lärare i alla skolformer. Miljöförändringarna och framtiden är något som i högsta grad handlar om ett historiskt perspektiv, inte bara ett naturvetenskapligt eller etiskt. Samtidigt kräver det att undervisningen kombinerar det historiska perspektivet med andra ämnesperspektiv. Det ställer också nya krav på lärarnas kunskaper och metoder. Jämfört med kategorier som klass, genus eller etnicitet har naturfaktorer inte haft någon framträdande plats i historiska förklaringar. Det innebär att lärare behöver kontakter med den nya forskningsriktning som kallas miljöhistoria.
 |
|
Hästjobb |
|
CORIS/SCANPIX |
Miljöhistoria i undervisningen
Sedan mitten av 1980-talet har svenska skolor arbetat med miljöhistoria i undervisningen. Då påbörjade professor Birgitta Odén vid Historiska institutionen i Lund och universitetslektor Christer Karlegärd vid Lärarhögskolan i Malmö, ett arbete kring miljöhistoria i skolan. Målet var att genom samarbete med forskare utveckla miljöhistoria med en emancipatorisk inriktning. Den som visste att miljöförändringarna var resultatet av verkliga människors handlingar i det förflutna, inte av anonyma krafter, skulle ha en bättre handlingsberedskap för att påverka framtida förändringar. Resultatet blev ett tiotal projekt på skånska skolor där lärare och elever arbetade med lokala miljöfrågor och sökte förklaringarna i det förflutna. En del resultatet publicerades 1990 i Toftenow & Karlegärd Miljöhistoria.
Inom UNESCO-projektet Baltic Sea Project (BSP) fördes arbetet vidare under 1990-talet, och där organiserades ett särskilt program för miljöhistoria. Därmed fick de svenska erfarenheterna en plattform och spreds till andra länder genom att flera internationella kurser anordnades.
Forskningsrådsnämnden startade 1999 ett samarbetsprojekt mellan miljöhistoriska forskare och svenska skolor. Arbetet koordinerades av Malmö högskola, som med stöd av Vetenskapsrådet sammanställt resultatet i boken Miljön har en historia.
Historiemedvetande och nutidsförståelse
Historiemedvetande innebär att förstå nuet genom tolkning av det förflutna, för att kunna ha handlingsberedskap inför framtiden. Genom undersökningar av hur människor tidigare har förändrat naturen förstår vi att det är vi som bestämmer hur naturen ska se ut i framtiden. Den som är van att ha ett långt tidsperspektiv bakåt kan lättare förstå ett långt tidsperspektiv framåt. Därför är undersökningar av långsiktiga förändringar i människors naturutnyttjande värdefulla.
Att dagens miljöproblem generellt är ett resultat av människors handlingar i det förflutna är ett trivialt konstaterande. Intressant blir det först när en konkret undersökning kan visa hur en viss fråga etablerats som miljöproblem. Där har förändringar både i naturen och samhället en roll att spela. När elever arbetar med sådana undersökningar där det lilla kopplas till det stora innebär det ökad nutidsförståelse. Miljöfarliga ämnen har lagrats i mark och bottensediment eller skadat människor genom förgiftning och sjukdomar. Kunskap om att det är en följd av okunnighet eller hänsynslöshet hos människor i det förgångna ger förståelse för hur farliga ämnen ska hanteras i framtiden. Landskapsförändringar som ett resultat av människors naturutnyttjande innebär också en större nutidsförståelse. En bättre kunskap om orsakerna till förhållandena i nutiden fördjupar elevens historiemedvetande och ger henne större handlingsberedskap inför framtiden.
Perspektiv på natursyn
Människor har utnyttjat naturen på många olika sätt. Därför har de också uppfattat naturen olika. Det har gjort att olika gruppers intressen påverkat deras natursyn. Fram till slutet av 1800-talet ansåg nästan alla svenskar att det inte var fel, även om det var olovligt, att hugga träd på annans mark. Det gällde så länge som den olovliga huggningen var liten och gjordes till husbehov. Med den storskaliga skogsåverkan för industriellt bruk i Norrland, det s.k. baggböleriet, förändrades den uppfattningen. Fortfarande tycker vi att det är i sin ordning att plocka blommor och svamp eller torra kvistar till husbehov på annans skogsmark. I andra länder får man inte ens gå på annans mark.
