När "Adi" blev Hitler

Arne Järtelius, nyhetsredaktör

Ständigt denne Hitler! Vid ett besök nyligen i den enda bokhandeln värd namnet i Malmö låg inte mindre än åtta nya titlar framlagda som hade Hitler som huvudperson. Letar man bland tidskrifter i historia på tidskriftshyllan hos Pressbyrån kan man lätt få känslan att hitleriana avancerat till en alldeles egen genre.

Som om inte det räckte lät den danske filmregissören Lars von Trier vid årets filmfestival i Cannes vid en presskonferens om sin nya film meddela att han är nazist. ”Jag förstår till viss del Hitler. Jag kan sympatisera med honom lite grand. Ja, inte med andra världskriget förstås, men jag gillar Albert Speer, en ’bad guy’, men med viss talang. Men jag har inget emot judar, även om jag inte tycker om Israels politik.” Även provokationen har sina gränser och von Trier blev följdriktigt förklarad persona non grata på festivalen.

Hitler syns till höger på fotot från 1915.

Historiska Media

Hitler kommer ut ur arkivet

Det man för det första kan undra över är varför tysken Thomas Webers nu till svenska översatta Hitlers första krig (Hitler’s First War: Adolf Hitler, the Men of the List Regiment, and the First World War, 2010 ) inte skrivits för länge sedan. Den period som större delen av boken behandlar – 1914–18 – brukar ju i olika sammanhang framhållas som helt avgörande för Adolf Hitlers fortsatta liv och karriär. Det var Hitlers första krig som ”skapade” honom, som ”gjorde” honom. Ian Kershaws Hitler (1999) – enligt Thomas Weber den bästa av de många Hitlerbiografier som utgivits – ”väcker fler nya frågor om Hitlers krigsår än den ger svar på frågan om krigets och regementets roll när det gällde att skapa Hitler”.

Anledningen till det är lika enkel som den är chockerande: med undantag för en handfull brev, postkort och fotografier har hittills bara framställningar gjorda efter första världskriget kommit till användning inom forskningen och sekundärlitteraturen – inte minst gäller det Hitlers egen Mein Kampf (1924 och 1926), där han fabulerar tämligen fritt om sina insatser under kriget, men som i forskningen ofta tagits för sanna påståenden. ”Det innebär”, skriver Weber, ”att vi nästan inte vet något alls med säkerhet om den period som flertalet historiker nu ser som åren då Hitler formades.”

Vad Thomas Weber som den första historiker någonsin gjort är att på bayerska krigsarkivet (Bayerisches Hauptstaatsarchiv) i München gå igenom hela det material som finns om sextonde bayerska reservinfanteriregementet, vanligen kallat Regiment List efter den första förbandschefen Julius von List. När den officiella historiken över Regiment List utkom 1932 blev Hitler nätt och jämnt omnämnd. Året därpå blev Hitler tysk rikskansler och fann då all anledning att ”korrigera” historieskrivningen om sin roll i Regiment List.

Vad Thomas Weber nu gör med sin bok är att utifrån det arkivmaterial som finns komma med en med de verkliga förhållandena överensstämmande bild om Hitlers ageranden och roll i första världskriget.

Hitlers rätta ansikte

Den 3 augusti 1914 anmälde sig Hitler till frivillig tjänstgöring i den bayerska armén. I mitten av augusti blev den då 25-årige Hitler – sitt österrikiska medborgarskap till trots – antagen till 6. rekryteringsdepån vid 2. bayerska infanteriregementet för att 1 september förflyttas till det nyligen uppsatta Regiment List. Fram till början av oktober genomgick Hitler och övriga soldater vid regementet en snabbutbildning i München. Där lärde de sig att skjuta och resa tält samt hur de skulle koka dricksvatten vid fronten.

Den 8 oktober paraderade Hitler och hans kamrater vid Prinz-Arnulf-Kaserne inför Ludvig III av Bayern, som sedan personligen tog farväl av regementet och dess soldater. Innan de sändes till fronten övade Hitler och det övriga manskapet på Lechfeld, norr om München. I ett brev till sin hyresvärds hustru skrev Hitler: ”De första 5 dagarna Lechdalen var de mest tröttande i hela mitt liv.”

Den 29 oktober 1914 fick Hitler, eller ”Adi” som han kallades av kamraterna, och mannarna i Regiment List sitt elddop i det som skulle komma att kallas det första slaget vid Ypres i Belgien. Weber skriver: ”Källmaterial från dagen för slaget tyder på att männen vid Regiment List efter flera timmars strid med många döda upptäckte att deras nerver inte tillät dem utkämpa det krig som de ville utkämpa. Deras elddop var verkligen inte vad de innerligt hade föreställt sig under övningsmarscherna genom Lechfeld.” Den 11 november hade fronten inte förflyttats mer än tre kilometer i riktning mot Ypres. Där skulle den stå och stampa till andra hälften av 1917. Den stillastående krigsföringen var ett faktum.

