När Malmö kom ut ur tunneln

Arne Järtelius, aktualitetsredaktör

Malmö har suttit på första parkett och upplevt en genomgripande skinnömsning de senaste 15–20 åren. Framträdande fysiska spår av den är Öresundsbron, Malmö högskola, Bo01 och den fortsatta utbyggnaden av Västra hamnen med Turning Torso som främsta riktpunkt och nyvorden Malmöikon.

Var för sig träffade NE:s utsända Anders Reisnert, stadsantikvarie och biträdande museichef i Malmö, och Tyke Tykesson, arkitekt vid stadsbyggnadskontoret i Malmö och författare, för att få veta mer om hur denna skinnömsning gått till. I mycket visar de sig ha samma uppfattning om stadens utveckling. Eventuella avvikelser kan bero på att den ena representerar det nyligen och längre tillbaka i tiden inträffade, medan den andra är mer framåtblickande.

Skinnömsning

Det är för det mesta svårt att säga när en förändring exakt tar sin början. Förändringar är processer och det som inleds på ett håll kan ha börjat mycket tidigare på ett annat och långt senare på ett tredje. När de i en process ingående delarna väl snurrat igång och bestämt sig för att dra åt samma håll kan man kanske skönja en början på en förändring. Om denna inte går att exakt datera gör kanske mindre i sammanhanget.

För Malmös del kan man urskilja en början till den stad vi har i dag redan på 1970-talet. Det var då Malmö som industristad började nedmonteras. Spiken i den kistan kan enligt Tyke Tykesson dateras till den dag 1991 då den Saabfabrik som fanns i västra hamnen lades ned efter att ha varit i drift i endast två år. Ett datum för när Malmös mentala skinnömsning från industristad till något annat fullbordades var när den bockkran Kockums byggt i hamnområdet monterades ned – något Anders Reisnert i sin egenskap av stadsarkivarie starkt invände mot, men som han i dag ser som ett nödvändigt ingrepp – sommaren 2002. Den hade sedan den stod klar 1974 varit en ikon för Malmö, inte minst det industriella Malmö. Som ikoner har den nu ersatts av Öresundsförbindelsen – invigd 1 juli 2000 – och den av spanjoren Santiago Calatrava ritade byggnaden Turning Torso (2005).

– Att Malmö i stället skulle bli en kunskapsstad var en idé som kom fram tidigt, men som vanligt var vägen lång till att omsätta den i verkligheten. Det viktigaste steget i den riktningen var när beslutet om att inrätta en högskola i staden togs 1998. I dag manifesteras det beslutet fysiskt framför allt med den byggnad som heter Orkanen. Den stod färdig 2005 och är belägen centralt i staden. Ett campus placerat utanför staden hade inte haft samma goda effekt, säger Tykesson.

Bostäder på Malmös nya gräddhylla i Västra hamnen.

MARTINA ERIKSSON/NATIONALENCYKLOPEDIN

The Malmo Case

Det som blev bomässan Bo01 är också en viktig del i Malmös förändringsarbete. Ursprungligen skulle den hålla till på ön Ön men – som väl var, kan man väl säga med facit i hand – placerades den i det som i dag är det mycket expansiva bostadsområdet Västra hamnen i det som en gång var just Kockumsområdet. Det betydde i praktiken att det som en gång var motorn i industristaden Malmö nu blev motor i en stad med helt andra förtecken.

– Det enda som inte riktigt fungerar med Västra hamnen i dag är att man inte riktigt har lyckats koppla ihop området med den egentliga stadskärnan. Där finns en del ytterligare att göra, men man är på god väg att lyckas när arbetet kring den nya stationen som byggs för Citytunneln är klar, säger Anders Reisnert.

Temat för Bo01 var den ekologiskt hållbara staden, och det temat har Malmö på ett framgångsrikt sätt lyckats rida vidare på. Senast med en egen utställning – The Malmo Case – på samma tema på det som hette Urban Best Practice Area under världsutställningen i Shanghai sommaren 2010.

– Om man ser på hur omvärlden ser på Malmö i dag så är det kanske de ekologiska satsningarna i staden som givit det största ekot bortsett från själva omvandlingen av staden i sig, säger Tykesson vidare.

Stadskärnearbete

Ytterligare en pusselbit i Malmös förvandling har satsningen på stadskärnan varit. Den satsningen har handlat om att på olika sätt lyfta miljön i de centrala delarna av staden alltifrån blomsterarrangemang och belysningar till att bli mer tillåtande när det gäller utomhusserveringar och liknande.