Den som vet att i dag självklara uppfattningar om naturen var annorlunda förr, vet att de troligen kommer att förändras i framtiden. Men förändringarna har inte skett av sig själva. När olika gruppers naturutnyttjande har påverkat deras natursyn kan konflikter ta sig uttryck i strid om värderingar. Dessa värderingar kan också gälla synen på arbetsmiljön. Arbetares och arbetsgivares uppfattningar om arbetsmiljön i äldre industrier kan skilja sig åt. Att förstå att värderingar hör samman med olika intressen ger handlingsberedskap.
Ny kunskap om miljöfrågor
Lokalhistoria har spänt mellan å ena sidan det unika och identitetsskapande och å andra sidan det generella och analytiska. Traditionellt har det agrara kulturlandskapet intresserat lokalhistoriker, men under de senaste decennierna har nyvaknat intresse för socialhistoria vidgat perspektivet även till industrisamhällets miljöer och levnadsförhållanden. På dessa olika områden berör lokalhistorisk forskning relationen natur–samhälle på samma sätt som miljöhistoria gör.
De lokala miljöhistoriska undersökningar som gjorts i de skolor som presenteras i boken Miljön har en historia har därför kunnat använda både traditionellt lokalhistoriskt material som hembygdslitteratur och lokala museer eller socialhistoriska metoder som intervjuer och studier i företags- och kommunarkiv. De lokala miljöhistoriska undersökningarna tar sin utgångspunkt i att förklara dagens miljöfrågor genom att söka orsakerna bakåt i människors förhållande till naturen i det förflutna. Det betyder att ställa frågorna om människors relation till naturen på ett nytt sätt. De lokala miljöhistoriska undersökningarna utifrån konkreta aktuella miljöfrågor kan därför berika lokalhistorien.
Genomgående har resultatet av undersökningarna presenterats i närsamhället för att föra in denna relation i människors syn på den lokala historien. Genom ett nytt perspektiv, men också genom att tillföra ny kunskap, förnyar alltså miljöhistoria på det sättet både traditionell och socialhistoriskt inriktad lokalhistoria. Spridningen av ett sådant perspektiv och sådan kunskap ger handlingsberedskap inte bara för eleverna i skolan utan också för närsamhället runt omkring.
På samma sätt som annan lokalhistoria kan miljöhistoria fungera både existentiellt och identitetsskapande eller analytiskt som grund för mer generella slutsatser om samhällsförändring.
Sammanfattning
En bra miljöhistorisk undersökning utgår från nutida miljöfrågor och studerar inte det förflutna frikopplat från nuet. Lärare som arbetar med miljöhistoria i undervisningen
- har ett framtidsperspektiv och nöjer sig inte med ökad nutidsförståelse utan vill ge handlingsberedskap för framtiden
- kan tillsammans med sina elever åstadkomma förändringar och nöjer sig inte med att bara presentera resultaten inom skolan
- har kronologin som ett viktigt redskap såväl vid förklaring som framställning och undviker därför tidlösa diskurser
- utgår från konflikter om miljön och undviker därigenom ett ensidigt naturvetenskapligt eller moraliserande perspektiv
- utgår från människor som subjekt i historien och nöjer sig därför inte med strukturella förklaringsfaktorer såsom trafiken utan söker förklaringar i människors handlingar, t.ex. bilkörning
- arbetar med konkreta lokalhistoriska undersökningar som utgångspunkt och utgår därför inte från ”miljöns världshistoria” för att sedan exemplifiera generaliseringar med lokala förhållanden.
(Detta är en förkortad version av författarens artikel i Miljön har en historia.)
(Artikeln publicerad 2003-03-11)
Miljön har en historia
http://www.ne.se/rep/miljön-har-en-historia
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
