Jan Hjärpe, professor i islamologi och NE-medarbetare
Den muslim som invandrar till Sverige blir ganska snart varse att invanda tidigare lokala seder och traditioner kan vara svåra att upprätthålla i den nya miljön, och man upptäcker snart att andra med samma religionstillhörighet har andra seder.
Islams språk i Sverige är svenska, och för den som flyttar hit leder det ganska snart till att islams ord får svenska referensramar.
För muslimer kan den svenska miljön innebära förändringar som en privatisering av religionen, en ny syn på religionens uttolkning, en sakralisering och ibland en revitalisering av religionens olika funktioner. Till det kan läggas religionens roll i den nya miljön som underhållning och att islam blivit en del av det offentliga svenska rummet.
 |
|
Ramadan har blivit en angelägenhet även för svenska massmedier. |
|
PAUL HANSEN/PRESSENS BILD |
Från lokala seder till högislam
Religionstillhörigheten som etnisk eller nationell markör försvagas efter hand för den som utvandrar. I Sverige möter man många andra med muslimsk bakgrund, muslimsk tro, muslimsk praxis, men som har andra språk, etniciteter, seder och bruk (också på det religiösa området) än de som man i ursprungsmiljön mötte. Det betyder att man tvingas reflektera över vad som är "islamiskt" och vad som endast var en lokal sed. Man blir medveten om den religiösa traditionen som något specifikt och som därmed har förlorat sin självklarhet.
Ur traditionen väljs då det som fungerar i den svenska miljön, medan det som inte fungerar hamnar i bakgrunden. Det innebär också en sorts reformation. Man återvänder till religionens källor för att avgöra vad som faktiskt är betingat av religionen och vad som inte är det. Man kan tala om utvecklingen av (olika former av) "högislam", den formulerade och reflekterade religionen till skillnad från de tidigare självklara lokala sederna.
Korantolkningar
Svenskan är i praktiken det gemensamma språket för muslimer i Sverige, då den etnisk-språkliga bakgrunden är så olika. En viktig företeelse är därför den språkliga försvenskningen.
Det är tre saker som barn lär sig i skolan: svenska, engelska och att använda datorn. Islams språk i Sverige är svenska, och engelska, i stigande grad, allteftersom generationsväxlingen äger rum. Det betyder att islams ord får svenska referensramar, och en svensk/engelsk konceptualisering.
En del av detta, och samtidigt ett uttryck för det, är den korantolkning som kom på svenska 1998, Koranens budskap (av Mohammed Knut Bernström) och som skiljer sig från de tidigare genom sitt syfte och sin karaktär.
När K.V. Zetterstéen översatte Koranen i början av 1900-talet (den kom ut 1917) så var hans frågeställning historisk: Vad betydde de här arabiska orden och meningarna på Arabiska halvön på Muhammeds tid?
När Bernström gör sin tolkning så är frågeställningen: Vad betyder de här orden och meningarna för en muslim i Sverige i dag? Hans översättning är betydligt mer mångordig än den zetterstéenska, beroende på att han söker just det tillämpbara, det som gör texten begriplig och relevant i den svenska miljön, och han ger i noterna en utförlig diskussion om tolkningarna i förhållande till den traditionella islamiska utläggningen.
Intressant är den mycket positiva respons som hans översättning fått just från utövande och troende yngre muslimer i Sverige. Hans tolkning fungerar nu som auktoritativ källa för svensk islam.
Man kan också notera den faktiska större roll som kvinnor får i religionsutövningen och det ifrågasättande av traditionell patriarkalism i religionstolkning och tillämpning som äger rum. Man kan säga att detta har fått ett stöd genom den bernströmska korantolkningen.
Privatisering och professionalisering
Den globalisering som vi brukar tala om i samband med utvecklingen inom medierna och inom informationstekniken har återverkningar på religiös praxis.
Till dels utgör detta ytterligare en privatisering av religionen. Den muslimska student som vill ta reda på vad Profeten sagt om det ena eller det andra frågar knappast en lokal imam, mufti, eller faqih, utan går ut på Internet, där källorna finns, sökmedlen, och dessutom tiotusentals hemsidor där alla tänkbara åsikter och riktningar finns representerade. Man kan välja. Och de gemenskaper som skapas kan lika väl vara i cyberspace som i ett lokalsamhälle. Kassetter, video, parabolerna och bredbanden gör att man kan få det man vill ha utan att vara beroende av vare sig en lokal organisation, gemenskap eller ett lokalt ledarskap.
Man kan också tala om professionaliseringen, i den meningen att de som i praktiken har ställning som auktoriteter i religiöst avseende ofta är personer som inte hör till kategorin ulama, traditionellt religiöst lärde, utan har gjort yrkeskarriär eller akademisk karriär inom andra områden. Vi kan kalla det en laicering: lekmän som faktiskt är inflytelserika också som företrädare för religionen.
Revitalisering
Vad vi vidare kan se är, jämte en sekularisering, en sakralisering av religionens funktioner. Det betyder att när den religiösa traditionen i mindre utsträckning får profana funktioner blir den i större utsträckning uttryck för religiositet, fromhet.
Den förskjutningen är klart märkbar. Den religiösa traditionens förmåga att skapa mening och tröst i svåra situationer finns kvar. Vi vet att ”religionskonsumtionen” ökar i samband med svårigheter, konflikter, sjukdom, olyckor, död och sorg. Vi kan kalla detta den palliativa funktionen.
Det kan ses som ett revitaliseringsfenomen: religionen och religionstillhörigheten kan få en större roll när man emigrerar till en ny och främmande miljö. Inte minst gäller det former av religionsutövning som inte i samma grad varit accepterade fullt ut i den ursprungliga miljön. Kult- och åsiktsfriheten i Sverige kan bli just den ram som gör revitaliseringen möjlig, och den leder då till former som fungerar i den nya miljön.
Fredagsmuslimer
En funktion som den religiösa traditionen har i stor utsträckning är den som underhållning. Vi kan se en klar ökning av deltagande i gudstjänster i samband med de stora högtiderna, de festliga tillfällena för familj och vänner, såsom Id al-adha och Id al-fitr. Även om man annars inte är praktiserande, så har dessa högtider funktioner liknande traditionellt svenskt jul- och påskfirande: familjen samlas, särskild mat lagas, postkort skickas till släktingar och vänner och presenter ges till barnen.
Vi kan också notera att detta blivit en del av det offentliga rummets skeende. Vallfärdsmånaden och fastemånaden Ramadan noteras i medierna, och det brukar komma ganska långa artiklar om vad som sker då. Också i kulturdebatten deltar numera aktivt en rad företrädare för islam, likaväl som ”sekulära” med muslimsk bakgrund.
(Artikeln publicerad 2003-04-10)
Muslimer: Försvenskade muslimer
http://www.ne.se/rep/muslimer-försvenskade-muslimer
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