– Som jag ser det har Malmö blivit ett uteserveringarnas Mecka i Sverige. På den punkten ligger vi inte långt efter en stad som Paris. Något vi också har i Malmö som känns mer kontinentalt än i de flesta andra svenska städer är att affärerna flyttat ut på gatorna. Det var inte populärt när det började för en så där 15 år sedan med Möllan som pilotområde, men i dag är det få affärer i Malmö som inte visar upp en del av sitt utbud ute på gatan. Det är ett helt nytt sätt att hantera gatuutrymmet på mot tidigare. Malmöborna rör sig också ute på gatorna mycket mer än tidigare. Det har varit mycket skriverier på senare tid om ”d et otrygga Malmö”, men det tror jag inte en sekund på, säger Anders Reisnert.

Till stadskärneutbyggnaden vill Tykesson lägga sådant som byggandet av Malmö stadsbibliotek i Kungsparken, ombyggnaden av teatern Hipp och utbyggnaden av Stadsteatern (nuvarande Malmö opera). Ett ytterligare steg i den riktningen ska stå klar om fyra år med ett stort konferenshotell och ett nytt konserthus – KKH kallat – båda placerade inom gångavstånd från Malmö C.

– Att förändringen av Malmö gått så pass bra hänger samman med dels en god ekonomi, dels ett kraftfullt politiskt styre parat med en samsyn över blockgränserna. Detta kompletterat med ett visionsarbete inom kommunen har skapat en attityd hos de styrande och kommunens tjänstemän att det finns vägar ur krisen, menar Tykesson.

Anders Reisnert instämmer till fullo i det senast sagda. Han ser förändringarna i Västra hamnen – ett bostadsområde med en hyresnivå som hårt selekterar vilka som har råd att flytta dit – för att göra området till en allmänning som ett uttryck för det.

– Det finns en ömsesidig påverkan mellan de politiska blocken i Malmö som närapå är unik. Det har på senare tid varit en övergång från det tidigare betongsossestadiet till ett bejakande av medborgarna. Jag tycker vidare att de styrande av alla färger i staden som ständigt bjuder på allehanda kulturella gratisevenemang visar en kärlek till sina medborgare som de har all heder av. Det är något som kommit med det nya Malmö, 90-talets och 2000-talets Malmö. På det viset var det sällan tidigare.

Tunnelseende

Den nyligen färdigställda Citytunneln är en konsekvens av Öresundsförbindelsen. Man kan möjligen tycka att den dröjt lite väl lång tid att färdigställa sedan ”Bron” – som skåningarna kallar Öresundsförbindelsen – stod klar för ett decennium sedan. Citytunneln kommer antagligen att förändra Malmös geografi, men i vilken mån är självklart för tidigt att uttala sig om. Ett annat byggande som börjat prägla Malmö är att man bygger alltmer på höjden. Bostadshuset Kronprinsen, färdigställt 1960, var med sina drygt 20 våningar länge stadens högsta byggnad, men en blick över dagens Malmöprofil ger ett helt annat intryck.

– Jag har ibland ondgjort mig över att man börjat bygga så stort och så högt här i staden, säger Anders Reisnert. Jag tycker inte att man ska gå upp i höjd och att man ska vara försiktig med volymerna, men vi blir hela tiden fler invånare i den här staden vilket gör att det blir nödvändigt att bygga stort.

Resande norrifrån på väg mot Köpenhamn och Tyskland kommer med Citytunneln knappast att se någonting av Malmö. Men för den som så önskar finns det nu hela tre hållplatser i staden att välja mellan för den som vill se mer av den. För Skånependlare kommer Citytunneln att betyda att Köpenhamn på alla sätt och vis kommer att kännas som ett ännu bättre alternativ till resor norrut. Varför resa fyra tågtimmar till Stockholm när man har ungefär samma saker knappt 40 minuter bort?

– Om Malmö kan man säga att det en gång var en industristad av flera i Sverige. I dag är det en kunskapsstad med en egen profil i Öresundsregionen och definitivt inte någon förstad till Köpenhamn. Från det att Malmö länge var en perifer kommun i Sverige så har staden i dag blivit en del av något större som är minst lika viktigt som Stockholm. I Malmös skinnömsning ligger, som jag ser det, att staden i malmöbornas ögon nu upphört att vara en utkantsby och i stället blivit en stad att räkna med både i Sverige och i (om)världen, säger Tyke Tykesson avslutningsvis.