Hitler som simulant

Den 3 november befordrades Hitler till vad som på tyska heter Gefreiter. Som sådan var han fortfarande menig soldat och det gav honom inte någon befälsrätt över andra soldater, men det var ändå snäppet över de lägst stående i den militära rangordningen. Den 9 november blev Hitler utsedd till ordonnans och placerad vid regementsstaben. Det var en händelse som, enligt Weber, påverkade hur Hitler skulle se kriget, hur han passade in i Regiment List och hur han så småningom skulle utvecklas politiskt. ”Personalen på regementsstaben höll snabbt på att bli en surrogatfamilj för Hitler. Han uppvisade en orubblig och ofta modig lojalitet mot sina överordnade.”

Vad beträffar Hitlers ideologi har Weber bara hittat ett enda brev (från 5 februari 1915) som återger hans politiska tänkande från krigstiden. Vad han i brevet gör är att inordna sig på den tyska politikens ytterkant. När det gäller skildringen av Hitlers krigstjänstgöring var han ”en oförbätterlig förskönare” av densamma. Att Hitler vid två tillfällen – 1914 och 1918 – tilldelades järnkorset skulle kunna ses som ett uttryck för både mod och tapperhet, men enligt Weber var det snarare ett uttryck för hur goda kontakter en soldat hade med regementsstaben. ”Hitlers fronterfarenhet bestod mer i att förtära syntetisk honung och te än att delta i några strider”, som en av hans kamrater i regementet beskrev honom i en tidningsartikel långt efter kriget. På ren tyska sågs han med andra ord av många av sina kamrater i regementet som ett ”Etappenschwein”, simulant, med andra ord.

Totalt kom Hitler att tjänstgöra vid fronten i 42 av de 51 månader som första världskriget varade. Det var långt över genomsnittet för soldaterna vid Regiment List. När kriget var slut hade 3 754 man vid Regiment List dödats, 8 795 hade sårats och 678 hade tagits till fånga. Av ordonnanserna vid regementsstaben var överlevnadsprocenten hundraprocentig.

Författaren och forskaren Thomas Weber.

Historiska Media

Hitlers eftermäle

NE får en pratstund med Thomas Weber när han i samband med att hans bok utkommer på svenska – för övrigt är det först i år som den utkommit på tyska – besöker Stockholm. Vår första fråga är given: Vad betydde de erfarenheter som Hitler gjorde under första världskriget för honom?

– Det är svårt att säga vad de direkt efter kriget betydde för honom. Han gick ju med i kriget som en ganska villrådig och vilsen person och som en sådan kom han också ut på andra sidan. Kriget innebar för honom ingen direkt anledning att engagera sig politiskt. Det var inte heller på det viset att kriget radikaliserat honom i någon aktiv mening. Däremot tror jag att krigserfarenheterna betydde mycket för hans personliga utveckling. Han hade ju i ganska unga år förlorat båda sina föräldrar, och han hade ingen kontakt med sin halvsyster Angela. En del bekanta hade han förstås före kriget, men det var endast ytliga bekantskaper. Livet som ordonnans i regementsstaben gav Hitler en surrogatfamilj och ett ”hem” som han inte haft sedan han var tonåring. Vad han där fick var förmodligen de intimaste sociala kontakter som han någonsin upplevt. Kriget gav honom helt enkelt en uppgift i livet, och han kände sig för första gången behövd och bekräftad.

Hitlers riktigt stora förändring som person inträffade från sent 1918 till hösten1919. Sent 1918 sågs Hitler fortfarande som en avvikare (Sonderling) för att ett år senare inneha en viktig post i ett parti (DAP) och vara en karismatisk person och talare att räkna med framöver. Hur kan man förklara det utifrån hans erfarenheter i första världskriget?

– Jag för en kortare diskussion om det i den andra delen av min bok, men i det stora hela är den tiden i Hitlers liv okänd och outforskad. Det gäller även för vad han själv skriver i Mein Kampf. I den är han ju annars väldigt detaljerad om sina tankar och förehavanden, men när han kommer till 1918–19 så har han själv nästan ingenting att säga om sitt liv. Det är uppenbarligen på det viset att han helt enkelt inte vill säga något. Jag föreslår att NE hör av sig till mig om 3–4 år, då hoppas jag kunna publicera svaret på den frågan i min nästa bok. Ursprungligen hade jag tänkt lämna Hitler med Hitlers första krig. Jag hade efter arbetet med den fått mer än nog av honom och hans liv, men eftersom det känns så viktigt att ta reda på vad som hände med Hitler just det här året i hans liv så fortsätter jag med honom i en bok till.