Thomas Blom, fil.dr och universitetslektor i kulturgeografi vid Karlstads universitet
Turismnäringen utvecklas på ett komplext och mångfasetterat sätt. Uppfinningsrikedom och nytänkande utgör där några av grundstenarna för överlevnaden i den alltmer hårdnande konkurrensen om turisterna.
Hur kan en turistattraktion skapas som dels är unik, spännande och intresseväckande, dels som ur ekonomisk synvinkel och från miljömässig synpunkt har en hållbarhet över tiden? Det är frågor som sannolikt ständigt finns på agendan bland våra turismproducenter. I kampen för att locka turister till en region eller till en viss plats krystas det ibland fram nya profilområden. I dem blir attraktionerna alltmer sofistikerade till sin karaktär, något vi i egenskap av turister förväntas anamma.
 |
|
Ett tempel i Althorp är tillägnat prinsessan Diana. |
|
ROTA/CAMERA PRESS DIGITAL/SCANPIX |
Multisensuellt
Som turister vill vi ofta besöka och uppleva det som utifrån den egna utgångspunkten är annorlunda och nytt. Vi önskar under vår fritid således nå det som vi inte kommer i kontakt med i vår vardag. Vi söker ständigt efter landet Annorlunda.
Som ett led i den turistiska produktutvecklingen skapas nya nischer för att på olika sätt nå nya marknader som antas anamma dessa ”innovationer”. Vi nöjer oss således inte längre med att som turister besöka enbart fysiska attraktioner som museer, berömda byggnadsverk eller nöjesparker. Vi efterfrågar alltmer en helhet så att vår resa blir en totalupplevelse där samtliga våra sinnen blir tillfredsställda. Denna multisensuella upplevelse innefattar också våra känslor och vårt förhållande till andra människors liv — men också död.
Vi lockas till platser där kända personer har dött eller ligger begravda. Vi fascineras av döden, liksom av det okända och oförklarliga. Det optimala ur ett turismproducentperspektiv är naturligtvis om båda dessa ingredienser tillsammans kan bygga en turistattraktion.
Vem kände till exempel till slottet Althorp, beläget i den lilla byn Great Brington utanför Northampton i England, före den 31 augusti 1997? I dag känner sannolikt miljontals människor till platsen, och hundratusentals har redan vallfärdat dit likt medeltidens pilgrimer.
Prinsessan Dianas födelsehem och numera hennes begravningsplats har utvecklats till en betydande turistindustri, som för tankarna till Elvis Presleys Graceland i Memphis, USA. På Althorp kan vi besöka Dianas grav, vandra genom ett museum med bilder från hennes barndom och beskåda kläder och skor hon burit.
Sökt och osökt
Kan vi benämna de turister som exempelvis besöker John F. Kennedys grav på Arlingtonkyrkogården eller dem som besöker Pont de l’Alma — trafiktunneln där Diana omkom — eller hennes begravningsplats i Althorp enbart som besökare eller bör vi kanske i stället definiera dem också som sökare?
Vid sidan av John F. Kennedy och prinsessan Diana återfinner vi exempelvis personligheter som Kurt Cobain, James Dean, Ernesto ”Che” Guevara, Martin Luther King, John Lennon, Marilyn Monroe, Jim Morrison, Olof Palme, Elvis Presley, Greta Garbo och Moder Teresa som alla var för sig symboliserar en tidsepok och en livsstil och som för många människor är en förebild som uttrycker något de själva längtar efter och söker men inte anser sig kunna uppnå. Vi identifierar oss med våra idoler, vi sörjer dem på vad som kan benämnas ”kontrollerad distans” och vi söker oss till deras gravar eller platsen där de avled. Vanligtvis har vi inte lärt känna dessa personer mer än genom våra medier eller genom deras gärningar, men vi har ibland ändå byggt upp ett slags ensidigt tillskapad social relation till dem. Den kanske bättre speglar vår egen osäkerhet och längtan till någon form av spänning än längtan till gemenskapen som sådan.
Skulle denna morbidrelaterade turism kunna vara den nisch som kunde tillfredsställa de behov hos oss som vi vanligtvis inte vill eller anser oss orka med att konfronteras med? Den frambringar något av en artificiell mental rening genom att låta oss närma oss det okända och det skrämmande. Samtidigt behöver vi inte engagera oss i någon djupare mening då den personliga reella närheten med attraktionen egentligen saknas. Vår identitet, eller kanske mer avsaknaden av en egen identitet, skapar denna efterfrågan av att känna närhet och delaktighet i såväl andra människors olycka och död som att vi låter oss initieras i de olika mytbildningar som ofta skapas omkring dem.
Artificiella världar
Vissa redan hädangångna idoler har en särskilt stark attraktionskraft. Père Lachaise-kyrkogården i Paris, där storheter som Oscar Wilde, Édith Piaf och Jim Morrison, sångare i The Doors, ligger begravda, hör till de mest frekventa besöksmålen i Paris.
Varför inte införskaffa en detaljerad gravkarta för en tur i döda idolers sällskap i Hollywood? Här kan vi besöka såväl Rudolph Valentinos som Marilyn Monroes och Walt Disneys gravar. De mer kändistäta kyrkogårdarna har här över en miljon besökande turister om året.
Genom målmedveten marknadsföring i bland annat medier och genom filmer samt i kombination med den alltmer komplexa tillvaro vi lever i frambringas en efterfrågan hos den enskilda individen av produkter som ofta är platsrelaterade. Den efterfrågan ger möjligheter att utveckla attraktioner av alla de slag som relaterar till vår som alltmer osäker och splittrad upplevda värld. Komplexa miljöer där platsen tillsammans med de människor som verkar eller har verkat där, i kombination med såväl morbida som mytrelaterade företeelser, skapar artificiella världar som framdeles sannolikt alltmer kommer att ägnas ett ökat intresse.
Etisk gräns
Vi söker kanske ett slags disneyfierad livsmiljö där framtidens turister har sina referenser i Nintendo, X-box och PlayStation, och där de skaffat sin kunskap om andra platser och om andra människor och kulturer genom Internet och dess vidareutvecklade medier.
Vår identitet rubbas och i stället anammar vi en världsbild som är styrd av någon extern påverkan som vi själva inte har fullständig kontroll över. Vi låter våra grundläggande behov tryckas undan till förmån för anspråk vi egentligen inte efterfrågar. Det kan leda till frustration och en ännu starkare längtan att finna något nytt, då vi ständigt känner att det är något som fattas oss.
Var går då den etiska gränsen i denna jakt efter nya begivenheter som kan locka turister? Vi har förundrats över att det finns människor som betalat stora pengar för att i miniubåt beskåda Titanic där hon sedan 1912 vilar på 4 000 meters djup. Filmen ”Titanic” har här sannolikt spelat en stor roll då den skapat identiteter till personer ombord, vilket hos oss ger en form av relation.
Den 16 oktober 2003 hade filmen ”Baltic Storm” världspremiär i Berlin. Handlingen fokuserar på färjan Estonias sista timmar 1994 kryddat till en rafflande thriller. Är det kanske snart möjligt att betala för en biljett och via ubåt beskåda Estonia där hon vilar på endast cirka 70 meters djup?
(Artikeln publicerad 2004-06-29)
Extern länk: Gravsökning: "Find a grave"
Morbidturism: Skrämmande eller förlösande?
http://www.ne.se/rep/morbidturism-skrämmande-eller-förlösande
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
