Musealt: Filminspelningsmuseum

Maria Bohlin, NE-redaktör

Under slutet av 1910- och början av 1920-talet upplevde svensk film sin första guldålder. Regissörerna Victor Sjöström och Mauritz Stiller gjorde stumfilmer som Körkarlen (1921) och Gösta Berlings saga (1924) för Svensk Filmindustri – SF – i Stockholm. Men det var i lilla Kristianstad i nordöstra Skåne som grunden till SF lades. Här spelades de första svenska spelfilmerna in.

Filmmuseet i Kristianstad huserar i ett pampigt hus på Östra Storgatan 53. Nu används stora delar av huset av en svensk multinationell klädkedja, men när huset invigdes 1908 sågs det som ett slags palats för film. I gatuplanet fanns biografen Kosmorama och i resten av huset allt som behövdes för att producera film: mörkrum, rum för tintning av film, torkrum, verkstäder, filmlager, kontor, bostäder för de anställda. Och på fjärde våningen Sveriges första spelfilmsateljé.

Foto: JANNE JÖNSSON

Museum för första spelfilmerna

Däruppe i det som var filmateljén finns nu filmmuseet, en del av Regionmuseet i Kristianstad. Här kan man få höra historien om hur de första svenska spelfilmerna kom till, och här kan man få se delar av de första filmerna i museets biograf. Vid NE.se:s besök är det Therése Axelsson som visar runt.

Hon berättar om fabrikör Nylander och bokhållare Biörkman som startar Handelsbolaget Kristianstads Biografteater 1905. Deras första biograf är liten och enkel med 97 pinnstolar, men redan nästa år har de filialer i Kalmar, Karlshamn och Karlskrona. Biörkman försvinner till Amerika och en apotekare går in i företaget med nytt kapital.

1907 utvidgas verksamheten och handelsbolaget omvandlas till Aktiebolaget Svenska Biografteatern, eller Svenska Bio som det kallas. Förutom biografverksamheten börjar företaget sälja maskiner och andra tillbehör för filmvisning, och man vill också börja göra egen film.

Det nya aktiebolaget anställer fotografen Robert Olsson – han blir senare en framgångsrik fotograf i Hollywood, berättar Therése Axelsson – som tillsammans med sina medarbetare åker runt och filmar på de orter där företaget har biografer. Det blir filmer från marknader och folkfester, kungliga besök och vackra vyer från orten. Filmerna framkallas snabbt och visas ibland samma kväll på ortens biograf.

Första inspelningarna börjar

Svenska Bio växer, och 1910 äger företaget ett 40-tal biografer över hela landet. Förutom Nylander och apotekaren består bolagets styrelse fram till 1909 av två bankdirektörer och en jurist. Nu behöver man någon som kan branschen.

Biografägaren Charles Magnusson från Göteborg, som också är en duktig fotograf, blir företagets nya VD. Han flyttar in i Svenska Bios hus på Östra Storgatan och börjar förbereda de första svenska spelfilmerna, som ska konkurrera med alla filmer som importeras.

Charles Magnusson anställer en regissör och anlitar skådespelare från godtemplarnas amatörteatersällskap i Kristianstad. Tre med den tidens mått längre, dramatiska filmer görs i Kristianstad under 1909: Värmlänningarne, Fänrik Ståls sägner och Bröllopet på Ulfåsa. De är alla baserade på kända stycken från de kringresande teatersällskapens repertoarer.

Exteriörbilderna filmas i omgivningarna kring Kristianstad, och i ateljén filmas de olika interiörscenerna. Målade vävkulisser av samma typ som på teatern ställs upp och möbler och rekvisita läggs till. Dagsljuset faller in från det glasade snedtaket på ena långsidan.

Filmateljén är renoverad sedan dess, men det glasade snedtaket finns kvar. När de första spelfilmerna gjordes här var det nödvändigt att få in så mycket dagsljus som möjligt. Dagsljuset kunde förstärkas med hjälp av rörformade kvicksilverlampor, men de sände ut ett grönaktigt sken som irriterade skådespelarna.

I den fem meter breda och elva meter långa atéljen står möblerna uppställda som för en tagning av en scen. I ena hörnet står en gammal Pathékamera, den typ av kamera som man använde när man spelade in film här 1909–10. Kameran vevades för hand och stod på sitt stativ i ena änden av lokalen. Några närbilder kunde man inte ta, och utrymmet i ateljén erbjöd knappast möjlighet att flytta runt kameran för att filma ur olika vinklar.

Första stuntmannen hoppar i sjön

Therése Axelsson visar några filmbilder som sitter på väggen i museet. En av dem visar en man som står i vattnet och håller upp en kvinna som hänger tungt i hans armar. Det ser i alla fall ut som en kvinna. Therése berättar att det är svensk spelfilms första stuntman.

Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren i Värmlänningarne vägrar nämligen blankt att kasta sig i sjön, trots löfte om extra betalning. Den manlige skådespelaren Axel de la Motte är någorlunda nätt och får bli stand-in, iklädd peruk och kjolar, och räddad av filmens Erik.

Fänrik Ståls sägner, det klassiska diktverket av Runeberg som blivit ett populärt teaterstycke vid den här tiden, filmas också 1909. I boken Skånska kinematografen skriver Lars Lindström om Fänrik Ståls sägner att några utomhusscener är riktigt bra för sin tid, men att interiörerna är torftiga. ”Samma enkla kuliss återkommer gång på gång och får föreställa de mest skiftande lokaler – på samma sätt som skådespelarna återkommer i flera roller under samma film. Agerandet är osäkert. Ibland ser man tydligt hur skådespelarna tar regi under tagningens gång: de stannar upp, ser mot kameran ett ögonblick och fortsätter sen.”

De tre filmer som spelas in av Svenska Bio 1909 är 20–25 minuter långa. De blir ingen större succé ekonomiskt, men en efterlängtad omväxling till alla utländska filmer. Året efter vill Charles Magnusson göra filmer inspirerade av Film d’Art, ett bolag i Frankrike som erbjuder filmer av hög konstnärlig kvalitet för att locka en köpstark och kräsen publik.

Svårigheter för regissören

Under den teaterstängda sommarperioden anställs Gustaf Linden, en ung försteregissör på Dramaten, och skådespelare hämtas från Dramaten, Operan och Södran i Stockholm. Nu ska det satsas ordentligt i Kristianstad. På kvällarna när filminspelningarna har avslutats sprider skådespelarna glans över stadens societetsliv och gör sommaren god för ägaren till deras stamställe. Men för Svenska Bio dyker det upp en hel del problem.

Gustaf Linden har som teaterregissör arbetat efter de nya idéerna om en realistisk och nedtonad spelstil. Men nu ska han göra film utan ljud och vet inte hur han ska komma ifrån en överdriven spelstil med yviga gester. Närbilder finns det som sagt inte heller några möjligheter att ta. Både regissören och en del av skådespelarna känner sig förnedrade av att tvingas återgå till en spelstil de tycker är passé, men de har ju skrivit kontrakt och dessutom är det bra betalt.

Vädret ställer också till en hel del problem. Av många planerade filmer blir endast en helt färdigställd: Regina von Emmeritz och konung Gustav II Adolf. I färdigt skick får filmen en speltid på 40–45 minuter, en sensationellt lång film för sin tid.

I en glasmonter i filmmuseet kan man se en mansdräkt i brun sammet med spetskrage och knäkorta byxor och två liknande dräkter bredvid. Det är tre av de 1600-talsdräkter som beställs från Berlin till inspelningen i Kristianstad. Flera nya stora kulissuppställningar byggs också, och slottsherren på Maltesholm, Jacob De la Gardie, ställer gärna sitt slott till förfogande för utomhusscenerna. En murkuliss av trä och målad duk ställs framför slottet för att ge ett intryck av en sluten borg.

Från Kristianstad till Stockholm

Regina von Emmeritz får en tämligen sval recension i veckotidningen Figaro efter premiären i Stockholm den 14 november 1910, men spelar ändå in en hel del pengar åt Svenska Bio. Regissören Gustaf Linden vill aldrig mer göra film efter gästspelet i Kristianstad. Men Svenska Bios VD Charles Magnusson anställer snart regissörerna Victor Sjöström och Mauritz Stiller, som leder företaget in i vad som brukar kallas svensk films guldålder.

Men då har Svenska Bio flyttat verksamheten till Stockholm. 1912 spelas den första filmen in i den nya ateljén på Lidingö. AB Svensk Filmindustri – SF – bildas 1919 genom en sammanslagning av Svenska Bio och Filmindustri AB Skandia.

SF ägs numera av Bonnier Entertainment och har blivit två systerbolag: SF Bio, med 209 biosalonger över hela Sverige och drygt hälften av marknaden, och AB Svensk Filmindustri, som distribuerar och producerar film. Stora bolag i en stor koncern, men det började alltså med en fabrikör och en bokhållare i Kristianstad för nästan hundra år sedan.